Skåne exil

Laga tänderna med laser!!! Det var typ skönt. Inte läskigt någonstans. Inte alls! Det låter som ett scam, visst gör det? Jag trodde också det. Det måste ju finnas en hake, tänker man. Men nä, jag hittaden den i alla fall inte.

Jag kan verkligen rekommendera er att testa detta, om ni någongång skulle bli tvugna att laga något. Ingen bedövning behövs, och det kändes som att det tog typ 30 sekunder, sedan sprutade hon i fyllning och bad sköterskan härda med en blå lampa. Jag satt på helspänn och förstog ingenting och tänkte att "snart börjar det". Då plockar hon av mig den där hakklappen och säger att det är klart och att jag kan resa på mig och gå. Jag blev nästan besviken, var det inte mer liksom?

Hon sa i och för sig att mitt hål var jättelitet, men i alla fall. Mer laser to the people!

Shit! Förstår ni hur trött man kan bli av 7 st  halvårsbebisar (+deras mammor) under några timmar? Speciellt när ens egen bebis råkar vara ganska trött, missnöjd och gnällig större delen av tiden... Jag är helt slut! Hjärnan känns helt tom! Tur att Josef var hemma och ville ta Tyra på en promenad när vi kom hem, annars vet jag inte vad jag hade gjort...

Tandläkaren gick förresten bra. Var där i förmiddags innan babyinfernot hemma hos Eva och Olivia. Ett endaste litet hål på fem år och en hel graviditet. Jag fick massa beröm för fina tänder. Tänk vad skönt! Jag ska förvisso tillbaks och laga nästa vecka, men ett litet plutthål och fin laser istället för borr känns ju knappt som att det bekommer längre då man målat upp skräckscenarion av rotfyllningar, läskiga operationer eller kanske ett antal visdomständer att dra ut. Så otroligt skönt att ha det där gjort! *stolt*

Och imorgon kommer äntligen mamma! Så roligt det ska bli! En hel lång helg tillsammans... :-D

Nu kom visst Josef hem med maten. Sushi idag - mums!

Jag kan inte sova. Igen. Men i natt är det kanske inte så konstigt, var med om en bisarr händelse. Det är alltid Josef som går upp med Tyra först på morgonen, han vaknar lättast och har lättast för att komma upp. De brukar leka en stund och sedan när det börjar bli dags för tutte brukar de komma in till mig. Ibland ligger jag och hör att Tyra gnäller, men Josef går inte in eftersom han tycker att jag borde sova en stund till.

Typ så var det för några timmar sedan. Jag låg i sängen och försökte sova, och somnade nog till lite då och då. Mellan snappade jag upp ljud som berättade för mig att Tyra leker på golvet, Josef går in och hämtar nåt i garderoben, slammer i köket, Josef stänger sovrumsdörren. Allt tyder på att det är morgon. Jag känner mig trött och har ingen lust att gå upp, så jag ligger kvar och försöker knycka några minuters sömn till innan jag antar att mina älsklingar kommer att komma och väcka mig på riktigt snart.

Men jag hör att Tyra börjar gnälla, och det är något som jag har extremt svårt att ignorera. Hon säger i princip på ren svenska "ge-mig-tutte-ge-mig-tutte-ge-mig-tutte", så tydligt är det när hon använder den tonen. Och där ligger liksom jag och kramar på lösningen. Jag börjar undra varför Josef aldrig kommer in, och jag bestämmer mig för att gå upp. Sätter mig upp och fingrar efter mobilen. Trycker fram klockan... Den är säkert redan 8, kanske 9, tänker jag och drar mig till minnes att jag inte sov något vidare natten innan heller. Och trots att jag lovat mig själv att lugna ner mig lite så har det ändå bara liksom råkat bli rätt mycket ändå. Det är nog därför jag är trött...

Allt det hinner jag tänka under de sekunder som det tar för mina sömndruckna ögon att fokusera på sifforna på mobilen. Men what... 01:54 står det ju?? Jag blir helt paff. Men eftersom jag redan sitter upp så fullföljer jag mitt projekt att gå upp. Josef kommer och möter mig så fort dörren knarrar. Och Tyra gör det intensiva ljudet som hon alltid gör då hon är ute efter min tutte och jag uppenbarar mig. Jag sätter mig för att ge Tyra det hon vill ha och får höra en helt otrolig historia.

Tydligen vaknade Josef av att Tyra gjorde nåt ljud. Han går ut för att titta till henne (hon sover ju i "eget" rum nu för tiden), varpå han precis blir vittne till kaskadspyornaskaskadspya! Enligt Josef hade det formligen sprutat ur munnen, och allt från täcke, kudde och pyamas till hår, gosedjur och Josef själv är på några sekunder helt indränkta i denna sörja. Alltså, vår bebis spyr ALDRIG. Och har nästan aldrig gjort. Så jag undrar verkligen hur allt detta kan komma sig? Men enligt Josef, som efter spyan varit vaken med Tyra 2 timmar innan jag behagade att vakna, så mår hon super. Han är 100% övertygad om att det bara var en engångsgrej, nåt som behövde komma upp bara. Men vad, liksom?

Nåja, samtalet fortsätter och jag får veta att Tyra och Josef både hunnit bada, tvättat sängkläder och annat sörjigt, bäddat rent och lekt en massa roliga grejer innan Tyra till slut var hungrig och (kors-i-taket) totalt dissade ersättningen. Det var då hon började gnälla jag-vill-ha-tutte-gnället som slutligen väckte mamman. Alltså, förstå att det känns lite läskigt att somna igen? Tänk om Tyra är sjuk och behöver sällskap. Jag vaknar ju uppenbarligen INTE. Josef gör ju i och för sig det. Men ändå. Tror det var därför jag inte lyckades somna igen. Så sitter man då här och spenderar vargtimmen på internet än en gång. Men i dag fanns det ju i alla fall en anledning. Ellerhur?

Vår bebis har aldrig varit sjuk. Tänk om hon är sjuk nu? Josef var i och för sig VÄLDIGT säker på sin sak, så jag borde väl lita på det. Vi har inte träffat någon som är sjuk, tror jag. Vi var och fikade hemma hos en gammal barndomsvän med snart 1-åring igår, med två till gamla barndomsvänner med småbebisar. Det delades ju en del leksaker. Men jag tror inte att någon var sjuk, sånt säger man väl?

Kvällen innan var vi på BRF-party i torkrummet, men där var det ingen som pillade på Tyra så att hon skulle kunna ha blivit smittad av nåt. Jag hade ju till och med dåligt samvete när jag gick hem eftersom jag hade nekat en granntant att hålla Tyra. På dagen hade vi besök av en väninna, men hon är inte sjuk, det vet jag for sure. Och vi är ju definitivt inte sjuka. Nä, det var nog som Josef sa. En engångsgrej. Men mycket märkligt.

Nu är det förresten bara onsdag och torsdag kvar, sedan kommer Tyras mormor äntligen på besök! Det ska bli så roligt! Hon stannar ända till måndag eftermiddag. I vår familj är det jääääääättelänge. Därför har vi längtat extra mycket till just det här besöket. Då kan mormor och Tyra bli bästisar! Det är ju inte så lätt att bli det annars på 32 mils avstånd... Morfar är på konferens i USA, så därför är det bara mormor som kommer. Åh, det ska bli så kul! Längtar, längtar, längtar, längtar...

På torsdag ska jag förresten till tandläkaren. Har värsta skräcken, så det var många år sedan sist. Men nu har jag laddat och laddat och laddat. Tror det kommer gå bra. Känner mig så grymt duktig över att jag ska gå dit. Stolt! Jag har läst på i flera månader, så jag känner mig ganska beredd. Jag blev så lycklig när jag hittade alla dessa artiklar om laser, så jag valde givetvis en klinik som praktiserar detta. Den bor i Kristallen. Det är nästan vid mitt jobb. Kompisen som vi hälsade på hos igår bodde också där borta i Årsta. Det var första gången på över 7 månader som jag körde "gamla jobbvägen" igår. Kändes jättekonstigt. De hade hunnit bygga ett helt stort lägenhetshus längs vägen (i Bergsbrunnaparken, bakom sushin). Sist jag åkte där fanns inget alls, och nu ett helt hus. Sånt är så skumt. Borde kanske pallra mig iväg till jobbet och säga hej någon dag, har inte gjort det än.

Och nu har det gått en hel timme. 04:36 visar klockan just nu. Och jag blir bara piggare. Just typiskt! Sist när jag satt uppe för mig själv så återupptäckte jag en gammal favorit. Betapet. Blir nog en släng sånt nu också. Det är faktiskt riktigt kul! Och faschinerande att det är en svensk sajt med bara svenskar, och att det alltid finns folk att spela med. Även kl 04:40 en tisdagsnatt. Man undrar vad det är för människor som gömmer sig bakom alla de där annonyma nicken. Varför är de vakna??

Asså, jag kan knappt titta på det här utan att börja grina. Pappa skickade den här länken till mig, och det måste vara bland det värsta jag har sett i mitt liv! Tänk om det hade varit min vagn, min Tyra. Fy vad hemskt!! Observera dock att bebisen överlevde och mår bra, han fick bara en bula på huvudet. Men tanken på vad som kunde ha hänt... Och tänk hur fruktansvärt dåligt mamman måste ha mått under de där minutrarna det måste ha tagit för att flytta bort tåget och konstatera att allt var bra... Hon släpper ju bara vagnen någon sekund, man märker det knappt!!! Fy sjutton vad läskigt!

Titta här om ni vågar:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/8310051.stm
Jag vet inte hur man länkar sådär flashigt med videon inbäddad. Men det är en film där en mamma i Australien står på en perrong och väntar på tåget. Hon släpper vagnen typ en sekund, varpå vagnen rullar iväg, och välter ner på spåret precis samtidigt som tåget kommer..!! Allt fångat av en övervakningskamera i Sydney. Observera igen att barnet klarade sig och mår bra! Det vill man verkligen veta innan man ser.

(Det kanske förresten är därför vår vagn är utrustad med fångrem på styret. Har inte sett så många andra vagnar som har en sån, och ibland kan man ju undra varför det där snöret så tvunget måste hänga där... Men efter att ha sett det där klippet så känns det ju som världens bästa grej att ha en fångrem! Ska definitivt börja använda den mer nu!)

Har suttit och sjungit vaggvisor för en pipig, oredlig och väldigt stark Tyra. Ni anar inte hur trött man kan bli av det! Hon slingrar sig och försöker kränga sig loss ur famnen. Men släpper jag henne så blir hon bara ännu surare, och då får man börja om från noll igen. Det är knappt så att man orkar, mjölksyran svider i armarna. Och då - äntligen - ögonlocken börjar sakta sjunka ihop och mötas, pipen mattas ut. I mitt blod börjar endorfinerna dansa limbo, och jag sitter stel som en pinne, livrädd för att minsta rörelse ska väcka henne. Repeterar vaggvisorna några gånger till och börjar sakteligen slappna av en aning och bestämmer mig för att nu våga lyfta blicken som de senaste 20 minutrarna varit totalt fastnaglad i de vackraste ögonen jag vet. Och vad får jag se? SNÖ!!!! Nu? Hallå liksom? Jag är inte alls inställd på vinter än. Det dalar stora flingor utanför mina fönster. Just nu! Shit!

Tyra ha haft en såndär natt i natt, så vi är båda rejält trötta. Skönt att hon äntligen somnade nu, hon blir betydligt trevligare när hon inte är fullt så övertrött. Och jag får en stund att samla mig. Börjar bli dags för frukost, när den stunden kommer då jag vågar chansa på att lägga ifrån mig prinsessan. Den stunden är inte nu. Måste hinna vila lite först. Säkra upp lite energi ifall hon vaknar när jag lägger ner henne. Jodå, ett och annat trick har man lärt sig på 6 månader :-)

Egentligen hade jag peppat mig själv för att åka iväg på Mammajympa nu klockan 10. Det är faktiskt sant! Blev bjuden till fika av några av tjejerna från BVCs mammagrupp igår, och då visade det sig att den ena tjejen jobbar som instruktör på Friskis. Hon sa att jag kunde få komma som hennes gäst om jag ville, utan att betala. Och de andra tjejerna var aktiva och skulle också gå. Det lät faktiskt kul, eller bra liksom. Har länge tänkt att jag borde börja träna lite. Och det här passet lät nästan skräddarsytt! Man har med sig bebisarna in i salen och så finns det en massa babysitters, gåstolar m.m. för dem att roa sig med under tiden att mammorna tränar. Och man tränar just det som jag har behov av -stabilitet och hållning- utan en massa svår koordination eller för mycket puls. Det kändes som en lagom spark i baken att äntligen komma igång. Men nu ville ju ödet annorlunda *snyft*. En annan gång kanske...

Och nu har jag skrivit så länge att det både slutat snöa, och Tyra känns redo att lyftas ned i sängen. Bra det! Nu blir det frukost för mamma! Ha en bra dag, kära läsare!

Höstpromenad med familjen i stadsparken, härlig start på en lördag.

I dag har det varit söndag och jag sov till 11:30 i morse! Jag var så klart vaken en stund vid 7-tiden och ammade Tyra, men sedan vilade jag åter huvudet på kudden. Jag var halvvaken stora delar av tiden och hörde Tyras och Josefs lek, men emellanåt slumrade jag och drömde skumma halvvakna drömmar. Jag måste verkligen ha varit helt slut. Så länge tror jag inte att jag har sovit på över ett år!

Det har varit en intensiv vecka för oss. Minst en social aktivitet planerad varje dag, och ständigt tider att passa. Bara roliga saker som sagt, men man kan bli väldigt trött av det också. Så nu har jag bestämt mig för att skärpa mig lite och tagga ner. Det är kanske okej att yra runt i glädjeruset över att vara hemma i några veckor, och självklart vill man ju träffa ALLA. Men nu räcker det. Nu måste vi försöka hitta en vardagsrutin som funkar för oss, och nöja oss med att vara lite lagom sociala, Tyra och jag.

Samtidigt har Josef fullt upp på Arlanda. I fredags fick han klämma och fingra på Fokkern för första gången, det tyckte han såklart var jättekul! Bara lite drygt en vecka kvar av bolagsutbildningen nu, sedan blir det simulator för hela slanten ända fram till jul, då han börjar flyga passagerare. Det är så roligt att han trivs så bra och får göra det han drömt om så länge!

I tisdags var Tyra även på 6-månadersbesöket på BVC. Vi träffade en jättetrevlig läkare, och allt såg fortsatt bra ut. Hon har ökat en del i vikt på sistone och väger nu hela 6 450 gram. Vaccin fick hon också, inte jättekul, men hon klarade det fint. Skrek 30 sekunder, sedan var det bra. Lite febrig, hängig och öm i benen dagen efter.

Nu i kväll var vi hos Tyras (hittills enda) kusiner och hälsade på. Vi fick med oss en hel del roliga prylar hem. Bland annat en hoppgunga, ska bli väldigt roligt att spänna upp den och se Tyras reaktion i morgon! Men nu först har det blivit dags även för en nattsuddare som mig att knyta ihop påsen och krypa ner brevid älsklingen under täcket.



Sittvagn is förresten the shit på promenaden! /Hälsningar Tyra

Så här ser det ut i min soffa exakt just nu. Det är alldeles tyst och lugnt och Tyra somnade precis i min famn! Väldigt, väldigt mysigt. Jag tänkte att det var synd att inte Josef var hemma så att han kan ta en bild på oss. Josef kommer nog vilken minut som helst, men det är ju inte alls så säkert att Tyra sover om någon minut också. Då kom jag på att juuuust det, det finns ju en kamera i skärmen på den här datorn och nåt sånt där program så man kan ta en bild på sig själv. Mac-finesser. Sagt och gjort. Vädligt smidigt faktiskt, och komiskt att man aldrig tänkt på det förut. Jag ser dock lite fokuserad ut på datorn, och så ser man ju inte så mycket av myset knät. Det blixtrade, så jag vågar inte ta en bild till. Men, men. Jag fick en bild i alla fall!

Jag satte mig här för att pusta ut lite. Vi har precis kommit hem från Harbo. Ett litet samhälle några mil norrut. Vi hälsade på min vän Åsa och hennes lilla bebis Noah som bara är 6 veckor. Såååå liten!! (Fast Tyra och han väger lika mycket!) Men han var sådär alldeles nyfödd och knorrig ni vet. Det var jätteku! Vi pratade och pratade och pratade, så nu är jag alldeles trött i huvudet. Och tydligen Tyra också. :-)

Jag tänkte på det i morse då vi hade gjort oss i ordning satte oss i bilen och åkte iväg. Måndag morgon, och på väg för att passa veckans första tid. En bekant känsla. Jag har alltid gillat den känslan. Men då kom jag på att det är ett lite annat typ av liv man lever nu för tiden. När man jobbade hade man ju oftast också en vecka full av olika tider framför sig på måndag morgon. Men då handlade det om möten och deadlines, jobbiga grejer liksom. Nu är det ju BARA roliga saker. Aldrig några krav på att prestera! Verkligen lyxigt. Superlyxigt! Jag älskar att vara föräldraledig! Tänk om man kunde vara det jämt... Åsa och jag pratade om det idag. Kul med folk som känner samma. Vissa gillar ju inte alls att vara hemma. Jag har så svårt att förstå det. Men alla kan ju inte vara likadana, och tur är väl det. Då hade det ju blivit väldigt glest på arbetsplatserna...

Vad är det för dag idag?
Vad är det för dag idag?
Det är ingen vanlig dag, för det är Tyras sexmånadersdag.
Hurra, hurra, hurra!!
Så sjöng jag för Tyra imorse då vi gick upp, varpå hon svarade med en lång blöt puss mitt på kinden! Undra om hon förstår sånt? Eller om hon bara har tur och lyckas träffa så rätt så ofta? Mysigt, hur som.

Tyra, här följer några minnen ur ditt liv under den senaste månaden, då du var fem månader gammal:
- I början av månaden fick du din första tand! Den sitter mitt fram på din högra sida i underkäken. Från början var den bara ett litet riskorn som knappt syntes, men nu sticker den upp som en sylvass istapp. Du gillar att bitas med din tand, speciellt om man skriker "aj". Det tycker du är jätteroligt, då ler du stort. Men faktum är att det faktiskt gör riktigt ont när du bits. Men du är snäll när du ammar, det tackar vi för!

- Alldeles innan vi flyttade från Ljungbyhed lärde du dig att dra dig framåt på golvet. En färdighet som du har utvecklat väldigt mycket nu under de första veckorna här i Uppsala. Nu är du snabb som tusan! Och du tar dig dit du vill, vilket ständigt påminner mamma och pappa om småprylar, papper, kartonger m.m. som man råkat lämna på golvet. Det är som att du har en inbyggd radar som spårar dessa "farliga" och förbjudna saker. Det spelar ingen roll hur många leksaker det ligger på samma golv, det är alltid just den där lilla etiketten som ramlade av nya tröjan som fångar din iver. Givetvis åker allt direkt in i munnen, och det är verkligen imponerande hur fort det går att massakrera en stadig wellpappkartong med hjälp av flinka små bebishänder och en dregglig mun. Det är hjärtslitande att ta dina byten ifrån dig. Du blir så arg, med all rätt.

- Två veckor in i den här månaden, när du var 5,5 månad gammal, så flyttade vi från Ljunbyhed i Skåne till Uppsala. Vi tror att du trivs här, det känns så. Det känns som att du tycker att det är roligt att vara ute på stan och träffa folk. Men inte för långa stunder i taget, då killas det i benen och du vill hem och fortsätta med din favoritsyssla - att åla runt på golvet.

- Den här månaden har du även haft en massa prickar på din kropp som kommit och gått. Mest brukar det vara på rygg/nacke och på bålen, men även en del i ansiktet. Vi har visat upp dig på BVC många gånger, men de vet inte riktigt vad det kan bero på. Det är inget farligt/konstigt/ovanligt i alla fall, utan de säger att bebisar ofta kan bli prickiga utan anledning. Vi hoppas att det ska ge sig med tiden. Du har ju alltid haft så fin och gosig hy!

- I söndags, den 27/9, blev du döpt i Helga Trefaldighets kyrka här i Uppsala. Du var jättemysig under cermonin. Under första psalmen höjde du din stämma och gnolade med i allsången, sedan lutade du huvudet bakåt och somnade i mammas famn och sov så gott under resten av cermonin. Du vaknade lite förskräckt när prästen hällde vatten på ditt huvud, men somnade snabbt om igen. Din gudmor Johanna läste några verser ur bibeln för dig, men det missade du, liksom solosångerna och bönerna. Efteråt hade vi fest i Prästgårdssalen med 14 sorters kakor och 50-talet gäster. Du var då pigg och glad efter din sovstund i kyrkan och till en början såg du ut att njuta av uppmärksamheten. Efter ett tag lessnade du dock ordentligt på alla människor och gjorde ditt bästa för att säga ifrån. Farmor och farfar som åkt ner ända från Åre följde med oss hem på kvällen, men då sov du så väldigt gott i din lilla spjälsäng. Helt slut efter en lång dag, och det var mamma och pappa också.

- Igår bytte vi bort liggdelen till vagnen, så nu kan du sitta upp och kika runt! Vi tog en premiärpromenad med Sofia och lilltjejen, och du såg ut att trivas. På kvällen följde pappa med ut en sväng i regnet och då somnade du så sött i din nya overall. Du såg verkligen ut att tycka att det var mysigt med sittdelen i liggläge och sufletten fullt uppfälld, som en liten koja nästan.

- På grund av dina prickar så har vi legat lite lågt med dina smakportioner ett tag. De senaste dagarna har vi börjat ge dig igen, men då har vi lagt märke till att du helt plötsligt rynkar på näsan och verkar i det närmaste ointresserad! Du totalratade din gamla favorit potatis/palsternacka här om dagen, och idag försökte jag fresta med en helt ny spännande smak - pasta med kycklig. Du grimaserade, spottade ut och fick nästan kväljningar så jag tog undan maten. Typiskt att du ska börja matvägra just nu när du blir 6 månader, då det är nödvändigt att börja komplettera mjölken ur näringssynpunkt. Vi hoppas att det bara är en liten fas, eller att vi råkat pricka in några riktiga stolpskott i barnmatsdjungeln. Kvällsgröten glufsar du dock i dig lika glupskt som alltid.

Jag har säkert glömt massor, men detta var några glimtar att minnas i alla fall. En sak ska du veta, och det är att det fortfarande inte går en enda dag utan mamma och pappa pratar om hur extremt lyckliga vi är för att vi har dig. Fortfarande kommer det samtalet upp flera gånger om dagen. Vi pratar om hur djupt vi älskar dig, och vilken fantastisk liten tjej du är. Vi är så pinsamt stolta och malliga över dig! Du är verkligen det absolut bästa som någonsin har hänt oss!

Nu ska vi dock skynda ner på stan. Andra dagen du får åka sittdel, det kommer du nog gilla! :-)

Alla som läser detta inlägg kommer nog att tycka att jag är helt utom mina sinnen. Klockan är 03:26 och jag kan inte sova. Varför? Jag saknar henne! Tyra, alltså. Hon sover så sött bland sina gröna flodhästar i spjälisen och jag vill ju egentligen inte att hon ska vakna. Ändå så sitter jag här och hoppar med benen. Jag är så grymt rastlös och har surfat slut på hela internet. Då återstod till slut bara blogg.se

Jag kände redan när jag lade ner henne i den där sängen att det skulle bli en sådan natt. Jag saknade henne redan innan jag hon lämnade min famn. Hur kan det bli så? Vi umgås ju bokstavligen jämt. Jag sov lite halvknackigt mellan 00-02, sedan gick det inte längre. Jag sugs som en magnet till spjälisen, och myror i brallan känns som förnamnet. Vet ni hur lång, nej, oändlig, en natt känns när man inte kan sova?

Dopet igår var helt underbart. Hade egentligen inte tänkt skriva något om det här, eftersom det känns så opersonligt och kallt. Men nu när jag ändå sitter här så känns det ju omöjligt att inte nämna. Världens största tack till alla som kom och gjorde dagen så fin! Jag är så glad att vi är hemma igen. Så glad, så glad. Hemma från Skåne alltså. Jag kan lugnt säga att varenda person som infann sig igår har varit så intensivt efterlängtad. Hur mycket har jag nog aldrig vågat känna efter. Det kändes inte som att man hann byta speciellt många ord med någon, men bara att se er där... Det var så stort. Tack igen! Alla vackra ansikten fyller mitt sinne och jag bara ler. Kanske är det därför jag inte kan sova också.

Jag längtar så till morgondagen. En dag helt utan krav. Jag ska bara mysa, kramas, leka, prata och busa. Med världens bästa Tyra. Gå en promenad, och njuta av att bara vara vi två. Kan inte klockan bli morgon snart? Eller så kan väl John Blund komma förbi med något magiskt pulver. Snart vargtimme, kanske har det hänt något spännande på Aftonbladet nu då?

I går var Tyra och jag på föräldragrupp på vårt nya BVC. Josef var faktiskt också med i början, han skyndade sig tillbaka från Arlanda för att hinna. Men eftersom det BARA var mammor där så kände han väl sig lite utanför efter ett tag. Det var i alla fall väldigt roligt på föräldragruppen. Jag är alltid skepitisk mot sånt och tror att alla andra ska vara typ 17 eller 40 år, men så var det inte alls. Tvärtom så kändes det som en ovanligt homogen grupp. Det roligaste var i alla fall efteråt då alla ville gå och fika tillsammans. Vi invaderade något stackars café vid Domkyrkan, radade upp de nio barnvagnarna mitt i rummet, sköt ihop några bord och slog oss ned med våra elva små bebisar. Våra elva vakna, pratiga och livliga små bebisar. Det kom in några människor ibland, log lite sådär oroat mot vår gapiga klunga, och backade försiktigt ut igen. Då slog det mig, att här sitter man och är en del av detta spektakel. Den där typen av maffia man för något år sedan själv brukade sucka åt och försiktigt backa ifrån. Först skäms man, det gör man verkligen. Sedan skrattar man och tänker att det här är ju bara helt fantastiskt. Livet liksom, you never know.

Ful mobilbild på rolig present som Magnus och Carina kom med i lördags! :-)

Ni undrar: Är bloggen nedlagd? Har du slutat skriva? Är det slut på bilder nu? Kan du inte byta namn bara och fortsätta skriva?
Svar: Jag vet inte!

Jag är väl inte sådär jättetaggad att sitta och skriva blogg nu för tiden, kanske. Det känns skönt att sluta här. Jag lovade att hålla folk uppdaterade under exilen, vilket jag gjorde. Nu är exilen slut, vi är hemma igen och allt är faktiskt helt fantastiskt. Det känns skönt att ha mitt liv för mig själv igen, utan att dela med mig. Det känns skönt att sätta punkt.

Jag planerade och drömde mycket i Skåne, då passade bloggen. Nu försöker jag leva i nuet, då finns det plötsligt inte så stort utrymme för bloggen längre. Samtidigt så vet jag ju hur roligt det är att kunna gå tillbaks och läsa senare. Speciellt för mig som ständigt glömmer och skyndar vidare. Äh, jag har inte bestämt mig. Jag vet inte hur det blir. Vi får se helt enkelt.

Nu har vi i alla fall varit hemma i exakt 9 dygn. Skåneexilen känns redan som en avlägsen låtsasvärld. Jag är glad för att det är slut, väldigt glad. Det är underbart att vara hemma!

Flytten var ganska jobbig. Finns det något tråkigare än att flytta? Tvivelaktigt. Packa ner och packa upp, tänka och organisera. Bläh. Trots att det var sen söndagskväll så fastnade vi i två bilköer på vägen upp. Vid Kungens kurva satt vi fast en hel timme. Jättejobbigt när man var så grymt nära, när klockan var mitt i natten, med en övertrött bebis, och med folk som väntade på oss i Uppsala... Känslan när vi väl kom fram var dock magnifik. Lägenheten såg ut exakt som när vi lämnade den. Nystädad, gnistrande och alldeles underbar! Vid 03-tiden kom släpet med alla grejer fram så att man kunde börja lasta in. Vi kände oss verkligen jetlagade i flera dagar efter. Ni vet, den där förlamande tröttheten i kombination med märkliga hemtama känslor när man ser en grön buss susa förbi på gatan utanför.

Josef var i alla fall ledig förra veckan, då satsade vi helhjärtat på att försöka flytta in och komma i ordning här hemma. Lyckades väl sådär. Golvet är inte längre osynligt under alla bananlådor, och det går att ta sig fram här hemma. Det är dock fortfarande så stökigt att vi skäms och bara vågat släppa in nära familjemedlemmar.

Den här veckan har Josef börjat på Arlanda, och för min och Tyras del så är det stora bakveckan. I går bakade jag två sorter, och i dag blev det en sort. Det är kul att baka! I dag var vi även på promenad och fika med Sofia och hennes lilla sötnos. I morgon kommer det en präst på besök! På torsdag är det föräldragrupp på BVC. Och till helgen kommer våra hett efterlängtade familjer, och ett barnkalas ska hinnas med. På söndag är det dop, det blir kul!

Många efterfrågar bilder. Vi har kameran full med söta bilder. I morse jagade Tyra kameran runt på golvet ända tills fotografen blev trött och gav upp. Hon drar sig fram på golvet snabbt som tusan nu för tiden! Klockan är dock mycket, och jag har skrivit det här inlägget med vänsterhanden medan Tyra ligger på högern och försöker somna. Jag orkar inte gå och hämta kameran, leta fram sladden och sedan gallra bilder och ladda upp. Nä, när Tyra somnat ska jag istället gå och rulla lite chokladbollar, äta kvällsmat och sova. Måste upp och röja lite i morgon innan prästen kommer. Många av er kommer ju dessutom att få se vårt lilla under live på söndag i stället. Live är mycket bättre än stillbild, I promise :-)

Så hette kvällens fest på Ljunghusen som vi nyss kom hem från. Riktigt trevligt var det. Efter en sådan kväll så förstår jag inte att Josef inte är sentimental över att flytta här i från, lämna allt. Vi grillade och trotsade höstkylan genom att sitta ute alldeles för länge. Nu blir det några timmars sömn, sedan står det packning på schemat hela dagen. Eftersom vi inte lyckats packa så mycket hittills, så blir det till att göra ett jätteryck imorgon. Sedan på söndag morgon åker Josef och hämtar släpet, och så slänger vi in våra grejer lite snabbt, bort med släpet till Ljunghusen, sedan drar vi! Förbi världens mysigaste Johanna i Linköping, och sedan HEM. Blir väldigt najs! Ska bli kul att se vad Tyra tycker om att komma hem till sitt riktiga hem...

I kväll var det folk här och började hämta våra möbler som vi sålt. Släpet är bokat, banankartongerna hämtade och vi har börjat packa så smått. På söndag drar vi! :-D

Titta vad jag har fixat. Bildbevis på första tanden!


Ni ser den där va? Till vänster i underkäken. Kan ju tillägga att Tyra var heligt förbannad när den här bilden togs, det är enda sättet att få henne att visa det lilla grynet.



Det syns kanske inte så bra eftersom nallen ligget i vägen för benen, men här poserar Tyra i krypställning.



Ett litet flygplan :-)

Alla bilderna är tagna med min värdelösa mobilkamera, så dom är väl inte så bra. Men det är så himla svårt att fota Tyra med stora kameran nu för tiden.

I går var vi ju i Helsingborg för sista gången. Väl i Uppsala så har man ju inte vägarna förbi Skåne så ofta, så det kan ju mycket väl verkligen vara sista gången. *snyft*

Det var i alla fall en mycket lyckad dag. Vi fick ett presentkort på Ikea, istället för en ny byrå. Mycket bra, eftersom presentkort på Ikea känns som rena pengar i handen. Det går ju liksom garanterat åt. Sedan hittade vi bra saker till Tyra. En jeanskjol. Jag har letat efter en jeanskjol till henne sedan hon föddes, men det har bara funnits för stora barn. Men igår hängde det en och dinglade så fint på Polarn och Pyret i strl 62. Jag råkade dessutom ha en medlemsrabatt på Polarn och Pyret just nu. Trevligt sammanträffande, och mycket nöjd Annica. Vi köpte även en overall. Det är så svårt. Nu tog vi strl 68, vilken hon formligen drunknar i just nu. Men det är ändå inte så jättemycket växtmån på längden. Men nästa storlek är 74 och det hade ju verkligen inte gått... Svårt, sånt där. Det känns ju som att man vill passa på nu innan det blir för utplockat bland ytterkläderna.

Naturligtvis så hittade vi ju inte det vi egentligen var på jakt efter, men jag var nöjd ändå. Sedan åkte vi ju hem till Johannes och Sofie. Det var verkligen trevligt. Då fick man ett sting av sorg i hjärtat igen... Johannes och Sofie har en katt som heter Mozart. Han är ett år och större än Tyra! De har alltid pratat om det, att han är mycket större än Tyra, men man tar ju sånt med en nypa salt. Men han var verkligen STOR! Det såg jättekul ut när de låg och kikade på varandra på golvet. Tyvärr så glömde vi ju kameran.

– 5 975 gram.
– 66 cm.

Då var sista BVC-besöket här nere i Ljungbyhed avklarat. Skönt! Jag hade rätt om att hon hade lagt på sig lite mer nu de senaste veckorna, men det nådde inte riktigt upp till 6 kilo. Nästa vecka ska vi på inskrivning på BVC i Uppsala, och då vågar jag nästan lova att 6-kilosgränsen kommer att vara sprängd i alla fall :-)

Tyra kanske föresten inte alls är på väg att börja krypa snart. När hon låg på skötbordet och väntade på att mäta längden så fick hon syn på ett måttband och började sträcka sig. Då utbrister sköterskan förvånat:
– Men oj, hon är ju nästan på väg att vända sig! Vad duktigt!
Både jag och Josef tittade förbryllat på varandra och sa efter en stund:
– Ja, hon gillar ligga och rulla runt.
Varpå sköterskan blev jätteförvånad och tyckte att hon var väldigt duktig som lärt sig detta. Eftersom det var säkert två månader sedan hon lärde sig att rulla så var vi ju bara tvugna att påpeka detta, och samtidigt lade Josef till att det kändes som att hon är på väg att börja krypa snart.
– OJ! Det är VÄLDIGT tidigt, utbrast sköterskan förvånat. Och vände sig om och började bläddra i journaler och papper.
Jag log och sa:
– Ja, lite tidigt kanske det är. Hon är ju bara fem månader och en vecka, men de flesta kryper väl vid ett halvår?
Då tittar sköterskan upp och säger:
– Nej, var har du hört det? Många barn lär sig krypa vid 8 månader, det brukar man säga är normalt. Sex månader är väldigt tidigt.
– Jaha, sa jag.
Och när vi gick hem konstaterade vi att Tyra nog inte är på gång att börja krypa än på ett tag då. Hon kanske bara vill få oss att tro att det är så. Hon luras, den lilla räven.

Jag är dålig på att blogga. Har haft lite annat i huvudet. Men man kan ju inte falla på mållinjen, så här kommer en liten uppdatering. Bara en vecka kvar nu, helt sjukt!

Vi har haft en lugn och trevlig lördag. Fotat vårt hem och lagt ut annonser på Blocket. Lite skillnad mot när bajssoffan skulle säljas. Den här gången hann inte ens gå en minut från publicering innan telefonen ringde. Jag trodde inte att det var sant. Vi satt och skrattade åt telefonen och missade nästan samtalet. Hur som helst så kommer de förbi med ett släp på tisdag. Skönt, då slipper vi vara utan soffa så många dagar innan vårt flyttlass går.

Tyra kör på i samma tempo som innan. I dag har hon varit ganska gnällig. Hon blir väldigt irriterad när hon ligger på golvet och puttar i väg sina leksaker tills hon inte når dem längre. Det är tydligt att hon puttar i väg dem med flit, och sedan VILL hon verkligen krypa efter. Blicken är totalfokuserad och andningen blir snabb och ljudlig. Men det går liksom inte riktigt än. Det verkar vara lättare att ta sig bakåt än framåt. Ibland går hon upp på knä med benen, men att synka armarna också är svårt. Många gånger hör man en tung duns när hon slår runt och huvudet träffar golvet. Jag tror hon gråter mer av skräcken än av smärtan. Men idag fick hon faktiskt sitt livs första bula, lilla stackaren. Något nytt är annars att ligga på mage och balansera med med både armarna och benen rakt ut. Så ligger hon jätteofta. Det ser jätteroligt ut, som ett cirkustrick. I pappas värld är det helt självklart att hon leker flygplan.

I morgon ska vi nog åka till Helsingborg igen. Reklammera en byrå på Ikea, fixa lite ärenden på Väla och hälsa på hos Johannes och Sofie i deras nya lägenhet. Det blir förmodligen sista gången i Helsingborg, vilket känns extremt märkligt och ganska sorgset. Helsingborg är ju en skittrevlig stad, synd att det inte ligger lite närmre Uppsala.

På måndag ska vi på sista BVC-besöket här nere. Det ska bli jättespännande att se vad Tyra väger nu. Josef och jag brukar prata om hur stor vi tycker att hon blivit på sista tiden. Det känns som att hon liksom har "vuxit i" sin kropp. Det känns som att det har fyllts ut både lite här och där, tjockare lår, rundare ansikte. Jag skulle gissa på att hon nu äntligen har spräckt 6-kilosgränsen, men vi får väl se på måndag. För övrigt så borde vi verkligen börja packa, och jag ska till billiga frissan en sista gång. Men först fotboll, heja Sverige, vi vill ju inte missa hela VM-festen nästa sommar...

...om det var någon som inte förstod det, så var ju såklart detta inlägg ren reklam. Jag fick en gratis fotobok (värd 344:-) för att skriva det. Någon nytta ska det ju vara med bloggen ibland också :-)

Tyra har aldrig varit en sådan bebis som suger på tummen. Någon gång ibland har den åkt in i munnen, men mest för att tuggas på. Därför blev jag helt paff när hon sov i min famn här om dagen. När jag tittade ner på henne såg jag att hon plötsligt hade stoppat in tummen i munnen. Det såg så himla sött ut så jag var tvungen att be Josef ta en bild.

Nu, alldeles perfekt tajmat med 5-månadersdagen så har vår prinsessa fått sin första tand! Eller börjat få, kanske det heter. Den syns knappt än, men känns. Josef tvivlar på att den verkligen har trängt igenom helt, men jag tror att den har det. Hur som helst så är den ju på gång. Så sött, en liten liten tand. Jag får återkomma med bildbevis när det finns något att fota! :-)