6 månader idag!!
Vad är det för dag idag?
Vad är det för dag idag?
Det är ingen vanlig dag, för det är Tyras sexmånadersdag.
Hurra, hurra, hurra!!
Så sjöng jag för Tyra imorse då vi gick upp, varpå hon svarade med en lång blöt puss mitt på kinden! Undra om hon förstår sånt? Eller om hon bara har tur och lyckas träffa så rätt så ofta? Mysigt, hur som.
Tyra, här följer några minnen ur ditt liv under den senaste månaden, då du var fem månader gammal:
- I början av månaden fick du din första tand! Den sitter mitt fram på din högra sida i underkäken. Från början var den bara ett litet riskorn som knappt syntes, men nu sticker den upp som en sylvass istapp. Du gillar att bitas med din tand, speciellt om man skriker "aj". Det tycker du är jätteroligt, då ler du stort. Men faktum är att det faktiskt gör riktigt ont när du bits. Men du är snäll när du ammar, det tackar vi för!
- Alldeles innan vi flyttade från Ljungbyhed lärde du dig att dra dig framåt på golvet. En färdighet som du har utvecklat väldigt mycket nu under de första veckorna här i Uppsala. Nu är du snabb som tusan! Och du tar dig dit du vill, vilket ständigt påminner mamma och pappa om småprylar, papper, kartonger m.m. som man råkat lämna på golvet. Det är som att du har en inbyggd radar som spårar dessa "farliga" och förbjudna saker. Det spelar ingen roll hur många leksaker det ligger på samma golv, det är alltid just den där lilla etiketten som ramlade av nya tröjan som fångar din iver. Givetvis åker allt direkt in i munnen, och det är verkligen imponerande hur fort det går att massakrera en stadig wellpappkartong med hjälp av flinka små bebishänder och en dregglig mun. Det är hjärtslitande att ta dina byten ifrån dig. Du blir så arg, med all rätt.
- Två veckor in i den här månaden, när du var 5,5 månad gammal, så flyttade vi från Ljunbyhed i Skåne till Uppsala. Vi tror att du trivs här, det känns så. Det känns som att du tycker att det är roligt att vara ute på stan och träffa folk. Men inte för långa stunder i taget, då killas det i benen och du vill hem och fortsätta med din favoritsyssla - att åla runt på golvet.
- Den här månaden har du även haft en massa prickar på din kropp som kommit och gått. Mest brukar det vara på rygg/nacke och på bålen, men även en del i ansiktet. Vi har visat upp dig på BVC många gånger, men de vet inte riktigt vad det kan bero på. Det är inget farligt/konstigt/ovanligt i alla fall, utan de säger att bebisar ofta kan bli prickiga utan anledning. Vi hoppas att det ska ge sig med tiden. Du har ju alltid haft så fin och gosig hy!
- I söndags, den 27/9, blev du döpt i Helga Trefaldighets kyrka här i Uppsala. Du var jättemysig under cermonin. Under första psalmen höjde du din stämma och gnolade med i allsången, sedan lutade du huvudet bakåt och somnade i mammas famn och sov så gott under resten av cermonin. Du vaknade lite förskräckt när prästen hällde vatten på ditt huvud, men somnade snabbt om igen. Din gudmor Johanna läste några verser ur bibeln för dig, men det missade du, liksom solosångerna och bönerna. Efteråt hade vi fest i Prästgårdssalen med 14 sorters kakor och 50-talet gäster. Du var då pigg och glad efter din sovstund i kyrkan och till en början såg du ut att njuta av uppmärksamheten. Efter ett tag lessnade du dock ordentligt på alla människor och gjorde ditt bästa för att säga ifrån. Farmor och farfar som åkt ner ända från Åre följde med oss hem på kvällen, men då sov du så väldigt gott i din lilla spjälsäng. Helt slut efter en lång dag, och det var mamma och pappa också.
- Igår bytte vi bort liggdelen till vagnen, så nu kan du sitta upp och kika runt! Vi tog en premiärpromenad med Sofia och lilltjejen, och du såg ut att trivas. På kvällen följde pappa med ut en sväng i regnet och då somnade du så sött i din nya overall. Du såg verkligen ut att tycka att det var mysigt med sittdelen i liggläge och sufletten fullt uppfälld, som en liten koja nästan.
- På grund av dina prickar så har vi legat lite lågt med dina smakportioner ett tag. De senaste dagarna har vi börjat ge dig igen, men då har vi lagt märke till att du helt plötsligt rynkar på näsan och verkar i det närmaste ointresserad! Du totalratade din gamla favorit potatis/palsternacka här om dagen, och idag försökte jag fresta med en helt ny spännande smak - pasta med kycklig. Du grimaserade, spottade ut och fick nästan kväljningar så jag tog undan maten. Typiskt att du ska börja matvägra just nu när du blir 6 månader, då det är nödvändigt att börja komplettera mjölken ur näringssynpunkt. Vi hoppas att det bara är en liten fas, eller att vi råkat pricka in några riktiga stolpskott i barnmatsdjungeln. Kvällsgröten glufsar du dock i dig lika glupskt som alltid.
Jag har säkert glömt massor, men detta var några glimtar att minnas i alla fall. En sak ska du veta, och det är att det fortfarande inte går en enda dag utan mamma och pappa pratar om hur extremt lyckliga vi är för att vi har dig. Fortfarande kommer det samtalet upp flera gånger om dagen. Vi pratar om hur djupt vi älskar dig, och vilken fantastisk liten tjej du är. Vi är så pinsamt stolta och malliga över dig! Du är verkligen det absolut bästa som någonsin har hänt oss!
Nu ska vi dock skynda ner på stan. Andra dagen du får åka sittdel, det kommer du nog gilla! :-)
Vad är det för dag idag?
Det är ingen vanlig dag, för det är Tyras sexmånadersdag.
Hurra, hurra, hurra!!
Så sjöng jag för Tyra imorse då vi gick upp, varpå hon svarade med en lång blöt puss mitt på kinden! Undra om hon förstår sånt? Eller om hon bara har tur och lyckas träffa så rätt så ofta? Mysigt, hur som.
Tyra, här följer några minnen ur ditt liv under den senaste månaden, då du var fem månader gammal:
- I början av månaden fick du din första tand! Den sitter mitt fram på din högra sida i underkäken. Från början var den bara ett litet riskorn som knappt syntes, men nu sticker den upp som en sylvass istapp. Du gillar att bitas med din tand, speciellt om man skriker "aj". Det tycker du är jätteroligt, då ler du stort. Men faktum är att det faktiskt gör riktigt ont när du bits. Men du är snäll när du ammar, det tackar vi för!
- Alldeles innan vi flyttade från Ljungbyhed lärde du dig att dra dig framåt på golvet. En färdighet som du har utvecklat väldigt mycket nu under de första veckorna här i Uppsala. Nu är du snabb som tusan! Och du tar dig dit du vill, vilket ständigt påminner mamma och pappa om småprylar, papper, kartonger m.m. som man råkat lämna på golvet. Det är som att du har en inbyggd radar som spårar dessa "farliga" och förbjudna saker. Det spelar ingen roll hur många leksaker det ligger på samma golv, det är alltid just den där lilla etiketten som ramlade av nya tröjan som fångar din iver. Givetvis åker allt direkt in i munnen, och det är verkligen imponerande hur fort det går att massakrera en stadig wellpappkartong med hjälp av flinka små bebishänder och en dregglig mun. Det är hjärtslitande att ta dina byten ifrån dig. Du blir så arg, med all rätt.
- Två veckor in i den här månaden, när du var 5,5 månad gammal, så flyttade vi från Ljunbyhed i Skåne till Uppsala. Vi tror att du trivs här, det känns så. Det känns som att du tycker att det är roligt att vara ute på stan och träffa folk. Men inte för långa stunder i taget, då killas det i benen och du vill hem och fortsätta med din favoritsyssla - att åla runt på golvet.
- Den här månaden har du även haft en massa prickar på din kropp som kommit och gått. Mest brukar det vara på rygg/nacke och på bålen, men även en del i ansiktet. Vi har visat upp dig på BVC många gånger, men de vet inte riktigt vad det kan bero på. Det är inget farligt/konstigt/ovanligt i alla fall, utan de säger att bebisar ofta kan bli prickiga utan anledning. Vi hoppas att det ska ge sig med tiden. Du har ju alltid haft så fin och gosig hy!
- I söndags, den 27/9, blev du döpt i Helga Trefaldighets kyrka här i Uppsala. Du var jättemysig under cermonin. Under första psalmen höjde du din stämma och gnolade med i allsången, sedan lutade du huvudet bakåt och somnade i mammas famn och sov så gott under resten av cermonin. Du vaknade lite förskräckt när prästen hällde vatten på ditt huvud, men somnade snabbt om igen. Din gudmor Johanna läste några verser ur bibeln för dig, men det missade du, liksom solosångerna och bönerna. Efteråt hade vi fest i Prästgårdssalen med 14 sorters kakor och 50-talet gäster. Du var då pigg och glad efter din sovstund i kyrkan och till en början såg du ut att njuta av uppmärksamheten. Efter ett tag lessnade du dock ordentligt på alla människor och gjorde ditt bästa för att säga ifrån. Farmor och farfar som åkt ner ända från Åre följde med oss hem på kvällen, men då sov du så väldigt gott i din lilla spjälsäng. Helt slut efter en lång dag, och det var mamma och pappa också.
- Igår bytte vi bort liggdelen till vagnen, så nu kan du sitta upp och kika runt! Vi tog en premiärpromenad med Sofia och lilltjejen, och du såg ut att trivas. På kvällen följde pappa med ut en sväng i regnet och då somnade du så sött i din nya overall. Du såg verkligen ut att tycka att det var mysigt med sittdelen i liggläge och sufletten fullt uppfälld, som en liten koja nästan.
- På grund av dina prickar så har vi legat lite lågt med dina smakportioner ett tag. De senaste dagarna har vi börjat ge dig igen, men då har vi lagt märke till att du helt plötsligt rynkar på näsan och verkar i det närmaste ointresserad! Du totalratade din gamla favorit potatis/palsternacka här om dagen, och idag försökte jag fresta med en helt ny spännande smak - pasta med kycklig. Du grimaserade, spottade ut och fick nästan kväljningar så jag tog undan maten. Typiskt att du ska börja matvägra just nu när du blir 6 månader, då det är nödvändigt att börja komplettera mjölken ur näringssynpunkt. Vi hoppas att det bara är en liten fas, eller att vi råkat pricka in några riktiga stolpskott i barnmatsdjungeln. Kvällsgröten glufsar du dock i dig lika glupskt som alltid.
Jag har säkert glömt massor, men detta var några glimtar att minnas i alla fall. En sak ska du veta, och det är att det fortfarande inte går en enda dag utan mamma och pappa pratar om hur extremt lyckliga vi är för att vi har dig. Fortfarande kommer det samtalet upp flera gånger om dagen. Vi pratar om hur djupt vi älskar dig, och vilken fantastisk liten tjej du är. Vi är så pinsamt stolta och malliga över dig! Du är verkligen det absolut bästa som någonsin har hänt oss!
Nu ska vi dock skynda ner på stan. Andra dagen du får åka sittdel, det kommer du nog gilla! :-)
Saknad...
Alla som läser detta inlägg kommer nog att tycka att jag är helt utom mina sinnen. Klockan är 03:26 och jag kan inte sova. Varför? Jag saknar henne! Tyra, alltså. Hon sover så sött bland sina gröna flodhästar i spjälisen och jag vill ju egentligen inte att hon ska vakna. Ändå så sitter jag här och hoppar med benen. Jag är så grymt rastlös och har surfat slut på hela internet. Då återstod till slut bara blogg.se
Jag kände redan när jag lade ner henne i den där sängen att det skulle bli en sådan natt. Jag saknade henne redan innan jag hon lämnade min famn. Hur kan det bli så? Vi umgås ju bokstavligen jämt. Jag sov lite halvknackigt mellan 00-02, sedan gick det inte längre. Jag sugs som en magnet till spjälisen, och myror i brallan känns som förnamnet. Vet ni hur lång, nej, oändlig, en natt känns när man inte kan sova?
Dopet igår var helt underbart. Hade egentligen inte tänkt skriva något om det här, eftersom det känns så opersonligt och kallt. Men nu när jag ändå sitter här så känns det ju omöjligt att inte nämna. Världens största tack till alla som kom och gjorde dagen så fin! Jag är så glad att vi är hemma igen. Så glad, så glad. Hemma från Skåne alltså. Jag kan lugnt säga att varenda person som infann sig igår har varit så intensivt efterlängtad. Hur mycket har jag nog aldrig vågat känna efter. Det kändes inte som att man hann byta speciellt många ord med någon, men bara att se er där... Det var så stort. Tack igen! Alla vackra ansikten fyller mitt sinne och jag bara ler. Kanske är det därför jag inte kan sova också.
Jag längtar så till morgondagen. En dag helt utan krav. Jag ska bara mysa, kramas, leka, prata och busa. Med världens bästa Tyra. Gå en promenad, och njuta av att bara vara vi två. Kan inte klockan bli morgon snart? Eller så kan väl John Blund komma förbi med något magiskt pulver. Snart vargtimme, kanske har det hänt något spännande på Aftonbladet nu då?
Jag kände redan när jag lade ner henne i den där sängen att det skulle bli en sådan natt. Jag saknade henne redan innan jag hon lämnade min famn. Hur kan det bli så? Vi umgås ju bokstavligen jämt. Jag sov lite halvknackigt mellan 00-02, sedan gick det inte längre. Jag sugs som en magnet till spjälisen, och myror i brallan känns som förnamnet. Vet ni hur lång, nej, oändlig, en natt känns när man inte kan sova?
Dopet igår var helt underbart. Hade egentligen inte tänkt skriva något om det här, eftersom det känns så opersonligt och kallt. Men nu när jag ändå sitter här så känns det ju omöjligt att inte nämna. Världens största tack till alla som kom och gjorde dagen så fin! Jag är så glad att vi är hemma igen. Så glad, så glad. Hemma från Skåne alltså. Jag kan lugnt säga att varenda person som infann sig igår har varit så intensivt efterlängtad. Hur mycket har jag nog aldrig vågat känna efter. Det kändes inte som att man hann byta speciellt många ord med någon, men bara att se er där... Det var så stort. Tack igen! Alla vackra ansikten fyller mitt sinne och jag bara ler. Kanske är det därför jag inte kan sova också.
Jag längtar så till morgondagen. En dag helt utan krav. Jag ska bara mysa, kramas, leka, prata och busa. Med världens bästa Tyra. Gå en promenad, och njuta av att bara vara vi två. Kan inte klockan bli morgon snart? Eller så kan väl John Blund komma förbi med något magiskt pulver. Snart vargtimme, kanske har det hänt något spännande på Aftonbladet nu då?
Barnvagnsmaffia
I går var Tyra och jag på föräldragrupp på vårt nya BVC. Josef var faktiskt också med i början, han skyndade sig tillbaka från Arlanda för att hinna. Men eftersom det BARA var mammor där så kände han väl sig lite utanför efter ett tag. Det var i alla fall väldigt roligt på föräldragruppen. Jag är alltid skepitisk mot sånt och tror att alla andra ska vara typ 17 eller 40 år, men så var det inte alls. Tvärtom så kändes det som en ovanligt homogen grupp. Det roligaste var i alla fall efteråt då alla ville gå och fika tillsammans. Vi invaderade något stackars café vid Domkyrkan, radade upp de nio barnvagnarna mitt i rummet, sköt ihop några bord och slog oss ned med våra elva små bebisar. Våra elva vakna, pratiga och livliga små bebisar. Det kom in några människor ibland, log lite sådär oroat mot vår gapiga klunga, och backade försiktigt ut igen. Då slog det mig, att här sitter man och är en del av detta spektakel. Den där typen av maffia man för något år sedan själv brukade sucka åt och försiktigt backa ifrån. Först skäms man, det gör man verkligen. Sedan skrattar man och tänker att det här är ju bara helt fantastiskt. Livet liksom, you never know.
Home sweet home
Ful mobilbild på rolig present som Magnus och Carina kom med i lördags! :-)
Ni undrar: Är bloggen nedlagd? Har du slutat skriva? Är det slut på bilder nu? Kan du inte byta namn bara och fortsätta skriva?
Svar: Jag vet inte!
Jag är väl inte sådär jättetaggad att sitta och skriva blogg nu för tiden, kanske. Det känns skönt att sluta här. Jag lovade att hålla folk uppdaterade under exilen, vilket jag gjorde. Nu är exilen slut, vi är hemma igen och allt är faktiskt helt fantastiskt. Det känns skönt att ha mitt liv för mig själv igen, utan att dela med mig. Det känns skönt att sätta punkt.
Jag planerade och drömde mycket i Skåne, då passade bloggen. Nu försöker jag leva i nuet, då finns det plötsligt inte så stort utrymme för bloggen längre. Samtidigt så vet jag ju hur roligt det är att kunna gå tillbaks och läsa senare. Speciellt för mig som ständigt glömmer och skyndar vidare. Äh, jag har inte bestämt mig. Jag vet inte hur det blir. Vi får se helt enkelt.
Nu har vi i alla fall varit hemma i exakt 9 dygn. Skåneexilen känns redan som en avlägsen låtsasvärld. Jag är glad för att det är slut, väldigt glad. Det är underbart att vara hemma!
Flytten var ganska jobbig. Finns det något tråkigare än att flytta? Tvivelaktigt. Packa ner och packa upp, tänka och organisera. Bläh. Trots att det var sen söndagskväll så fastnade vi i två bilköer på vägen upp. Vid Kungens kurva satt vi fast en hel timme. Jättejobbigt när man var så grymt nära, när klockan var mitt i natten, med en övertrött bebis, och med folk som väntade på oss i Uppsala... Känslan när vi väl kom fram var dock magnifik. Lägenheten såg ut exakt som när vi lämnade den. Nystädad, gnistrande och alldeles underbar! Vid 03-tiden kom släpet med alla grejer fram så att man kunde börja lasta in. Vi kände oss verkligen jetlagade i flera dagar efter. Ni vet, den där förlamande tröttheten i kombination med märkliga hemtama känslor när man ser en grön buss susa förbi på gatan utanför.
Josef var i alla fall ledig förra veckan, då satsade vi helhjärtat på att försöka flytta in och komma i ordning här hemma. Lyckades väl sådär. Golvet är inte längre osynligt under alla bananlådor, och det går att ta sig fram här hemma. Det är dock fortfarande så stökigt att vi skäms och bara vågat släppa in nära familjemedlemmar.
Den här veckan har Josef börjat på Arlanda, och för min och Tyras del så är det stora bakveckan. I går bakade jag två sorter, och i dag blev det en sort. Det är kul att baka! I dag var vi även på promenad och fika med Sofia och hennes lilla sötnos. I morgon kommer det en präst på besök! På torsdag är det föräldragrupp på BVC. Och till helgen kommer våra hett efterlängtade familjer, och ett barnkalas ska hinnas med. På söndag är det dop, det blir kul!
Många efterfrågar bilder. Vi har kameran full med söta bilder. I morse jagade Tyra kameran runt på golvet ända tills fotografen blev trött och gav upp. Hon drar sig fram på golvet snabbt som tusan nu för tiden! Klockan är dock mycket, och jag har skrivit det här inlägget med vänsterhanden medan Tyra ligger på högern och försöker somna. Jag orkar inte gå och hämta kameran, leta fram sladden och sedan gallra bilder och ladda upp. Nä, när Tyra somnat ska jag istället gå och rulla lite chokladbollar, äta kvällsmat och sova. Måste upp och röja lite i morgon innan prästen kommer. Många av er kommer ju dessutom att få se vårt lilla under live på söndag i stället. Live är mycket bättre än stillbild, I promise :-)
Sista kvällen med gänget
Så hette kvällens fest på Ljunghusen som vi nyss kom hem från. Riktigt trevligt var det. Efter en sådan kväll så förstår jag inte att Josef inte är sentimental över att flytta här i från, lämna allt. Vi grillade och trotsade höstkylan genom att sitta ute alldeles för länge. Nu blir det några timmars sömn, sedan står det packning på schemat hela dagen. Eftersom vi inte lyckats packa så mycket hittills, så blir det till att göra ett jätteryck imorgon. Sedan på söndag morgon åker Josef och hämtar släpet, och så slänger vi in våra grejer lite snabbt, bort med släpet till Ljunghusen, sedan drar vi! Förbi världens mysigaste Johanna i Linköping, och sedan HEM. Blir väldigt najs! Ska bli kul att se vad Tyra tycker om att komma hem till sitt riktiga hem...
Packning påbörjad
I kväll var det folk här och började hämta våra möbler som vi sålt. Släpet är bokat, banankartongerna hämtade och vi har börjat packa så smått. På söndag drar vi! :-D
Vóila
Titta vad jag har fixat. Bildbevis på första tanden!
Ni ser den där va? Till vänster i underkäken. Kan ju tillägga att Tyra var heligt förbannad när den här bilden togs, det är enda sättet att få henne att visa det lilla grynet.
Det syns kanske inte så bra eftersom nallen ligget i vägen för benen, men här poserar Tyra i krypställning.
Ett litet flygplan :-)
Alla bilderna är tagna med min värdelösa mobilkamera, så dom är väl inte så bra. Men det är så himla svårt att fota Tyra med stora kameran nu för tiden.
Ni ser den där va? Till vänster i underkäken. Kan ju tillägga att Tyra var heligt förbannad när den här bilden togs, det är enda sättet att få henne att visa det lilla grynet.
Det syns kanske inte så bra eftersom nallen ligget i vägen för benen, men här poserar Tyra i krypställning.
Ett litet flygplan :-)
Alla bilderna är tagna med min värdelösa mobilkamera, så dom är väl inte så bra. Men det är så himla svårt att fota Tyra med stora kameran nu för tiden.
Bye, bye Helsingborg
I går var vi ju i Helsingborg för sista gången. Väl i Uppsala så har man ju inte vägarna förbi Skåne så ofta, så det kan ju mycket väl verkligen vara sista gången. *snyft*
Det var i alla fall en mycket lyckad dag. Vi fick ett presentkort på Ikea, istället för en ny byrå. Mycket bra, eftersom presentkort på Ikea känns som rena pengar i handen. Det går ju liksom garanterat åt. Sedan hittade vi bra saker till Tyra. En jeanskjol. Jag har letat efter en jeanskjol till henne sedan hon föddes, men det har bara funnits för stora barn. Men igår hängde det en och dinglade så fint på Polarn och Pyret i strl 62. Jag råkade dessutom ha en medlemsrabatt på Polarn och Pyret just nu. Trevligt sammanträffande, och mycket nöjd Annica. Vi köpte även en overall. Det är så svårt. Nu tog vi strl 68, vilken hon formligen drunknar i just nu. Men det är ändå inte så jättemycket växtmån på längden. Men nästa storlek är 74 och det hade ju verkligen inte gått... Svårt, sånt där. Det känns ju som att man vill passa på nu innan det blir för utplockat bland ytterkläderna.
Naturligtvis så hittade vi ju inte det vi egentligen var på jakt efter, men jag var nöjd ändå. Sedan åkte vi ju hem till Johannes och Sofie. Det var verkligen trevligt. Då fick man ett sting av sorg i hjärtat igen... Johannes och Sofie har en katt som heter Mozart. Han är ett år och större än Tyra! De har alltid pratat om det, att han är mycket större än Tyra, men man tar ju sånt med en nypa salt. Men han var verkligen STOR! Det såg jättekul ut när de låg och kikade på varandra på golvet. Tyvärr så glömde vi ju kameran.
Det var i alla fall en mycket lyckad dag. Vi fick ett presentkort på Ikea, istället för en ny byrå. Mycket bra, eftersom presentkort på Ikea känns som rena pengar i handen. Det går ju liksom garanterat åt. Sedan hittade vi bra saker till Tyra. En jeanskjol. Jag har letat efter en jeanskjol till henne sedan hon föddes, men det har bara funnits för stora barn. Men igår hängde det en och dinglade så fint på Polarn och Pyret i strl 62. Jag råkade dessutom ha en medlemsrabatt på Polarn och Pyret just nu. Trevligt sammanträffande, och mycket nöjd Annica. Vi köpte även en overall. Det är så svårt. Nu tog vi strl 68, vilken hon formligen drunknar i just nu. Men det är ändå inte så jättemycket växtmån på längden. Men nästa storlek är 74 och det hade ju verkligen inte gått... Svårt, sånt där. Det känns ju som att man vill passa på nu innan det blir för utplockat bland ytterkläderna.
Naturligtvis så hittade vi ju inte det vi egentligen var på jakt efter, men jag var nöjd ändå. Sedan åkte vi ju hem till Johannes och Sofie. Det var verkligen trevligt. Då fick man ett sting av sorg i hjärtat igen... Johannes och Sofie har en katt som heter Mozart. Han är ett år och större än Tyra! De har alltid pratat om det, att han är mycket större än Tyra, men man tar ju sånt med en nypa salt. Men han var verkligen STOR! Det såg jättekul ut när de låg och kikade på varandra på golvet. Tyvärr så glömde vi ju kameran.
Nästan 6 kilo!
– 5 975 gram.
– 66 cm.
Då var sista BVC-besöket här nere i Ljungbyhed avklarat. Skönt! Jag hade rätt om att hon hade lagt på sig lite mer nu de senaste veckorna, men det nådde inte riktigt upp till 6 kilo. Nästa vecka ska vi på inskrivning på BVC i Uppsala, och då vågar jag nästan lova att 6-kilosgränsen kommer att vara sprängd i alla fall :-)
Tyra kanske föresten inte alls är på väg att börja krypa snart. När hon låg på skötbordet och väntade på att mäta längden så fick hon syn på ett måttband och började sträcka sig. Då utbrister sköterskan förvånat:
– Men oj, hon är ju nästan på väg att vända sig! Vad duktigt!
Både jag och Josef tittade förbryllat på varandra och sa efter en stund:
– Ja, hon gillar ligga och rulla runt.
Varpå sköterskan blev jätteförvånad och tyckte att hon var väldigt duktig som lärt sig detta. Eftersom det var säkert två månader sedan hon lärde sig att rulla så var vi ju bara tvugna att påpeka detta, och samtidigt lade Josef till att det kändes som att hon är på väg att börja krypa snart.
– OJ! Det är VÄLDIGT tidigt, utbrast sköterskan förvånat. Och vände sig om och började bläddra i journaler och papper.
Jag log och sa:
– Ja, lite tidigt kanske det är. Hon är ju bara fem månader och en vecka, men de flesta kryper väl vid ett halvår?
Då tittar sköterskan upp och säger:
– Nej, var har du hört det? Många barn lär sig krypa vid 8 månader, det brukar man säga är normalt. Sex månader är väldigt tidigt.
– Jaha, sa jag.
Och när vi gick hem konstaterade vi att Tyra nog inte är på gång att börja krypa än på ett tag då. Hon kanske bara vill få oss att tro att det är så. Hon luras, den lilla räven.
– 66 cm.
Då var sista BVC-besöket här nere i Ljungbyhed avklarat. Skönt! Jag hade rätt om att hon hade lagt på sig lite mer nu de senaste veckorna, men det nådde inte riktigt upp till 6 kilo. Nästa vecka ska vi på inskrivning på BVC i Uppsala, och då vågar jag nästan lova att 6-kilosgränsen kommer att vara sprängd i alla fall :-)
Tyra kanske föresten inte alls är på väg att börja krypa snart. När hon låg på skötbordet och väntade på att mäta längden så fick hon syn på ett måttband och började sträcka sig. Då utbrister sköterskan förvånat:
– Men oj, hon är ju nästan på väg att vända sig! Vad duktigt!
Både jag och Josef tittade förbryllat på varandra och sa efter en stund:
– Ja, hon gillar ligga och rulla runt.
Varpå sköterskan blev jätteförvånad och tyckte att hon var väldigt duktig som lärt sig detta. Eftersom det var säkert två månader sedan hon lärde sig att rulla så var vi ju bara tvugna att påpeka detta, och samtidigt lade Josef till att det kändes som att hon är på väg att börja krypa snart.
– OJ! Det är VÄLDIGT tidigt, utbrast sköterskan förvånat. Och vände sig om och började bläddra i journaler och papper.
Jag log och sa:
– Ja, lite tidigt kanske det är. Hon är ju bara fem månader och en vecka, men de flesta kryper väl vid ett halvår?
Då tittar sköterskan upp och säger:
– Nej, var har du hört det? Många barn lär sig krypa vid 8 månader, det brukar man säga är normalt. Sex månader är väldigt tidigt.
– Jaha, sa jag.
Och när vi gick hem konstaterade vi att Tyra nog inte är på gång att börja krypa än på ett tag då. Hon kanske bara vill få oss att tro att det är så. Hon luras, den lilla räven.
Update
Jag är dålig på att blogga. Har haft lite annat i huvudet. Men man kan ju inte falla på mållinjen, så här kommer en liten uppdatering. Bara en vecka kvar nu, helt sjukt!
Vi har haft en lugn och trevlig lördag. Fotat vårt hem och lagt ut annonser på Blocket. Lite skillnad mot när bajssoffan skulle säljas. Den här gången hann inte ens gå en minut från publicering innan telefonen ringde. Jag trodde inte att det var sant. Vi satt och skrattade åt telefonen och missade nästan samtalet. Hur som helst så kommer de förbi med ett släp på tisdag. Skönt, då slipper vi vara utan soffa så många dagar innan vårt flyttlass går.
Tyra kör på i samma tempo som innan. I dag har hon varit ganska gnällig. Hon blir väldigt irriterad när hon ligger på golvet och puttar i väg sina leksaker tills hon inte når dem längre. Det är tydligt att hon puttar i väg dem med flit, och sedan VILL hon verkligen krypa efter. Blicken är totalfokuserad och andningen blir snabb och ljudlig. Men det går liksom inte riktigt än. Det verkar vara lättare att ta sig bakåt än framåt. Ibland går hon upp på knä med benen, men att synka armarna också är svårt. Många gånger hör man en tung duns när hon slår runt och huvudet träffar golvet. Jag tror hon gråter mer av skräcken än av smärtan. Men idag fick hon faktiskt sitt livs första bula, lilla stackaren. Något nytt är annars att ligga på mage och balansera med med både armarna och benen rakt ut. Så ligger hon jätteofta. Det ser jätteroligt ut, som ett cirkustrick. I pappas värld är det helt självklart att hon leker flygplan.
I morgon ska vi nog åka till Helsingborg igen. Reklammera en byrå på Ikea, fixa lite ärenden på Väla och hälsa på hos Johannes och Sofie i deras nya lägenhet. Det blir förmodligen sista gången i Helsingborg, vilket känns extremt märkligt och ganska sorgset. Helsingborg är ju en skittrevlig stad, synd att det inte ligger lite närmre Uppsala.
På måndag ska vi på sista BVC-besöket här nere. Det ska bli jättespännande att se vad Tyra väger nu. Josef och jag brukar prata om hur stor vi tycker att hon blivit på sista tiden. Det känns som att hon liksom har "vuxit i" sin kropp. Det känns som att det har fyllts ut både lite här och där, tjockare lår, rundare ansikte. Jag skulle gissa på att hon nu äntligen har spräckt 6-kilosgränsen, men vi får väl se på måndag. För övrigt så borde vi verkligen börja packa, och jag ska till billiga frissan en sista gång. Men först fotboll, heja Sverige, vi vill ju inte missa hela VM-festen nästa sommar...
Vi har haft en lugn och trevlig lördag. Fotat vårt hem och lagt ut annonser på Blocket. Lite skillnad mot när bajssoffan skulle säljas. Den här gången hann inte ens gå en minut från publicering innan telefonen ringde. Jag trodde inte att det var sant. Vi satt och skrattade åt telefonen och missade nästan samtalet. Hur som helst så kommer de förbi med ett släp på tisdag. Skönt, då slipper vi vara utan soffa så många dagar innan vårt flyttlass går.
Tyra kör på i samma tempo som innan. I dag har hon varit ganska gnällig. Hon blir väldigt irriterad när hon ligger på golvet och puttar i väg sina leksaker tills hon inte når dem längre. Det är tydligt att hon puttar i väg dem med flit, och sedan VILL hon verkligen krypa efter. Blicken är totalfokuserad och andningen blir snabb och ljudlig. Men det går liksom inte riktigt än. Det verkar vara lättare att ta sig bakåt än framåt. Ibland går hon upp på knä med benen, men att synka armarna också är svårt. Många gånger hör man en tung duns när hon slår runt och huvudet träffar golvet. Jag tror hon gråter mer av skräcken än av smärtan. Men idag fick hon faktiskt sitt livs första bula, lilla stackaren. Något nytt är annars att ligga på mage och balansera med med både armarna och benen rakt ut. Så ligger hon jätteofta. Det ser jätteroligt ut, som ett cirkustrick. I pappas värld är det helt självklart att hon leker flygplan.
I morgon ska vi nog åka till Helsingborg igen. Reklammera en byrå på Ikea, fixa lite ärenden på Väla och hälsa på hos Johannes och Sofie i deras nya lägenhet. Det blir förmodligen sista gången i Helsingborg, vilket känns extremt märkligt och ganska sorgset. Helsingborg är ju en skittrevlig stad, synd att det inte ligger lite närmre Uppsala.
På måndag ska vi på sista BVC-besöket här nere. Det ska bli jättespännande att se vad Tyra väger nu. Josef och jag brukar prata om hur stor vi tycker att hon blivit på sista tiden. Det känns som att hon liksom har "vuxit i" sin kropp. Det känns som att det har fyllts ut både lite här och där, tjockare lår, rundare ansikte. Jag skulle gissa på att hon nu äntligen har spräckt 6-kilosgränsen, men vi får väl se på måndag. För övrigt så borde vi verkligen börja packa, och jag ska till billiga frissan en sista gång. Men först fotboll, heja Sverige, vi vill ju inte missa hela VM-festen nästa sommar...
Föresten...
...om det var någon som inte förstod det, så var ju såklart detta inlägg ren reklam. Jag fick en gratis fotobok (värd 344:-) för att skriva det. Någon nytta ska det ju vara med bloggen ibland också :-)
En liten tumsugare
Tyra har aldrig varit en sådan bebis som suger på tummen. Någon gång ibland har den åkt in i munnen, men mest för att tuggas på. Därför blev jag helt paff när hon sov i min famn här om dagen. När jag tittade ner på henne såg jag att hon plötsligt hade stoppat in tummen i munnen. Det såg så himla sött ut så jag var tvungen att be Josef ta en bild.
Första tanden!!
Nu, alldeles perfekt tajmat med 5-månadersdagen så har vår prinsessa fått sin första tand! Eller börjat få, kanske det heter. Den syns knappt än, men känns. Josef tvivlar på att den verkligen har trängt igenom helt, men jag tror att den har det. Hur som helst så är den ju på gång. Så sött, en liten liten tand. Jag får återkomma med bildbevis när det finns något att fota! :-)
Banan = mums!
Efter att ha ätit endast grönsaker i en månad så tyckte jag här om dagen att det var dags för Tyra att få smaka sin första frukt, en banan. Mums, tyckte Tyra! Hon är så söt när hon får smaka på något nytt. Första skeden intas under total tystnad. Under tiden att den nya smaken sprider sig i munnen rör hon inte en min. Hon funderar länge. Ger sedan klartecken för andra skeden. Även den tar hon god tid på sig att smaka av. Efter den andra skeden brukar ett väldigt distinkt "mmmMMM" komma ur munnen. Resten av smakprortinen brukar sedan intas med en väldig fart, hon blir så, så, så ivrig och kan knappt bärga sig mellan skedarna. Hela kroppen spritter av lycka och hon hugger efter skeden. Plötsligt tar det slut, och då kommer krokodiltårarna. Banan tillhörde de absoluta favoriterna, det såg man direkt. Kanske inte så konstigt, när enda konkurrensen är potatis, palsternacka, broccoli, morot, majs och pulvergröt.
