Skåne exil

I dag var det Tyras dag i almanackan. Lämpligt nog så damp det ned två fina paket i brevlådan. Ett par tofflor och en "lilla Anna" docka! Tusen tack! Dessvärre så har Tyra inte alls varit på humör idag. Det belv en repris på i förrgår då hon knappt sovit alls och tyvärr mest gråtit. Man tycker så synd om lilla stackaren, kan inte vara så kul att vara så ledsen jämt. :-(
Men föhoppningsvis så vänder det snart.

Imorron fyller lilla älsklingen 1 månad också!! Vet inte riktigt hur man ska fira en så liten korv, speciellt inte om hon tänkt gråta hela dagen, men om hon är glad så kanske vi kan hitta på nåt kul!



 

Nu har Josef äntligen fixat bildproblemet! Så eftersom det har varit så fattigt med bilder här tänkte jag nu bjuda på en hel drös.


Helgen började med fest på Ljunghusen i fredags. Men först skulle Tyra bada och bli fin. Det brukar inte vara hennes favoritsysselsättning direkt, utan brukar sluta i en gråtkavalkad. Men den här gången gick det faktiskt riktigt bra!


Festen började traditionsenligt med lite volleyboll...


...Tyra och jag försökte hålla oss lite avsides, för att undvika både solen och hårda bollar.


Volleybollen tog lite längre tid än väntat så det blev inte grillning förrän vid 20:30, då solen nästan hade hunnit gå ner...


...så festen flyttade in rätt fort. Både jag och Josef var såååå trötta hela kvällen.


Johanna och Daniel hade kommit på en kul lek.


Tyra höll låg profil och tillbringade ungefär 98% av kvällen i Johannes famn...


...där hon såg ut att trivas alldeles utmärkt.


I Lördags åkte vi iväg till Helsingborg igen. Tyra gillar att åka bil! (För det mesta...)

Nä, jag hann visst bara halva helgen... Tyra sover typ 5 minuter, vaknar och är ledsen 20 minuter, sover 5 minuter, vaknar och är ledsen 20 minuter osv... Och har så gjort typ hela dagen idag. Det har inte alls varit hennes dag idag, stackaren. Bara att hoppas på att morgondagen blir lite gladare.

Jag ligger just nu ute i trädgården i bikini och slösurfar, löser korsord och käkar lite glass. Och har så gjort hela förmiddagen. Mammalediga livet är fiiiiiiiint!! ;-) Synd bara att jag inte har hunnit köpa nåt solskydd än, det lär ju straffa sig. Men man kan ju inte gå in bara för man inte har nåt solsydd och jag svettades massor när jag försökte sitta med kläderna på. Aja, större problem har man väl råkat ut för. (Påminn mig om det i natt när jag ligger där med solfrossa och kvider bland lakanen...)

Min shopping här om dagen var förresten ingen höjdare. I typ 9 månader har man gått och längtat efter den där dagen. Speciellt stark har längtan varit de 3 senaste veckorna då magen är borta och man plötsligt ser ut som folk igen och jag bara råkar bo alldeles för långt från utbudet.
Så var man äntligen där. Hela staden stod vid öppen och bara väntade. Men hittade jag nåt då? Nääää... INGENTIG. Vad är det för fel med modet just nu?? Det slutade med att jag tröstshoppade 3 billiga t-shirts och ett par billiga sommarskor. *snyft*
Tyra däremot skötte sig exemplariskt. Sov 3,5 timme i sträck i vagnen och vaknade och var nyfiken och glad (inte ens hungrig) när vi åkte de 40 minutrarna hem. Självklart har jag fått den ultimata shoppingbebisen bara för jag för en gångs skull råkar bo miles and miles away från stan. Hoppas hon tycker att det är lika kul att shoppa när vi flyttar tillbax till civilisationen i september. Hon är då ungefär 5,5 månader. Vad tror ni om de oddsen??

Nä usch, nu rinner svetten ner längs mina ben. (Fräscht va?) Måste nog gå in efter en handduk. Och egentligen borde jag stanna där sen. Känner redan hur mycket jag kommer ångra detta idiotiska trotsande av mitt usla pigment...

Minns ni bajs-soffan? Den vi så förhastat råkade köpa på oss på Blocket redan några månader innan jag skulle flytta ner hit, och som sedan dess varit så innerligt hatad? Den som vi äntligen bestämde oss för att kasta ut till fördel för en nyare och bättre bara efter nån vecka här? Den som var för gul och för ful? Ja, den i alla fall. Den hatade bajs-soffan.

Vi la självklart ut en annons på Blocket redan samma kväll som vi kom hem med den nya soffan. Ingen svarade. Efter nån vecka la vi ute en ny annons med sänkt pris. Ingen svarade. Varje annons på Blocket kostar 30:- så där satte min snålhet stopp. Jag tänker inte sätta ut ännu en annons och ha slängt ut 90:- på att bara försöka bli av med åbäket. Så några dagar innan påsk då vi skulle få besök av halva tjocka släkten testade vi ett nytt drag - en stor fin bortskänkeslapp på Hemköp. Näpp, ingen svarade.

Varje dag har den stått där och hånat mig. Ropat ut min dumhet. Ångesten har plågat mig. Hur kunde vi slänga ut 900:- på DEN DÄR??? Och så igår. ÄNTLIGEN lånade Josef ihop en bil med drag, ett släp och lite muskelkraft och åkte iväg och slängde den dumma bajs-soffan på tippen. ÄNTLIGEN. Jag var befriad. ÄNTLIGEN kan vi städa och få ordning här. Jag var nästan euforisk...

Och vad händer några timmar senare? Samma kväll. SAMMA KVÄLL. Jo, då dimper ett mail ner i inboxen. Ett mail från Blocket. "Hej, finns soffan kvar? /Jenny"  I säkert 5 veckor har vi försökt bli av med äcklet... Ödets ironi? Jag är inte road.

Jaja, nu har bajs-soffan fått sig sitt sista skratt och vi ska bege oss iväg till Helsingborg för att shoppa kläder åt lilla mamman, vars garderober nog aldrig någonsin har ekat så tomma som nu. Jippiiiiiiiiii!! :-D :-D

De senaste dagarna har Tyra och jag mest bara tagit det lugnt. Josef har jäääättemycket plugg, stackarn. Han är hemma mycket, men inte speciellt närvarande. Han sitter mest försjunken i sina böcker, papper eller sitter och svarar på frågor på datorn. Han sitter uppe halva natten men går ändå upp när morronen gryr för att fortsätta. Usch, jobbigt att vara så stressad. Men det är i princip bara den här veckan kvar, sedan ska det övergå till ett mer normalt tempo igen. Det ska bli skönt!

Jag lyckades bränna mig i solen igår! Jag kom inte ut förrän vid 16-tiden och då tog jag bara en pall och satte mig utanför dörren och bläddrade lite bland posten. Max en timme. När jag kom in sa Josef att det såg ut som jag fått lite färg och log. När jag sprang förbi en spegel nån timme senare så såg jag att jag var helt röd på armarna och i ansiktet! Skitsnygg bonnbränna efter t-shirten blev det.. Jaja, man lär sig.

Tyra älskar förresten solen och hon blir skitsur när jag försöker skugga henne jämt. Spädisar ska ju inte vara i solen, men det verkar inte hon fatta. Hon blir helt tyst och bara njuter om hon råkar få solen i ansiktet. När du blir stor Tyra, då ska du få njuta i solen...

Annars är hon snäll och mysig som vanligt. Lite kinkig. Det är nåt med magen tror jag. Allt kan vara tiptop, mätt och belåten och nybajsad med ren och fin blöja, all uppmärksamhet osv... Men helt plörtsligt så kan hon bara börja gallskrika rakt ut. Och det spelar ingen roll vad man gör, hon bara skriker och skriker. Tills hon helt plötsligt blir tyst igen. Stackars liten! Vi ska köpa såndär Miniform så fort kommer till en stad med ett (riktigt) Apotek.

Favoritleken just nu är att sitta upp själv i knät mitt emot mamma och kika runt. Hon kan sitta så hur länge som helst. Efter ett tag blir man nervös och tänker att det måste vara skitjobbigt för stackars lilla nacken och då försöker man sätta henne närmare kroppen så hon får lite stöd, men då blir hon skitsur! Det är bara att sätta tillbaks henne. Hon är så stark. Ända från början kunde hon lyfta huvudet när man la henne på mage, och nu när hon är 3 veckor gör hon det flera minuter i streck. Så nyfiken, hon vill alltid hålla koll på precis allt.

Nu ska Josef unna sig Lost. Ska nog plocka fram lite ostbågar och glass så vi kan mysa ordentligt ;-)

Ikväll när Josef lagade middag så bestämde jag mig för att göra honom sällskap i köket och baka muffins! Kardemummamuffins med russin. Shit vad gott det blev! Perfekt för mig som egentligen tycker om att baka, men tycker att det är tråkigt eftersom jag inte gillar att äta upp resultatet eftersom det är för sött. Men dom här muffinsarna var helt perfekta. Så enkelt och gott att jag kände att jag var tvungen att dela med mig. Voila:




Receptet finns även på baksidan av Knorrs kryddpåsar med mald kardemumma. Jag hittade det kvällen den 27 mars då fick för mig att baka kanelbullar. Jag fastnade direkt för ingredienserna så jag gick och handlade det som fattades på en gång på Hemköp och tänkte baka muffinsarna som lördagsnöje dagen efter. Så blev det ju dock inte, för morronen efter sa det ju poff i magen och så gick mitt vatten! Tänk att det inte ens är tre veckor sedan än... Det är så konstigt. Det känns som att det var ett år sedan. Minst! Samtidigt så kan jag inte fatta att Tyra redan snart är tre veckor gammal. Tre veckor är ju nästan en månad. Och om en månad går så grymt fort så kan man ju bara tänka sig hur fort resten av de 11 månaderna tills hon fyller ett år kommer att gå. Shit! Tur att jag i alla fall ska vara föräldraledig (minst) 17-18 månader, annars hade man ju redan fått jobbångest igen ju...

Här hittade jag förresten några bilder från det där bullbaket. Shit vad sjukt, det känns verkligen som MYCKET mer än 19 dagar sedan!! Det känns som en annan livstid. (Och vi har fortfarande några bullar kvar i frysen... Bullar från en annan livstid, coolt.)

...så mycket har Tyra vuxit. BVC-damen var riktigt imponerad. Vid 18 dagars ålder väger hon nu alltså 3795 gr. Jag hade ju gissat på över 4 kilo, men jag kanske å andra sidan inte har så stor koll. Eller uppenbarligen så har jag väl inte det.

På vårt BVC mäter dom tydligen inte barnen förrän efter runt en månad. BVC-damen sa att det gör ont på barnen när man sträcker ut dom och grejar för att mäta, därför brukar hon förskona dem från det när det inte behövs. Det lät ju väldigt snällt, tråkigt för nyfikna mamma och pappa bara. ;-) Hattmåttet låg i alla fall på 36,5 cm.

Snälla tanten passade även på att kolla mitt blodvärde igen. Så lycklig blev jag när det nu är uppe på mycket imponerande 133!! Morronen innan jag fick blodet på BB så låg det på 73. När dom stack mig såg det inte ut som blod utan mer som utspädd ketchup. Väldigt läskigt. Jag har varit såååå rädd för att hamna där igen så jag har duktigt (nästan nitiskt) knaprat mina Niferex, vilket uppenbarligen gett resultat. När vi gick hem från BB låg jag på 110 och var nöjd och glad, men 133, jeeeezzz.. Det är ju skitbra ju! :-D

Imorron är det nån fest på Ljunghusen för att välkomna ett 15-tal nya norska flygelever som precis har flyttat in. Får väl se om vi orkar ta oss dit en sväng. Josef har iofs inte så många lediga sekunder just nu pga alla tentor som han inte hann göra veckan då Tyra kom. Oops nu gnyr lilla prinsessan i vagnen igen, hörs!

Usch, jag skäms för att jag är så dålig på att blogga. Men det var väl kanske lite det här jag befarade när ni bad om en blogg. Just nu orkar jag inte ens ge ett halvhjärtat löfte om att jag ska bättra mig, men det kanske kommer snart.

Dagarna går så sjukt fort! Jag har aldrig fattat det där med mammalediga som inte har nåt alls att göra på dagarna, men ändå klagar på att dom inte hinner nånting. Nu fattar jag.

Men det stör mig inte så mycket att jag inte hinner göra i princip nåt annat än pyssla med Tyra. Det är ju faktiskt så det ska vara. Och hon fantastiskt mysig liten person, även nu när hon har kommit in i nån form av lite kinkigare fas och testar stämbanden en hel del och är nöjdast när mamma eller pappa GÅR och bär på henne. Mycket viktigt att man ska gå, inte sitta. Och jag kan inte förstå hur en så liten människa kan förstå att man inte pratar med henne när man sitter med telefonen lite diskret vid örat och klappar, smeker och tittar på henne precis lika mycket som när telefonen inte är vid örat. Hon kan ju inte förstå vad vi säger?? Men det verkar nästan så, för av nån anledning är det inge kul alls när mamma pratar i telefon.

I övrigt så hade vi en jättetrevlig påsk med massa besök i form av min stora familj. Tyra verkade tycka att det var jättekul att träffa alla, och det tyckte givetvis vi också. Min far var väldigt faschinerad över hur liten hon är, han förväntade sig att hon skulle vara minst dubbelt så stor. Hon ser tydligen mycket större ut på bild än i verkligheten. Har för mig att jag yrade nåt om det när jag fick se webbisbilden på BB också... Och stolta mormor kunde inte förstå hur hon kunde vara ännu sötare i verkligehen än på bild "du vet det där med kameravinklar, jag tänkte att det kanske var väldigt lyckade vinklar ni fått till..." Jag kan ju inte göra annat än att hålla med ;-)

Och ännu mer smicker blev det ikväll då vi var bjudna till Ljunghusen och för att träffa alla Josefs klasskompisar som nu återvänt efter påsklovet. Skitsöta kläder och en jättesöt pilotnalle hade dom fixat. Så sött! Tyra är så bortskämd redan ;-)

Imorron ska vi till BVC på tvåveckors koll. Ska bli jättespännande att väga och mäta henne, vi tycker nämnligen att hon vuxit jättemycket sedan senaste besöket! Oops, nu ligger hon där uppe i spjälis och gråter. Tydligen var det inge kul att gå och lägga sig redan kl 23, inte själv i alla fall...

Ni som har barn och läser här, det är en sak jag har funderat på. Det där med mjölkstockning låter ju himla otrevligt... Men hur känsligt är det egentligen? Det är så varmt här nere hela tiden, oftast mellan 15-19 grader, men jag bylsar alltid på mig maaaassa kläder när jag ska gå ut. Bara för att skydda tuttarna. Det är rätt jobbigt, eftersom jag blir så grymt varm... Så, är det nån som vet hur känsligt det där är egentligen?
(Min lilla tjej kan inte amma just nu, men jag pumpar för fullt och hoppas att hon ska lära sig så småningom. Fall nån blev förvirrad...)

Nu är det promenad som gäller, för hela lilla familjen. Sedan ska vi väl ta och försöka fixa iordning lite här hemma. Imorron kommer nämnligen halva tjocka släkten. Både mina föräldrar, syster Johanna, bror Daniel och bror Magnus med fru Carina. Så det blir full rulle. Ska bli spännande att se hur både Tyra och vi hanterar allt detta, vi som är vana att ha det så lugnt och skönt :-)

Igår var jag och Tyra själva inne i Klippan i typ två timmar medans Josef satt hos frissan och kilppte och slingade. Det känns fortfarande läskigt att vara ute med henne helt själv. Tänk om hon börjar gråta hysteriskt... Men det gjorde hon ju inte som tur var. Hon låg och sov så snällt i sin vagn som vanligt. Hon är så snäll, lilla tjejen...

Nu är alla påklädda och klara, så Glad Påsk på er! Och om det är nån som vet nåt om mjölkstockning och hur varma tuttarna måste vara för att inte råka ut för detta elände så tar jag tacksamt emot tips! :-)

Bloggen ger mig dåligt samvete. Men jag är ledsen vännen, Tyra vinner alla gånger. Hon är helt enkelt en roligare kompis än du. Vi har det fantastiskt bra tillsammans. Det verkar som att vi inte bara fått världens sötaste dotter, utan även världens snällaste. Hon är underbart lätt att umgås med. Alltid pigg och glad och kramig. När hon inte sover då... Synd att ni inte bor närmre så att ni kunde ha fått träffa henne!

BVC var här på hembesök nyss. Tyra har nästan gått upp till sin födelsevikt igen. Skönt, då vet vi att hon äter som hon ska även om hon inte kan amma... BVC ligger typ 300 meter från vår bostad, sköterskan kom hit i en stor silverfärgad jeep av senaste modell. Ibland blir man så faschinerad av Ljungbyhed och folket här...

En annan ny kompis är postlådan. Det känns som julafton varje dag - TACK alla underbara för alla kort, presenter och blommor! Det piggar verkligen upp! Idag hörde även skattemyndigheten av sig och meddelade Tyras fyra sista siffror i hennes personnummer, så nu är hon en liten person även i myndighetsdjungeln. Inte så illa jobbat på 9 dagar.

 

Just det, publicerade det andra inlägget lite väl snabbt. Tyra, det är vår lilla tjej allså. Tyra Lovis Elisabeth Haggren kommer hon antagligen att få heta. Hon ler när vi säger hennes namn, det tar vi som ett godkännande!

Hej, tänkte bara smita in lite snabbt och berätta att vi är hemma nu! Vi tågade ut genom sjukhusentrén exakt kl 14:26 igår, och känslan av att få komma ut och andas i friheten igen efter en vecka på sjukhus var helt oslagbar! Inte gjorde det ju saken sämre att solen sken från molnfri himmel och att det bjöds på 19 gradig värme heller!! Från sjukhuset gick vi direkt ner till stan för en liten shoppingrunda, gäller ju att passa på när man ändå var i Helsingborg (lillan måste ju få lite kläder, vi trodde ju av nån konstig anledning att hon var en kille när hon låg i magen...) Så härligt att strosa runt där med vagnen bland fullproppade uteserveringar och parker!!

Tyra älskade att åka bilen hem. Det tar typ 40 minuter och hela vägen satt hon helt knäpptyst och tittade iakttagande runt runt med sina stora ögon. Samma sak när vi klev in genom dörren här hemma, ögonen bara blev större än någonsin och granskade varenda millimeter. Hon är så nyfiken, vår lilla tjej! Vi var hemma vid 19-tiden och sedan blev det bara lite middag och mys i soffan innan vi kröp till kojs, helt utmaddade hela familjen!

Jag har massa fina bilder och till och med en liten filmsnutt från hemresan igår, men det får bli en annan gång. Nu ska vi skynda oss och göra oss iordning för att komma ut. Solen skiner idag igen - kan livet vara mer underbart? :-)

Tack för alla gratulationer! Som de flesta av er redan verkar ha förstått så kom vår älskade lilla dotter i söndags kväll kl. 17:49. Förlossningen gick jättebra, även om jag inte alls tycker att det stämmer att man glömmer allt sekunderna efter barnet är ute. Jag minns väldigt väl, och jag måste säga att jag är grymt imponerad av alla er som skaffar barn tätt. Varken graviditeten eller förlossningen är något jag skulle vilja göra om igen. I så fall om typ 10 år… ☺

Efter förlossningen var jag i alla fall helt lyrisk och kunde inte förstå varken att jag verkligen hade fött ett barn, eller att just HON hade legat i min mage. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig att det skulle komma ut, men min diffusa bild av bebisen skiljer sig extremt mycket från det här lilla underverket. Jag trodde aldrig att bebisen skulle vara så söt. Eller så liten. Eller så välutvecklad, med så mycket personlighet. Eller så nyfiken. Jag skulle kunna fortsätta i all evighet… Vår dotter är verkligen helt fantastisk! Jag är så kär!

Baksidan är att vi fortfarande är kvar på sjukhuset. Jag blev jättebesviken när förlossningspersonalen meddelade att vi inte skulle få fortsätta till egenvården, utan att vi var tvungna att åka till BBs specialavdelning. Alla mådde ju så bra och allt hade ju gått så bra helt utan komplikationer. Ändå var vi tvungna att åka dit. Anledningen var att det hade tagit mer än 24 timmar från att vattnet hade gått tills hon var ute, en sån liten skitsak. Nu är jag dock ganska glad att det blev som det blev. Hade nog inte varit så jättelyckat för mig att följa min originalplan och åka hem dagen efter.

Igår låg jag hela dagen och fick fyra påsar blod, helt apatisk var jag. Jätteläskigt. Jag vill aldrig någonsin må så igen. Men för varje påse så piggade jag på mig ordentligt, och idag känner jag mig riktigt pigg igen. Det går inte att beskriva hur underbart det känns. Nu har jag till och med tagit mig ut till hisshallen där man får använda mobilen och mobila bredbandet. Underbart. Imorron ska dom dra min kateter, och då hoppas jag att vi ska få åka hem. Jag längtar verkligen UT nu, och HEM. Och att slippa allt detta folk som ränner ut och in på rummet hela tiden. Jag vill bli lämnad i fred med min lilla dotter så att vi kan lära känna varandra lite bättre. Och så är det jättejobbigt för Josef att behöva åka hem varje kväll, hemma kan vi bli en riktig familj igen! Varje dag här känns som en vecka typ...Håll tummarna… ☺