Skåne exil

Ful mobilbild på rolig present som Magnus och Carina kom med i lördags! :-)

Ni undrar: Är bloggen nedlagd? Har du slutat skriva? Är det slut på bilder nu? Kan du inte byta namn bara och fortsätta skriva?
Svar: Jag vet inte!

Jag är väl inte sådär jättetaggad att sitta och skriva blogg nu för tiden, kanske. Det känns skönt att sluta här. Jag lovade att hålla folk uppdaterade under exilen, vilket jag gjorde. Nu är exilen slut, vi är hemma igen och allt är faktiskt helt fantastiskt. Det känns skönt att ha mitt liv för mig själv igen, utan att dela med mig. Det känns skönt att sätta punkt.

Jag planerade och drömde mycket i Skåne, då passade bloggen. Nu försöker jag leva i nuet, då finns det plötsligt inte så stort utrymme för bloggen längre. Samtidigt så vet jag ju hur roligt det är att kunna gå tillbaks och läsa senare. Speciellt för mig som ständigt glömmer och skyndar vidare. Äh, jag har inte bestämt mig. Jag vet inte hur det blir. Vi får se helt enkelt.

Nu har vi i alla fall varit hemma i exakt 9 dygn. Skåneexilen känns redan som en avlägsen låtsasvärld. Jag är glad för att det är slut, väldigt glad. Det är underbart att vara hemma!

Flytten var ganska jobbig. Finns det något tråkigare än att flytta? Tvivelaktigt. Packa ner och packa upp, tänka och organisera. Bläh. Trots att det var sen söndagskväll så fastnade vi i två bilköer på vägen upp. Vid Kungens kurva satt vi fast en hel timme. Jättejobbigt när man var så grymt nära, när klockan var mitt i natten, med en övertrött bebis, och med folk som väntade på oss i Uppsala... Känslan när vi väl kom fram var dock magnifik. Lägenheten såg ut exakt som när vi lämnade den. Nystädad, gnistrande och alldeles underbar! Vid 03-tiden kom släpet med alla grejer fram så att man kunde börja lasta in. Vi kände oss verkligen jetlagade i flera dagar efter. Ni vet, den där förlamande tröttheten i kombination med märkliga hemtama känslor när man ser en grön buss susa förbi på gatan utanför.

Josef var i alla fall ledig förra veckan, då satsade vi helhjärtat på att försöka flytta in och komma i ordning här hemma. Lyckades väl sådär. Golvet är inte längre osynligt under alla bananlådor, och det går att ta sig fram här hemma. Det är dock fortfarande så stökigt att vi skäms och bara vågat släppa in nära familjemedlemmar.

Den här veckan har Josef börjat på Arlanda, och för min och Tyras del så är det stora bakveckan. I går bakade jag två sorter, och i dag blev det en sort. Det är kul att baka! I dag var vi även på promenad och fika med Sofia och hennes lilla sötnos. I morgon kommer det en präst på besök! På torsdag är det föräldragrupp på BVC. Och till helgen kommer våra hett efterlängtade familjer, och ett barnkalas ska hinnas med. På söndag är det dop, det blir kul!

Många efterfrågar bilder. Vi har kameran full med söta bilder. I morse jagade Tyra kameran runt på golvet ända tills fotografen blev trött och gav upp. Hon drar sig fram på golvet snabbt som tusan nu för tiden! Klockan är dock mycket, och jag har skrivit det här inlägget med vänsterhanden medan Tyra ligger på högern och försöker somna. Jag orkar inte gå och hämta kameran, leta fram sladden och sedan gallra bilder och ladda upp. Nä, när Tyra somnat ska jag istället gå och rulla lite chokladbollar, äta kvällsmat och sova. Måste upp och röja lite i morgon innan prästen kommer. Många av er kommer ju dessutom att få se vårt lilla under live på söndag i stället. Live är mycket bättre än stillbild, I promise :-)