Som ett fågelkvitter

När Joset var hemma på lunch idag och tog Tyra på en sedvanlig liten svängom här på nedervåningen så skrattade hon högt. Det var första gången i vaket tillstånd! Som ett litet fågelkvitter lät det, så sött! Hon skrattade massor, men när vi plockade fram filmkameran så tyckte hon att det var nog. Vi fick bara med ett litet halvhjärtat kvitter. Nu hoppas vi på mycket kvittrande framöver! :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0