Skåne exil

Ja, gårdagen spenderades alltså i vårt grannland Danmark. I härliga huvudstaden Köpenhamn. Detta är en resa vi har tänkt göra sedan innan vi ens flyttade ner hit till Skåne, så det var ju skönt att vi äntligen kom iväg nu näst sista helgen...

Jag har varit i Köpenhamn många gånger och alltid älskat stället. Josef hade aldrig varit i Köpenhamn förut och jag hade peppat honom ordentligt med lovordande beskrivningar. När vi väl kom dit så kändes det typ som att... Nääää... Hörrni, det här var ju inte så kul. Massa, massa miljoner människor som trängdes överallt. Massa, massa dreggiga människor och tiggare. Skitigt, högljudda gatumuikanter, stora bolmande cigarettmoln som var omöjliga att undvika eftersom man i princip var fastkilad mellan alla miljarder männikor som trängdes på Ströget. Osv, osv...

Men jag tror inte att det var Köpenhamn det var fel på. Att dömma på alla lyckliga och leende människor som strålade i kapp med solen så tror jag säkert att Köpenhamn var minst lika charmigt som alltid. Problemet var nog vi. Vi kände oss malplacerade. Vi led något oerhört när folk trängde sig förbi vår vagn och inte bara nuddade, utan nuddade länge. Vi blev stressade och obekväma. Och Tyra ville komma upp. Och mamman och pappan kunde inte hitta en enda kal och ensam plats att ta upp henne på. Jag konstaterade att detta nog var den sista storstadssemestern för oss på länge. Allt det där som man brukade älska med kontinentens miljonstäder fick nu bara helt motsatt effekt. Det hade helt tappat charmen. Jag är ganska glad att vi kunde upptäcka detta genom att bara ta tåget över öresundsbron, istället för att kanske flyga till London eller New York och boka en dyr hotellvecka för upptäcka exakt samma sak. Vad hade man då gjort resten av veckan? Nu hade vi bara en dag på oss, och den dagen förvaltade vi trots omständigheterna ganska väl. 

Mitt på Ströget hittade vi en exsklusiv galleria i NK-stuk. Där var det betydligt glesare mellan shopparna. Plan fyra var vigt åt barnkläder, signerade Ralph Lauren, Levi Strauss, och en andra designers av det lite finare slaget. Ett himmelrike att drömma sig bort i. Jag hade på förhand bestämt mig för att inte shoppa något i Köpenhamn, eftersom den danska kronan är så dyr, men ett par små plagg från den fina gallerian fick trots allt följa med hem. Det var ju liksom Tyras femmånadersdag och allt.

Vi gick ner till charmiga Nyhavn och upptäckte glatt att på andra sidan bron fanns det caféer och restauranger med betydligt färre gäster än på den "kända" sidan, där det bokstavligen inte gick att röra sig framåt fortare än två myrsteg i minuten, samtidigt som tobaksmolnen beslöjade hela strandremsan med en tät dimma. Vi hittade en jättemysig restaurang där vi satt länge och väl. Nöjt av utsikten och smed härliga planer för framtiden. Tyra var på topphumör och allt var underbart.

Vi gick runt i hamnen och njöt av alla fantastiska lyxjakter och antika segelbåtar. Vi strosade på de fina adresserna och spottade kändisar utanför lyxhotellen. Kollade in rådhuset, kungliga teatern och andra åldriga ståtliga byggnader. Vi kände oss ganska nöjda med vår dag, och då kläckte jag den mycket intelligenta idén att även kolla in Christiania. Jag har varit där förut för många år sedan och minns det som ett charmigt hippieställe med egenhändigt ihopsnickrade, färgglada och fantaifulla, hus. Mysiga veganrestauranger och små caféer med ekologiska smoothies. Jag kunde även dra mig till minnes att det bolmade rökmoln av annan karaktär över fristaden, men det var inget man stördes av.

Josef protesterade milt, men jag vann. Jag måste villigt erkänna att detta är en av mina mest korkade idéer på länge. Vi hann knappt gå innanför fristadens välkomstbåge innan olustkänslorna nästan fick mig att kräkas. Jag ville bara bort, bort, bort. Så vi vände på klacken och gick. Inte mer med det. Men i efterhand kan man ju undra över vilka mekanismer i min hjärna som så totalt svikit när jag så mycket som ens kunde tänka tanken att ta med min dyrbara skatt till ett sådant ställe? Antingen så har fristaden och dess invånare gått ner sig något kopiöst sedan mitt senate besök för åtta år sedan, eller så är detta ytterligare ett tecken på "mognad" som får mig att fasa än mer för Tyras stundande tonår...

Det blev en blandad dag i alla fall. Inget jag skulle vilja göra om, men jag är glad att vi åkte. Då slipper vi sitta i Uppsala sen och ångra att vi inte tog chansen. Och vi slipper även förgäves boka in en semesterresa till nåt coolt och häftigt ställe som Barcelona, Aten eller Bangkok. Inte än på bra många år i alla fall...

Idag fyllde Tyra 5 månader. Tänk att jag har fått den stora äran att få vara hennes mamma och hålla henne i min famn i fem hela härliga månader. Jag älskar henne bara mer och mer för varje dag som går, det är helt galet.

Vi firade med att ta en tur till Köpenhamn. Får berätta mer om det en annan dag. Kom hem nyss, och är jättetrötta. Tyra somnade nyss, skönt. Ska bara tugga i oss lite kvällsmat och sova nu vi också. Egentligen är ju inte klockan så fasligt mycket, men det känns som att det är mitt i natten när man åkt tåg och bil länge i bäckmörker och dessutom är helt slutkörd och mör i kroppen efter en lång dag.

Tyra älskar verkligen sina smakportioner. Det hör verkligen till höjdpunkterna på hela hennes dag, just den där lilla stunden då hon får några teskedar puréade grönsaker i munnen. Hon är en väldigt dedikerad ätare. På meritlistan finns nu både potatis, palsternacka, majs, morot och broccoli. Idag serverades morot. Det såg ut så här:



Två, tre teskedar är dock inte så värst mycket mat. Tyvärr så går det ganska fort innan det börjar sina i skålen. Det är inte alls lika populärt. Då kan det se ut så här:



Snart är det bara en månad kvar innan det är dags att börja äta på riktigt och byta ut måltider. Tänk vilken lycklig dag det kommer att vara i Tyras liv! Favoriträtten hittills har varit denna:


Innehållet i den här burken gjorde Tyra helt galen. Galen utöver den vanliga galenheten. Lite otippat, personligen hade jag nog föredragit majs eller morot...

Nu återstår bara en vecka tills Tyra fyller fem månader. Fem månader, det låter så stort och moget på något vis. Snart ett halvår...

Tiden rusar ju som vanligt, och man tror att man ska komma ihåg så mycket som helt plötsligt fallit i glömska. Jag har många gånger ångrat att jag inte skrivit ner mer saker som Tyra - vad hon gillar, hur hon är och vad hon lär sig. Detta är nämnligen saker som ändras var och varannan dag.

Så just nu, Tyra, när du har en vecka kvar till 5-månadersdagen så har mamma och pappa tänkt på det här under de senaste veckorna:

– Du sitter väldigt stadigt i din barnstol vid bordet. Det känns som att du gillar att sitta i den där stolen, du känner dig stor och delaktig. Du får bara en smakportion med mat per dag, som du snabbt och gärna glufsar i dig. Vid de andra måltiderna som mamma och pappa äter brukar du få olika leksaker att pilla med. Då är favoritleken att slänga ner grejerna på golvet och vänta på att mamma eller pappa ska böja sig ner och plocka upp dem igen. Du är väldigt uträknande, och kan ibland sitta och pilla med en grej precis på kanten innan du bestämmer dig för att pilla ner den med ditt lilla pekfinger.

– Du älskar att tvångspussas. Vi brukar kalla det så. Du tar tag i det du just du råkar fastna i med dina fingrar, till exempel en näsa, haka eller kind, och sedan drar du med all din kraft och alla dina nagnar tills du har fått ansiktet tillräckligt nära din mun. Sedan suger du tag, ett ordentligt tag, och snuttar en stund. I samma sekund som du sedan släpper så söker du ögonkontakt med ditt "offer" och ler stort när blickarna möts. Ofta undrar man om man har ett stort sugmärke på kinden, hakan eller ögonloben efter, men samtidigt så blir man helt varm i kroppen när man möter din leende blick. Det är som att du säger "jag älskar dej..."

– Det känns som att du kanske har börjat bli lite tröttare på kvällarna nu. Som att du vill ändra din dygnsrymt lite. Du har ju alltid varit en liten nattuggla som hållit mamma och pappa vakna sent, men nu har det hänt flera gånger att du vill somna redan vid 20-21-tiden. Vid den tiden har du dock inte hunnit äta tillräckligt, vilket blir jobbigt både för mamma (med fulla och ömma tuttar) och dig. Mamma funderar på att försöka hitta lite nya rutiner som innefattar att du går och lägger dig lite tidigare på kvällarna. Hoppas bara att du då ändå sover ända till morgonen... Det är dessutom mer regel än undantag nu att du sover en stund på dagen. Det gjorde du aldrig när du var yngre.

– Det känns som att ditt joller var mer nyanserat för några månader sedan. Då använde du många fler ord och pratade milt och fint. Nu känns det mer som att det är en tävling i att testa röstresurserna. Ofta när du ligger och leker så tjuter du av glädje. Dessa tjut är så höga att det brusar till i mammas och pappas öron. Det är underbart att se dig så lycklig, men vi önskar att du ska återgå till att använda din snälla och mjuka röst snart igen. Det ska bli så spännande att se när de första orden börjar ta form lite längre fram. Bland det första jollret du använde var ju "mammam" och "heeeeeee". Det lät precis som att du sa mamma och hej. Men det var länge sedan man hörde något sådant jolller nu.

– Precis som mamma så blir du väldigt lycklig de dagar då vi åker iväg till större städer och hittar på saker där det finns mycket folk. Du lyser då upp lite extra och lägger i en högre växel. En del dagar då vi bara går omkring här hemma kan du nästan kännas lite uttråkad och rastlös. Varje gång vi säger att vi ska gå ut och lägger ner dig i vagnen, drar upp sufletten och drar igen luckan på liggdelslocket så ligger du tålmodigt och väntar med förväntansfull blick. Så är det aldrig när vi bara lägger ner dig i vagnen och inte har sagt innan att vi ska gå ut...

– Du älskar att bada. Du plaskar ofta ner hela badrummet, och blir lika förtvivlad varje gång då vi lyfter upp dig och förklarar att badet är slut. Det är nästan hjärtskärande att se.

– Du skrattar så att du kiknar när vi dansar med dig, hoppar runt med dig, och när du får flyga runt som ett flygplan. Du älskar att leka "titt ut", och brukar busa med oss på skötbordet genom att ta något klädesplagg och lägga över huvudet tills vi börjar fråga "vart är Tyra...?" Du lyssnar föresten jättebra till ditt namn nu. När vi säger Tyra vänder du på huvudet och undrar vad vi vill.

– Andra saker som nästan alltid tvingar fram skratt och leenden är när man blåser på dig, när vi gör roliga ljud med munnen eller om man börjar sjunga en sång. Att "hota" med fingrarna och säga "killekill" är också ett säkert kort. Du får något förväntansfullt och busigt i blicken och skrattar exalterat.

– Grovmotoriskt så är du väldigt stadig och rörlig. Igår stod du upp mot ett bord för första gången, men det tyckte både mamma och pappa såg så läskigt ut så vi ångrade oss snabbt och tog ner dig igen. Till din stora besvikelse förstås. Du älskar allt som är nytt och spännande och helst lite utmanande. Du scannar alltid snabbt av nya miljöer efter roligaste saken att försöka få tag och pilla på. Du blir ofta VÄLDIGT arg på mamma och pappa när du tycker att vi förstör dina lekar eller tar ifrån dig roliga saker som du har hittat. Som tur är så är du ganska lätt att få på bra humör igen :-)

– Fortfarande får du höra att du är den absolut sötaste bebisen folk någonsin har sett. Många vill liksom förklara sig, understyka det dom säger. Oftast med att de aldrig brukar tycka att bebisar är söta, men du... Eller så är du "sötare än alla mina egna barn". Mamma och pappa håller förstås med. Det är verkligen en fröjd att få vila ögonen på dig hela dagarna.

– Du är svårfotad nu för tiden. Oftast hinner man bara en bild innan du upptäcker kameran och börjar sträcka dig efter den. Och efter några sekunder blir det bara arga bilder då du blir ledsen och frustrerad över att inte få det du vill ha...

Nu är det bara tre veckor kvar av exilen. Det känns helt sjukt att tänka på. Då känns det helt plötsligt som att det inte var så länge sedan man gick med stor mage och letade lägenheter här nere, och oroat undrade hur detta halvår skulle bli...

Och nu är det alltså bara tre veckor kvar. Jag kan ju lugnt säga att denna exil har varit långt mycket trevligare än vad jag hade tänkt mig. Och tiden har gått fort. Väldigt fort, till och med. Sjukt fort.

Om tre veckor bor vi i Uppsala igen! Självklart längtar jag som en tok. Allt man har saknat och alla "när vi bor i Uppsala igen ska vi..."-tankar kommer om bara tre veckor att bli verklighet! Det känns konstigt att tänka på. Säkert för att vi hunnit återkomma till dessa tankar så många gånger att det känns som att vi tänkt dem en hel evighet.

Vi har saknat de allra konstigaste sakerna under den här exilen, sånt man aldrig reflekterade över att man skulle kunna sakna. Som Kvantum till exempel, och Torgkassen. Två skitbra matbutiker. Allt finns, och man vet vart det finns. Allt är färskt och fräscht, och uppställt så att man blir lite inspirerad när man vandrar mellan hyllorna. Oj, vad man har saknat det. Hemköp här är en helt okej butik, samma med Kvantum i Klippan och Maxi i Helsingborg. Men ändå är det så milsvid skillnad. Under mitt halvår här har jag inte vid ett enda tillfälle kännt mig inspirerad att laga mat. Varje måltid suckar vi högt och största lyckan är om det råkar finnas några rester i kylen som man inspirationslöst kan sleva i sig.

Jag tycker inte om socker. Kakor, glass, godis, ostbågar, läsk... Allt det är gillar jag inte, och min mage kraschar när jag äter sånt. Men här nere har jag vräkt i mig ändå. Inte för att jag är sugen, utan för att det är så mycket lättare att vräka i sig en påse godis eller en glass för att tillfälligt stilla hungern än att fixa nån ordentlig mat. Det här beteendet mår jag jättedåligt av, och jag ser sååååå fram emot att sluta med detta när vi flyttar hem. Jag har upptäckt att det är helt omöjligt att göra något åt det när man bor här och inte kan få tag i vettiga råvaror. Jag längtar verkligen hem, till att ställa mig i köket och laga mat! Av saker som är köpta på Kvantum eller Kvarnen. Och sedan direkt stoppa in den smutsiga disken i vår diskmaskin... Detta är liksom sånt som man ALDRIG trodde att man skulle sakna...  Ändå har det varit bland det mest saknade, konstigt va?

Självklart har man ju också saknat alla vänner. Men det hade man ju i alla fall räknat med och ställt in sig på. Det kommer att kännas så grymt lyxigt att bara kunna träffa någon helt okomplicerat på en snabb fika efter jobbet. Shit vad man har saknat alla de där spontana mötena.

En annan grej som kommer att kännas gyrmt lyxigt är att bara kunna gå ner på stan varje dag. Hänga, som man brukar göra. Jag är verkligen inte gjord för att bo i en så här liten håla. Det handlar inte bara om alla butiker, caféer och uteställen. Det handlar lika mycket om människorna. Jag blir jätteinspirerad av att bara gå en sväng på stan och kolla på folk. Självklart ser man ju människor när man går ut även här i Ljungbyhed, men det går inte att jämföra. Stundtals har det känts som att vi har dagspendlat till Helsingborg och städerna runt omkring, och jag har bekymrat mig över bensinkostnaderna. Men samtidigt är det något som jag verkligen har behövt. Det är som en oas för mig att få gå runt bland folk några timmar och drömma i min egen värld. Jag tankar energi på det viset, hur konstigt det än må låta.

Men trots att man längtar hem, så kan man ändå inte låta bli att få en liten klump i halsen när man tänker på att det bara är tre veckor kvar nu. Vi har ju ändå trivts här. Jag var varit extremt lycklig här, nästintill varje dag. Det är så många ögonblick, så många magiska händelser, som vi upplevt här. Jag VET redan nu att jag i mitt liv framöver många gånger kommer att sakna det här livet och önska bara EN ENDA dag till här nere. Det är inget antagande, utan det är vetenskap. Hur skulle det inte kunna bli så? Den här halvåret har ju varit helt makalöst fantastiskt.

Vi fick en bebis. Världens finaste bebis, till och med. Jag förstår ju att alla föräldrar känner så, men ändå så kan man inte låta bli att att tänka att just vår bebis faktiskt är lite extra speciell. Snäppet över alla de andra fantastiska bebisarna, liksom.

Vi trodde att det skulle bli jobbigt att få en bebis, det hade man ju hört. Vi har dock inte upplevt detta än. Vi lever fortfarande på något form av rosa moln, och undrar ibland när det är dags att trilla ned? Nu har det dock gått så lång tid att vi börjar tro att man kanske aldrig kommer att trilla ner igen. Tyra är verkligen den mest fantastiska person vi båda någonsin träffat. Inga ord räcker, så jag hoppar utförligare utläggningar om det. Och varje morgon, precis VARJE morgon, har vi fått vakna upp brevid denna fantastiska skapelse. De flesta dagar till ett helt oskrivet blad. Tillsammans, hela familjen, har vi kunnat skapa vår tillvaro precis som vi vill ha den. Inga måsten och inga tvång. Inga. Inga alls! Förstå hur fantastiskt?

Det finns dessutom mycket här som vi saknar i Uppsala. Havet, stränderna, naturen. De gula rapsfälten och den fantastiskt charmiga skånka landsbygden. Det är också mysigt att Josefs skola ligger på fem minuters promenad avstånd, och att man när helst man känner för det kan gå bort till Ljunghusen och snicksnacka lite med de man råkar stöta på. Det är mysig stämning där borta. Och det är roligt att alla är så förtrollade av Tyra, man känner sig så stolt...

Även om vi har varit dåliga på att använda den så kommer jag att sakna vår trädgård. Och även om jag längtar jättemycket efter att kunna gå in i sovrummet och lägga mig i sängen och mysa med Tyra utan att först behöva gå upp för en brant trappa, så vet jag att jag kommer att sakna just sovrummet här jättemycket. Jag har alltid gillat vårt sovrum här. Det är snyggt och mysigt, precis som resten av lägenheten. Jag vet att jag kommer att sakna vårt hem här, även om jag knappt kan bärga mig tills vi bor hemma i vårt riktiga hem igen. Mycket motstridiga känslor...

Och det är väl så det är med tre veckor kvar till mållinjen. Mycket motstidiga känslor. Jag ser inte fram emot att Josef ska börja på Arlanda, med fasta tider och ett riktigt schema. Tänk vad lyxigt vi har haft det här. Hela familjen tillsammans nästan varje dag. Hur många får ha det så ett helt halvår? Samtidigt så kan jag verkligen längta intensivt efter att få iklä mig hemmafru-rollen på allvar. Att fixa allt själv, och stå där med maten på bordet när Josef kommer hem från en lång arbetsdag, tända några ljus... Tänk vad mysigt!! Jag hoppas verkligen att jag kommer att förverkliga dessa drömmar någon gång ibland, så att jag inte blir allt för uppslukad av alla fikor, shoppingturer och kompishäng och glömmer bort. Därför var det kul att skriva ner lite, för att minnas lite hur man tänkte. Nu hoppas jag bara att inte att någon orkade läsa ända hit... :-)

Bild: Fuji direkt

Jag har funderat på att göra en fotobok till Tyra. Det skulle vara kul att ge henne ett minne från sin första tid här nere i Skåne. Det är dock lätt att idéerna svävar ut, och man skapar ett överambitiöst projekt, som då aldrig orkar göras till verklighet. Jag blev därför glad när jag surfade in på Fuji direkts hemsida och såg deras fotoböcker. Det verkar liksom enkelt. Man laddar ner ett litet (gratis) program till datorn, och sedan kan man leka runt med sina bilder lite som man vill. Beskära, fixa, flytta runt och lägga på effekter om man vill ha det. Vill man göra det riktigt enkelt för sig kan man annars låta programmet designa boken helt själv. När man är klar laddar man bara upp boken på Fuji direkts hemsida och sedan kommer den hem i brevlådan. Låter smidigt!

Man kan välja mellan många olika format, omslag och bindningar på boken. Allt från en liten liggande A6 med spiralbindning, till en ståtlig inbunden A4 med hård pärm, precis som en riktig bok. Fuji direkt har dessutom fått pris för sina fotoböcker, eftersom man kan välja att trycka på riktigt fotopapper med RGB-färger. Det känns bra. Det tråkigaste som finns är väl annars när man lägger ner så mycket tid på att göra en hel bok, och sedan får man hem den på halvdassigt papper och med dåligt tryck. Blir nog bra det där, ett litet projekt att sysselsätta sig med i höst. Och tänk vad kul för Tyra att ha. Det sägs ju att barn älskar att titta på bilder och höra historier om sig själva...

Tyra är så rörlig nu för tiden. Hon rullar inte bara runt, utan har nu även lärt sig att röra sig runt på golvet i cirkar och lite framåt. Hon lyckas nästan alltid få tag på saker som från början låg en bra bit ifrån platsen där man la ner henne. Nu får man verkligen passa sig för vad man lämnar framme på golven, och dammsugaren borde definitivt användas oftare...

Det är så konstigt hur fort det har gått. För 4,5 månader sedan var hon ju bara ett litet knyte i en plastbalja på BB. Nu känns det som att hon är kapabel till nästan vad som helst. Det blir mer och mer utmanande, men också roligare och roligare. Att bara byta en blöja eller ta på kläder är numera ett mindre äventyr. Hon rullar och har sig konstant. Och snabb är hon, man hinner knappt blinka innan hon vänt sig om. Smidig som en liten vessla. Även om man håller fast ett ben eller en liten arm så vänder hon på resten av kroppen, envis till tusen.

Förut vände hon sig mest på golvet, men nu har hon även börjat vända sig i spjälsängen, på skötbordet och i vagnen. Det gäller verkligen att hålla koll!


Jag skulle bara byta en snabb blöja igår, så jag orkade inte gå och hämta den där mjuka skötbädden som hon brukar ligga på, som låg i kvar i vardagsrummet efter en luftning av rumpan tidigare. Det snabba bytet gick dock inte så fort, eftersom hon bara vände sig heeeeela tiden. Varje gång lika nöjd och exalterad över att ha full access till hela klädhögen och alla spännande flaskor som stod där. När hon hade vänt sig för tjugonde gången ropade jag på Josef och sa att han skulle ta en bild...




...när det sedan slutatde med att Tyra kissade ner skötbordet och hela klädhögen gick jag ut i vardagsrummet för att fortsätta blöjbytet. Efter 10 minuters tråcklande var blöjan äntligen på plats, sedan var det ju dags för pyjamasen, vilket tog ytterligare en kvart. Klockan var vad det här tillfället 22:30. Hon kör verkligen på högsta växeln ända tills hon kraschlandar i sängen. Kanske är därför hon sover så gott på natten sen?


Titta föresten hur stadigt jag kan stå nu för tiden!

Jag skäms verkligen för att säga det, men det är fortfarande Josef som står för 98% av all matlagning i det här hushållet. Nu när han ska vara borta till sena kvällen och magen började kurra insåg jag dock att jag var tvungen att få i mig nåt. Jag öppnar kylskåpet och ser några överblivna korvar från grillningen igår, perfekt. Jag slänger dem i stekpannan och kokar lite makaroner till, borde bli ätbart. Säkra kort. Det gick ju bra, jättebra! Nu ska jag äta mina brända korvar och lätt överkokta makaroner. Mmmm... Erkänn att det saftas i munnen på er? Erkänn?

Kanske inte världens bästa bild, billig mobilkamera + sprattlig bebis = dålig kombo. Nu har vi i alla fall precis vinkat av pappa, i flygplanet till höger. Han skulle ut på en riktig långflygning i dag, kommer nog inte hem förrän kl 21-22. Det är fruktansvärt varmt, vi höll på att förgås i solen. Hem och äta Piggelin!

...man får äta till frukost när man har varit ute i skogen och plockat bär?  MUMS!!

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/08/om-charlie-far-svininfluensan-dor-hon-da

Jag funderar över det flera gånger per dag faktiskt. Har också försökt söka information, men hittar inte så mycket. Självklart är vi noga med handhygienen. Vi har alltid handsprit tillgängligt och spritar alltid innan vi tar i Tyra när vi är ute, och så fort vi kommer innanför dörren här hemma. Better safe than sorry, definitivt.

Det som stör mig är alla främlingar på stan som ska fram och kladda. En del bara dyker rätt ner i vagnen! Har de inget vett alls? Eller de (vänner som ovänner) som inte fattar att ett spädbarn gärna stoppar precis ALLT i munnen, sträcker fram sitt finger och fnissande ser på när Tyra för in det i sin lilla mun. Utan att göra den minsta ansträngning till mostånd! Sånt gör mig fysiskt illamående, och jag har tröttnat på att vara artig när jag säger ifrån. Skulle du stoppa din otvättade hand i munnen och suga på den liksom? Eller ännu bättre, någon annans otvättade hand? Näää... Just det. Varför skulle jag då utsätta min 4 månader gamla dotter med outvecklat immunförsvar för detta? Obegripligt.

Få saker gör mig så irriterad som detta. Väldigt få saker.

I går var vi i Höör, på Frostavallen - mitt gamla kollektiv! Hit jag flyttade efter 9:an. Jag var 16 år, längtade bort, och hamnade här. Vi var mellan 40-50 ungdomar som flyttade in i det här gamla nedlagda hotellet. Folk kom och gick lite, själv stannade jag ett år. Den äldsta personen hette Magnus och var 23 år. Vi tyckte att han var jättegammal...

Det var ett grymt roligt år det där, det kanske man knappt behöver säga. Sweet, sweet 16! :-)

I bilen funderade jag på om huset ens skulle stå kvar nu, det var rätt slitet redan då. Därför var det kul att kunna konstatera att det inte bara stod där, utan att det även såg typ exakt likadant ut! Undra vad det används till i dag, vandrarhem kanske? Vi stannade i alla fall hela dagen och nostalgitrippade i det fina vädret. Jag hade fullkomligt glömt bort hur fint det låg. Jag kom ihåg att det fanns en sjö på tomten som vi brukade promenera runt, men inte hur fantastiskt vackert det var. Kanske var det inte det man brydde sig om när man var 16 år och precis flyttat hemifrån :-D

    



    

Så tidigt ringde min stackars älsklings väckarklocka i morse. Han skulle iväg till Köpenhamns flygplats och göra vattenövningar i någon specialpool där. Testa livbåtar, åka såndär rutschkana från dörren som flygplan har, släcka eld på dockor och massa annat. Han var ganska taggad. Dessvärre så vaknde jag också. Låg och kämpade mot vargtimmen en stund, men gick sedan upp för att pussas och prata lite innan han skulle dra.

Jag gick såklart och la mig igen när Josef gick vid 04:45, men sedan var det ju det där med att somna. Gick inte så bra. Men jag har haft det mysigt, legat i sängen och prasslat med täcket lite extra i hopp om att bebisen kanske skulle vakna. Vakna och somna om här i min säng. Funderat lite på min förlossning, jag gör det rätt ofta har jag märkt. Någon form av mental bearbetning kanske? Sneglat på de mörka bjälkarna i taket, sneglat på spjälsängen. Blundat och lyssnat på Tyras sömn. Hon låter så mysig. Andas snabbt snabbt, och sedan långsamt. Hon drömmer. Gnyr till lite ibland och korvar sig i sängen, sparkar med benen och sträcker på armarna. Ibland slinker det ut en liten fis eller en jäsp. Jag tror att hon är på väg att vakna snart. Nu när youghurten börjar landa i min mage och jag nog äntligen skulle kunna somna snart... Detta blir en intressant dag. Hoppas att det blir en dag då Tyra vill sova lite. Ligga här i stora sängen och kramas. Det vore mysigt... Hon doftar ju så ljuvligt!

I dag har jag ätit fyra piggelin. I går åt jag två stycken. I förrgår blev det tre stycken. I morgon måste jag gå och köpa ett nytt paket. Det är som ett sug som bara vägrar gå över.

– 5 610 gram.
– Finfina andningsljud helt utan sekret.

Bra BVC-besök. Vid varje vägning visar vågen plus, men bara lite. Kurvan går lite upp och ned. Det blir vägning om två veckor igen, dom gillar att hålla koll. Skönt i alla fall att det inte var nåt konstigt slem i lungorna. Tyra har alltid varit rosslig i halsen, som att man vill att hon ska harkla sig liksom. Vi har aldrig ifrågasatt det, eftersom vi tänkt att det säkert är normalt, men nu senaste veckan har det känts som att hon nästan sätter slemmet i halsen några gånger. Då undrar man ju, och då är det ju väldigt skönt att få bekräftat att hon är purfrisk!

I helgen ska det vara marknad här i byn. Dom har hållt på att fixa flera dagar redan, och nu såg vi att det dykt upp några bajamajor, vägspärrar och några knallar som stod och meckade med sina husvagnar och stånd. Imorgon öppnar dom, jag tycker att det ska bli jättekul! Har hört så mycket om den där marknaden, den är tydligen känd i trakterna och härlig festivalstämning utlovas. På lördag kommer en av Tyras BB-kompisar med sina föräldrar, så då ska vi mingla runt med dem. Blir kul, sist vi sågs vaggade vi runt i BB-korridorerna i såna där fula sjukhusnattlinnen och varsina plasbaljor med två minibebisar, höga på hormoner. Blir spännande att ses nu, i verkliga livet!

Plötsligt blev det alldeles lugnt och tyst här hemma. Josef ligger utslagen brevid mig på soffan, och Tyra ligger lika utslagen i vagnen. Jag drack precis en kopp te, så jag lever på en koffeinkick. Magnusbesöket tog visst musten ur oss :-)

Igår rymde vi i alla fall från Magnus en stund och åkte på återträff med föräldragruppen på MVC i Klippan. Det var faktiskt riktig kul. Alla vi har ju gått igenom typ exakt samma sak, på samma sjukhus och med samma förutsättningar. Det var jättekul att få höra allas erfarenheter och träffa alla bebisar. De är ju verkligen helt olika personligheter, även om de är ungefär lika gamla. Det var också roligt att höra att alla utom en ammar med napp, att någon annan än jag tog upp nojigheten kring bakterier och svininfluensa, alla är verkligen exakt lika nojiga, sånt är skönt att höra. Och alla bebisar utom en sover hela nätterna, och samtliga höll med när vi sa att det här med barn, det är ju så långt mycket roligare och så väldigt mycket mindre jobbigt än vad man trott. Vi är med andra ord väldigt normala, och det kändes som ett härligt gäng det där. Nu ska ju vi snart flytta, men vi sa att vi skulle försöka ses nån mer gång innan. Kul, kul. Det är ju inte ofta man träffar folk som man har så mycket gemensamt med, utan att känna varandra.

Om en stund ska vi till BVC igen. Väga och lyssna på Tyras lungor. Hon låter så rosslig i halsen ofta, och vi tycker att det har blivit lite värre på sistone. Eftersom Lotta fortfarande är på semester så ska vi träffa den manliga sköterskan igen, det blir najs. Han kallade ju mig klok och förståndig och smorde mitt ego något alldeles grymt sist :-)

Åh, det var så mysigt att ha Magnus här. Tidigt imorse begav han sig hemåt igen. Tack Carina för att vi fick låna din underbara make några dagar, och tack till Magnus för att du kom och förgyllde vår vardag! Nu längtar vi verkligen tills vi bor i Uppsala igen så man kan ses lite oftare.

I lördags var Tyra utomlands för första gången. Hehe, jättemycket utomlands. Vi tog färjan över till Helsingör. Men på pappret så blir det ju hennes första utlandsvistelse. Vi borde kanske ha valt nåt coolare...

Förutom att det är hål i pengarna, och att man behöver ta till engelskan för att kunna föra en konversation, samt att caféerna och alla motsvarigheter till Pressbyrån lockar med wienerbröd istället för kanelbullar så är det ju så stor skillnad på där och här. Men det är ju alltid trevligt med en liten utflykt!

Annars har det fortsatt varit riktigt varmt och soligt. Vi har spenderat tid i trädgården, hängt i parken, åkt lite jo-jo till Helsingborg, shoppat, fikat, ätit ute, fyllt frysen med glass och kylen med Fanta citron (äntligen i Sverige igen!).

Vår 88-åriga granntant lekte med Tyra på uteplatsen här om dagen, hon la sig på alla fyra och kröp runt och larvade sig mer än dom flesta. Otroligt, 88 år! Det är nästan 90 år... Tänk att ligga på en uteplats och kravla runt då. Hon är så himla cool, går med ryggen spikrak, sköter allt själv, springer alltid runt och påtar i sina blomlådor och rabatter i trädgården, och har sena mysiga middagar med polarna var och varannan kväll. Nästan 90 år... Så vill jag oxå bli! Dags att börja röra på sig lite då kanske..?

Men först är det i alla fall dags att sova lite, imorgon kommer Magnus!! <3


Mina älsklingar i nån mysig gränd i Helsingör.


Ge hit den där kameran nån gång då!


Titta Tyra, i Danmark ritar man direkt på husväggarna...


Tyra älskade den här gågatan, de höga husen skuggade skönt i hettan.


Jättekul att vänta på båten hem!


Puss, lilla älskling!


Tyra och pappa tittar ut på stora havet genom båtfönstet.





Bästa utsikten från solstolen här hemma! :-)



Tyra sover gott i skuggan av en solstol i trädgården.





Jag älskar mina smakportioner!

Vi har haft oväntat besök i några dagar. Det var min kära vän Emma från Uppsala som var i trakterna och kom förbi. Så himla kul!

Det känns som att sommaren har kommit tillbaks på riktigt nu. Igår var det jättevarmt, och även idag strålar det från klarblå himmel. Det gillar vi! Ska väl ta och klä på oss lite och bege oss ut för att fånga den där solen. Josef har självstudier i 3 veckor. Hans skola är så rolig. Han har sommarlov 5 veckor, sedan går han 3 schemalagda dagar, och då kommer dom på att det ska vara självstudier i 3 veckor... Han har visserligen mycket att plugga, men det är ju såklart mysigt att ha honom hemma. :-)

Nu är det föresten bara några dagar kvar till min älskade bror Magnus kommer hit och hälsar på nästa vecka. Ska bli så kul! Och när Magnus kommer är det bara en månad kvar tills vi flyttar hem igen! Tiden går så grymt fort!

Det har varit helg. En mysig och somrig sådan. Solen sken och temeraturen steg. För vår del blev det en lördag i Helsingborg och en söndag i Ängelholm. Vi hann med inte mindre än fyra härliga stränder, och en hel del annat. Man får ju passa på nu medan man fortfarande har havet inom räckhåll! :-)


Vackra Råbocka i Ängelholm.


Tyra stortrivs.


...och testar på det här med havsbad för första gången!


Börjar bli dags att klippa den där luggen snart kanske. (Men hur bär man
sig åt för att klippa håret på ett spädbarn som inte ens kan sitta själv...?)


Om hon hade kunnat ställa sig upp och springa ifrån mig är jag ganska säker
på att hon hade gjort det. Den här tjejen har en vilja av stål - det finns ju alltid
så grymt mycket spännande att upptäcka!



Tropical beach i Helsingborg.


Vi försöker få med hela familjen på en och samma bild.


Där borta i horrisonten skymtar Helsingör. Någon dag ska vi ta båten över.


Helsingborg är fantastiskt. Promenera någon kilometer längs Gröningen,
utmed kajer, uteserveringar, dansbanor och finkrogar - vips så kommer nästa
sandstrand. Allt fortfarande mitt i city!


Är det så här man gör när man flyger?


Jag är ju född i Ängelholm och bodde ju mina första 3,5 år där. Då brukade
vi gå och bada här, på Sibirien.


Nöden har ingen lag? Ett blixtsnabbt stopp vid första bästa rastplats för att försöka
rädda babyskydd och kläder när blöjan sviker... Första gången det hände oss i alla fall.