Skåne exil

Tremånadersbruden när vi klev ur bilen här "hemma" alldeles nyss. Trots att hon svettats hela dagen, och både är trött och hungrig med bajs i blöjan så väljer hon att se livet från den ljusa sidan - fantastiskt!


Idag är det den 29 juni, och då fyller Tyra tre månader! Stora tjejen! :-)
Vi firade med att åka in till stan och träffa lite kompisar och svettats bort. Visst är det skönt när det är varmt, men jag tycker så synd om Tyra. Varje gång man lyfter upp henne så känns hon som en stor svettpöl, och inte blir det ju bättre av att vara i famnen och få extra kroppsvärme heller. Men hon är så snäll och tar det för det mesta med ro. Cool tjej, det där.

Ju fler vänner man träffar och deto mer av stan man ser så blir saknaden än intensivare. Jag hoppas att det kommer att kännas okej när vi kommer tillbaks ner till Ljungbyhed, annars kan det nog bli två långa månader som avslut på exilen...

Sitter här i sängen i "vår" lilla stuga och håller precis på att natta vår fantastiska dotter. Älskar henne så att vi snart går sönder! Alldeles nyss gjorde hon något väldigt duktigt och mysigt, hon ammade utan nappen! Bara sådär, liksom. Men efter ett tag blev det krångligt så vi satte på nappen igen, men det gör ju inget. Nu har vi i alla fall fått prova en stund, direktkonakt hud mot hud. Vilken mysig upplevelse!

Idag har Tyra även badat i pool för första gången! Annars har ju hennes badupplevelser varit rätt begränsade till handfatet och lilla baljan hemma. Poolen blev ju såklart en succé. Hon plaskade och skrattade högt! Vi har pratat om babysim och att döma utifrån dagens upplevelser så det känns väl som något unga damen skulle uppskatta. Mycket. Får gräva djupare i det där när vi flyttar tillbaks till Uppsala, innan dess blir det nog inte av.

Det kändes som att det måste ha varit någon form av värmerekord idag. Eller? Vi höll på att smälta bort, så en eftermiddag i en trädgård med pool kändes klockrent. Vi hann även med en lunch och en fika i den vackra trädgården. Fika med jordgubbar, meloner, glass och saft. Så somrigt och härligt! Lägg där till euforiska skratt och skri från två sexåringar, en fyraåring, en treåring, Tyra och 5 vuxna så förstår ni kanske att stämningen var på topp? Helt underbart! När jag blir stor vill så vill jag också ha ett hus med pool! Tack för en underbar dag!

Imorron ska vi åka in till stan för att träffa Evelin. Och på kvällen ska vi hänga med Emma. Kommer vi iväg tidigt hinner vi kanske även med lite shopping - hoppas!! Men det där med aktiviteter innan lunch brukar sällan vara något vi hinner nu för tiden...








Helt utslagen efter badet!! Så skönt att sova naken ute i vagnen under parasollet och
höra kusinerna och kompisarna tjoa och tjimma i bakgrunden!

Är inne för att lämna ett snabbt avtryck. Vi har det underbart här! Solen har skinit konstant sedan vi kom, och det är riktigt varmt. Kevin och Robin leker vattenlekar och hoppar studsmatta i trädgården medans lilla barnet gillar att hänga i babysitter eller i någons famn i skuggan. Om en stund kommer Magnus och Carina hit och grillar. Igår var Carro här och grillade. Och kvällen innan grillade vi själva. Mycket grill alltså - det är ju så gott!

Kom på att vi inte tagit en enda bild än på kusinerna tillsammans. Det måste vi ju fixa. De är jättesöta tillsammans. Robin vakar som en hök över Tyra och förståndiga Kevin kan tolka allt hon försöker säga (oftast att hon är hungrig). När barnen sjunger för Tyra blir hon jätteglad och skrattar högt, så sött!

Det var jobbigt att lämna Loftahammar igår morse. Solen sken från klarblå himmel och redan strax efter vi gått upp var det drygt 20 grader i skuggan. Då är det ju där man vill vara, vid havet, stranden, i stora trädgården... Men samtidigt så pirrade det i kroppen när jag tänkte på att jag äntligen skulle få återse tjejerna igen, och få komma "hem" till mitt älskade Uppsala.

Babyshower stod på schemat. En hemlig sådan, huvudpersonen med stora magen visste alltså inget. Jättekul! De underbara gjorde exakt samma sak för mig strax innan Tyra kom. Jag minns fortfarande hur chockad jag blev när jag tassade upp för Hannas trappor och möttes av ballonger och fina lappar. "Välkommen till Annicas babyshower" stod det på ytterdörren. Det pirrade jättemycket i kroppen när jag plingade på, och det kändes nästan svindlande när alla stod där inne och trängdes i hallen och hade fixat allt detta för mig! (Tack än en gång tjejer!) Det är en sån där sak som jag säkert kommer att känna mig lika sentimental över när man tänker tillbaks om 20 år också. Alltid minnas, och glädjas. Och igår var det alltså dags att göra samma sak för Sofia! Såååå kul! Jag så glad att det krockade så bra att jag kunde få vara med.

Det blev också en jättekul kväll. Så roligt att få träffa alla igen! Det kändes som att folk pratade i mun på varandra hela kvällen, och sent blev det, ändå hann man inte prata om ens hälften av allt man ville. Frida och Sara var också där med sina små tjejer. Dom är födda med nästan exakt en månads mellanrum. Först Tova den 1 mars, sedan Tyra 29 mars och lilla Selma 29 april. Jätteroligt att få träffa andra barn i nästan samma ålder som Tyra, jag har ju typ aldrig gjort det innan.

Tyras betyg på kvällen var väl lite sisådär. Jag tror att hon tyckte att det var mycket nytt, samtidigt som vi hade åkt långt hela dagen och mamma var jättetråkig och bara satt och pratade med alla dom där högljudda tanterna. Jag fick amma säkert 5-6 gånger under kvällen. Så ofta brukar hon aldrig äta annars på kvällarna. Hon ville väl ha närheten, den lilla stackaren. Direkt när vi kom ut i bilen sen blev hon vanliga Tyra igen. Började skratta och prata och släppe den skeptiska minen.

Jag var så grymt trött, och det går knappt att med ord beskriva hur mysigt det var att komma "hem" till den lilla stugan som Allie och Anders ställt iordning för oss att bo i. Alla små detaljer, jag blev nästan rörd. Vilka vänner man har! Dessvärre tyckte inte Tyra att sova var någon bra idé. Eller jo, i min famn somnade hon ju såklart som vanligt. Men så fort man försökte lägga ner henne, eller ens bara lägga mig själv med henne på, då vaknade hon och var jätte, jätte ledsen. Lilla stackaren. Så mycket nytt säkert. Men lite synd om mamman var det också, för jag var så trött att det bara värkte i hela kroppen... Josef var så tapper och försökte massor, trots att han blev så totalt dissad hela tiden. Det var en jobbig natt. Nu sover Josef och Tyra igen, men jag känner att det är dumt att lägga mig. Jag blir nog bara ännu tröttare då...

Får se om vi ska göra oss i ordning och kanske åka iväg till Gränby en sväng. Det kliar inte nådigt i shoppingfingrarna, och jag vet att man måste utnyttja varje liten ensam stund. Samtidigt vill man ju vara pigg när det är dags för dagens stora höjdpunkt - kl 17:00 då familjen Lindahl kommer hem från jobb och dagis. Då ska kusinerna få träffas för första gången, ska bli så spännande!! Sedan stod det tydligen grillning på schemat, najs!

Jag känner på mig att det här kommer att bli en mycket bra, om än intensiv, vecka. Jag känner även på mig att den inte kommer att mildra hemlängtan som börjat gro i mig de senaste veckorna. Snarare tvärtom, skulle jag tro. Men det är ju inte så fruktansvärt långt till september nu. Då är exilen över för gott - shit, vad skönt det ska bli!


Här är jag med korgen som jag fick efter min "hemliga" babyshower, ganska exakt en månad innan Tyra kom. Så konstigt att se och tänka tillbaka. Då var jag ju helt övertygad om att Tyra var en kille. Och alla andra tankar man hade... Även om det egentligen bara är några månader sedan så känns det som en hel livstid. Det känns som ungefär som när man ser bilder på sig själv från tonåren - en helt annan person! Sofia fick typ en likadan, fast rosa, eftersom de redan vet att det är en tjej som bor i hennes mage! :-)

Så kom den äntligen - sommaren! Så härligt. Vi har haft en helt underbar tid här, med värme, kärlek, god mat, trevligt umgänge, lycklig bebis, allt man kan tänka sig. Ikväll lyckades Daniel, Josef och jag till och med få med mamma på inte mindre än två rundor poker! Det känns väldigt tråkigt att åka imorgon, samtidigt som det ska bli roligt att fortsätta på nya äventyr. Jag ska faktiskt ställa väckarklockan imorgon, så jag borde ha sovit för länge sedan. Gnatt!

Sill, lax och färskpotatis. Rabarberpaj och svenska gubbar. Krans i håret, dans runt stången. Mycket sol, en liten skvätt regn, och många glada minnen. Stor godisskål och sällskapsspel hela kvällen. Exakt sådär som en midsommarafton ska vara! Tyras första. Tänk nästa år, då är Tyra 14 månader. Kanske har hon då lärt sig gå, och kan vara med och dansa runt stången själv!!

Nu är vi äntligen framme hos mamma och pappa i Loftahammar, och första etappen bilresa på semestern är avklarad. Skönt! Resan hit gick jättebra. Till en början kändes det rätt illa när Tyra började gallskrika redan efter 5 minuter och vi knappt ens hunnit komma ur Ljungbyhed. Efter 10 minuter skrek hon så att hon höll på att storkna, och vi fick stanna i väggrenen. Stoppet tog en dryg halvtimme, så det kändes som att det skulle kunna bli en riktigt lång resa. Men sedan somnade Tyra rätt omgående när vi börjat rulla igen, och sedan sov hon HELA vägen!! Helt fantastiskt. En resa på nästan 5 timmar!! Så länge brukar hon inte sova på dagarna, men hon är en smart tjej! :-)

Hon vaknade strax innan Björnsholm, med endast 2 mil kvar att köra. Vilken duktig liten flicka vi har! Och nu sover hon så gott i sin lilla vagn. Josef och jag har också krypit ner. Nu ska vi sova, imorron blir det midsommarfirande för hela slanten!

Jippi! Josef klarade alla tentor och har numera sommarlov!! Så najs!

Vi var precis ute på en promenad med bärselen, kom på att vi hade en sån. Alla gången vi har testat förut så har Tyra varit för liten, men nu passade hon finfint. Det blev en rolig promenad för en så nyfiken liten dam! Nu ska vi fixa och packa lite ikväll, och imorron lämnar vi Ljungbyhed för ett par veckor. Semester - najs!




Mmmmm... bärsele är mums!! Tyra har verkligen kommit in i den där
stoppa-allt-i-munnen-och-dreggla-massor-jämt-perioden nu.

Ofta undrar folk om jag inte är orolig för Josef när han är ute och flyger. Svaret blir nej, av den enkla anledningen att jag ofta förtränger det hela. Skulle man börja tänka på alla "om" och "kanske" och "tänk om" så skulle man ju ha blivit galen för länge sedan. Så oftast tänker jag inte ens på att han är uppe i luften. Jag tänker bara att han är i skolan, sitter där i en bänkrad och lyssnar tryggt och fint på nån tråkig professor som snackar fysik. Det blir lättare så.

Vissa flygningar är dock svårare att ignorera än andra. Som nu när dom har lånat in en Bulldog på skolan, ett flygplan som i min värld är ett gammalt militärflygplan från andra värlskriget. Typ. Ett gammalt läskigt skruttflygplan i alla fall, som det ska göras extrema saker med. Det är liksom poängen, det är därför dom har lånat det.

Och visst kändes det tryggt igår kväll när Josef skulle gå iväg för att flyga Bulldog och följande dialog utspelade sig:
- Kör försiktigt älskling!
- Javisst!
- Med det där flygplanet alltså.
Han stannar upp och funderar en stund...
- Eh, vad betyder det egentligen? Att inte flyga upp och ned och sånt? För det är nog ganska svårt att undvika...
Jag funderar lite...
- Äh, jag vet inte vad det betyder. Var försiktigt i alla fall.

Som tur var så kom han ju hem nån timme senare igen. Med sig hade han denna video. Jag ställer mig som vanligt ganska undrande över faschinationen och har svårt att se att det ens är loopingar som görs. Men eftersom han blev kommentarspamad på Facebook bara minutrarna efter att videon hade lagts ut där så verkar ju folk tycka att sånt är kul. Tänkt att nån av er också kan roas.

När jag fortfarande bodde i Uppsala och funderade över min stundande exil var jag ju som ni kanske minns extremt rädd att jag skulle sitta och vara uttråkad till leda och inte ha ett dyft att göra på dagarna. Så har det ju kanske inte riktigt blivit, men då skrev jag i alla fall önskelista till min födelsedag för första gången sedan jag var riktigt riktigt liten. Temat var tidsfördriv.

Bästa presenten kom från mina underbara bröder Josua och Daniel. 20 dvd:er fullproppade med tv-serier. Hundratals avsnitt. Jag blev så lycklig. Sedan har jag ju inte riktigt haft så mycket tid att titta som jag trodde, så det mesta är fortfarande osett. Det känns som en spännande guldgruva att ösa från när lusten faller på. Som idag, och för några veckor sedan. Ett avsnitt är oftast 20-40 minuter. Perfekt när man ammar. Och när Tyra bara vill ligga och sova i famnen i soffan kan det lätt bli ett helt maraton. Som nu. Det jobbiga är bara när serien man följt plötsligt tar slut. Vilket också hände alldeles nyss. Nu sitter jag här på nålar. Vill se meeeeer...

Var tvungen att googla och såg att säsong 5 precis har börjat i USA. 5 juni gick första avsnittet, 12 juni andra. Det var ju nyss ju. Jag vill seeee... Avslutningen på säsong 4 var så grymt bra. Jag satt och flackade med blicken mellan tvbilden och klockan på dvd-spelaren. Ett avsnitt av Weeds är ganska exakt 27 minuter. Hur skulle dom hinna fixa det här på 2 minuter? 1 minut? 23 sekunder? Och så poff - en bild. En enda bild. Allt ställs på ända. Så mästerligt och genialt. Och här sitter jag och trummar med fingrarna med en enda tanke i huvudet. Jag vill se meeeeer...

Men jag har inget mer. ÅH. Tyra sover så gott i min famn. Kanske borde jag passa på att duscha, så vi kan komma ut i solen sen. Det var ju planen ju. Men förmodligen vaknar hon om jag lägger ner henne. Det gör hon 80% av gångerna. Det blir nog ingen dusch. Josef kommer när som helst, väntar nog på honom.

You got to love this life! :-)

I fredags var vi förresten på nollning av 09:orna. Det blev en rätt blöt och högljudd tillställning. Lämpligheten i att ta med sig ett spädbarn kan väl kanske diskuteras, men man kan ju inte sitta hemma och gömma sig jämt. Tyra verkade i alla fall ha ganska roligt. Vi glömde såklart kameran, men här fanns lite bilder.

Jag var så trött imorse då Tyra tyckte att det var dags att gå upp. När jag hade lyckats få henne att somna i vagnen efter amning och morgonmys så bestämde jag mig för att smita upp till sovrummet för att försöka stjäla lite extra sömn. Det dröjde dock inte många minuter innan jag hörde att Tyra var vaken igen. Först lät hon lite ledsen men det övergick snabbt i att hon plockade fram sin mjuka stämma och började prata istället. Högt och ljudligt, blandat med diverse falsetter och glädjetjut. Hon var uppenbarligen på bra humör, så jag stannade kvar i varma mjuka sängen en stund extra. Det var mysigt att bara ligga där och lyssna på min lilla dotter samtidigt som solen letade sig in. Men efter ett tag tyckte jag att de var synd att Tyra skulle ligga där ensam med allt sitt glada humör så jag gick ner och hämtade henne. Och nu sitter vi här för en extra påfyllning av lilla magen igen.

I övrigt är det måndag och sista veckan innan sommarlovet har precis börjat. Josef är iväg och skriver tentor. Håll tummarna för honom! Det har varit mycket plugg. Han är så duktig, min älskling. Vore så skönt för honom om han kunde klara de här tentorna, så han kan få slappna av lite. Han har en hel del plugg under lovet ändå.

Det ska bli jättemysigt med semester. Vi åker direkt när Josef är klar på torsdag. Första etappen blir Loftahammar där vi ska fira midsommar och mysa lite. Sedan fortsätter vi uppåt. Det ska bli så roligt att få komma ur exilen ett tag och få träffa alla man har saknat under de senaste månaderna. Vi längtar!

Solen ser ut att skina idag också, så när Tyra är klar med maten ska väl jag försöka peta i mig frukost och göra oss i ordning så att vi kan gå ut och njuta lite. Jag ska även försöka fortsätta mitt röjningsprojekt som inleddes i helgen. Eftersom vi ska åka iväg ett par veckor så är det skönt att läma ett rent och fräscht hem. Då blir det roligare att komma hem sen.

Efter dagar av bara regn och åter regn så kom det äntligen en solig dag idag. Najs!

När Johanna och jag åkte förbi Jönköping här om veckan passade jag på att smita in på en Bugabooaffär och inhandla lite nytt. Igår kliade det i fingrarna att testa, så nu har vagnen fått en ny rosa skepnad. Ombyte förnöjer :-)


Tyras vagn som den brukar se ut, offwhite:




Tyras vagn med nya rosa topklädseln:




Självklart var jag tvungen att inhandla en lattehållare också. Väldigt praktiskt faktiskt, både för
den där vattenflaskan som man aldrig vet vart man ska göra av, eller för Tyras nappflaskor. *nöjd*
 

Då sitter man här igen med en liten Tyra smackandes vid tutten. Det känns som att jag har levt hela mitt liv från soffan de senaste dagarna. Vill inte klaga, men det börjar bli liiiite tradigt. Hon äter väldigt länge och väldigt ofta och vägrar sova själv ens 1 sekund, då blir det såhär. Hoppas att det vänder snart.

Om några timmar ska jag i alla fall få röra på fläsket lite. Då ska jag in till Klippan och besöka frisören. Äntligen! Mitt hår växer som ogräs, helt omöjligt att få någon fason på. Men nu så, äntligen. Den stora frågan är ju bara varför man alltid väntar flera veckor efter att man har konstaterat att det börjar bli dags för ett klipp med att boka tid?? Tänk vad mycket frustrationer man skulle bespara sig själv om man skred till verkat direkt. Nästa gång ska jag ringa samma dag! Så tänker jag varje gång.

Det skulle egentligen ha varit kul att testa på nån ny frilla, kanske nåt med luggen. Men det blir nog samma gamla vanliga frilla och slingor. Jag har nämnligen en regel. En väldigt bra regel. Om nåt nytt ska göras med mitt hår så är det Åsa som ska hålla i saxen. Synd bara att hon jobbar på Creative som är jättedyrt. Och som dessutom ligger i Uppsala. Och synd att hon kommer gå på föräldraledighet precis innan vi flyttar tillbaks. Kanske tur för min plånbok iofs... Men med andra ord så kommer nog jag få stå ut med min gamla frilla ett bra tag till.

Just nu sitter Josef i samma frisörstol där jag snart ska sitta. Vi kör i skift. Det blir faktiskt första gången jag är ifrån Tyra, förutom en promenad där i början då jag smet ut när hon och Josef låg och sov tillsammans :-)

När Joset var hemma på lunch idag och tog Tyra på en sedvanlig liten svängom här på nedervåningen så skrattade hon högt. Det var första gången i vaket tillstånd! Som ett litet fågelkvitter lät det, så sött! Hon skrattade massor, men när vi plockade fram filmkameran så tyckte hon att det var nog. Vi fick bara med ett litet halvhjärtat kvitter. Nu hoppas vi på mycket kvittrande framöver! :-)

Ahh, en hel timme plus lite till har jag nu ängnat åt detta fina. Slösurfande. Det är ju så härligt. Ni vet, man bara hoppar från sida till sida utan något som helst mål och suger i sig av alla möjliga obetydliga och halvintressanta saker. Som att fly till en annan värld ett litet tag Så skönt. Tyra sover gott, och jag bara sitter här och njuter. Man får passa på. Tyra tycker inte att datorn är så jätterolig (såklart) och Josef har typ allt sitt plugg på datorn, så stunderna för mig att sitta såhär blir rätt få. Då njuter man :-)

Innan jag satte mig här var vi på BVC. Den här gången var det jag som skulle dit, inte Tyra. Hon fick bara följa med sällskapsdam och hålla mamma i handen. Jag skulle på samtal för att ta reda på hur jag mår som mamma. Det var ganska kul. Fick fylla i en undersökning också och bli poängsatt. Med tanke på mitt sinnestillstånd var det ju föga förvånande att jag låg en bra bit under gränsen för att vara ens "normaldeprimerad". Jag tyckte att det var tråkigt att det inte fanns fler alternativ i enkäten, tex "Jag har förmågan att känna mig glad."
A) Inte alls.
B) Ganska sällan.
C) Ibland.
D) Lika ofta som vanligt.
Varför kunde det inte ha funnits ett E) Mer ofta än vanligt, också? :-)

Jag tycker att det är så himla bra att dom gör sånt och kollar upp hur mammorna mår. Det är ju så viktigt. Jag är så glad och tacksam för att jag har fått det stora privilegiumet att må såhär bra. Jag vet ju att långt ifrån alla gör det. Det måste vara så hemskt, att få det finaste som finns och inte kunna njuta av det...

Några poäng kammade jag dock hem på grund av min oro. Det känns som om hjärtat sitter på utsidan av kroppen nu för tiden, och klumpen i halsen kan komma när man minst anar det. Först nojar man för att något ska hända Tyra, sedan när man efter några dagar lyckats övertyga sig själv om att risken nog är ganska liten ändå, då byter man och börjar noja över sig själv istället. Att något ska hända så att jag inte ska få vara med längre. Sedan börjar man om igen... Hemskt!

Men enligt BVC-tanten är detta väldigt normalt. I stort sett alla oroar sig. Det har tydligen med anknytningen att göra. Och hormoner. Alltid dessa hormoner. För min del känns det också rätt naturligt. Har man fått det finaste som finns, och som dessutom är helt oersättligt, då är det ju självklart att man är livrädd att förlora det? Det hade väl varit konstigare om man inte hade varit det? Vi hade i alla fall ett väldigt fint samtal, BVC-sköterskan och jag. Hon är ganska snäll faktiskt. Och så har hon hästar. Av någon konstig anledning har jag alltid tyckt att folk som har hästar är lite coola :-)

Resan hem igår gick faktiskt rktigt bra, men usch vad långt det är! Vi åkte vid 16-tiden och rullade inte in på Smedjegatan förrän vid 23:30. Tyra sov första timmen, en bit förbi Västervik, sedan var det roligare att vara vaken.

När vi kom hem var vi allihop sjukligt trötta. Synd bara att den minsta musketören inte insåg det själv. Jag brukar inte tycka om att klaga på min bebis, dels för att hon är det utan konkurrens, eller ett uns av tvekan, är det bästa som någonsin hänt mig och jag skulle inte vilja leva en endaste sekund utan henne. Eller vilja, frågan är väl kanske mer om jag överhuvudtaget skulle överleva. Tveksamt, väldigt tveksamt. Bara tanken ger mig en stor klump i halsen och rysningar i hela kroppen. Men i alla fall, en annan orsak till att jag inte gillar att klaga på henne är att jag tycker att hon är en så himla duktig bebis. Snäll och go liksom, ställer inte till med så mycket. Men jag är ledsen älskling, igår natt var du riktigt jobbig.

Antagligen tyckte hon väl att hon suttit för mycket i babyskyddet och för lite i min famn. För plåster känns som en klar underdrift i sammanhanget. Så fort Josef så mycket som ens petade på henne gallskrek hon. Så fort hon fick sitta hos mig, gärna med näsan i skafferiet, så somnade hon direkt. Vi försökte lägga henne brevid oss, tätt tätt intill. Nej, icke. Illvrål. Vi värmde spjälisen med vetevärmare. Bäddade ner henne på min arm. Nada, inget. Vet inte hur länge vi var vakna. Vet bara att det snurrade i hela huvudet och att jag bara ville försvinna. Visst har sånt hänt förr, men inte med 1,5 veckas resande, (icke)sovande i hårda gästsängar och nackspärr av all amning på konstiga ställen i ryggen...

Extremt trött idag. Och Tyra verkar fortsätta på samma tema. Överstimulerad kanske?? För mycket nytt? För mycket kramar av "främligar" och för få av mamma?

Nu måste jag hur som helst skynda mig. Ett ord som knappt finns i mitt vokabulär längre. Måste dra till Klippan om en halvtimme, återbesök på MVC. Spännande. Hoppas Tyra klarar 2 gånger 10 minuter själv i babyskyddet där bak i bilen. Hoppas jag går igenom besiktningen!

De senaste dagarna har vi märkt hur Tyra helt plötsligt stannar upp och tittar till mellan benen. Vad är det för någon liten strumpbeklädd klump som dinglar där? Och i dag stannade hon till ordentligt för att riktigt granska sina nyvunna kroppsdelar. Storögt tittade hon på de viftande små tårna och sedan på mig, som för att få en bekräftelse på att det verkligen var på riktigt. Mamma, ser du? Jag tror den där spretande lilla foten tillhör mig! Så sött, lilla underbara flicka. Tänk vad mycket du ska upptäcka i livet!