Saknad...
Alla som läser detta inlägg kommer nog att tycka att jag är helt utom mina sinnen. Klockan är 03:26 och jag kan inte sova. Varför? Jag saknar henne! Tyra, alltså. Hon sover så sött bland sina gröna flodhästar i spjälisen och jag vill ju egentligen inte att hon ska vakna. Ändå så sitter jag här och hoppar med benen. Jag är så grymt rastlös och har surfat slut på hela internet. Då återstod till slut bara blogg.se
Jag kände redan när jag lade ner henne i den där sängen att det skulle bli en sådan natt. Jag saknade henne redan innan jag hon lämnade min famn. Hur kan det bli så? Vi umgås ju bokstavligen jämt. Jag sov lite halvknackigt mellan 00-02, sedan gick det inte längre. Jag sugs som en magnet till spjälisen, och myror i brallan känns som förnamnet. Vet ni hur lång, nej, oändlig, en natt känns när man inte kan sova?
Dopet igår var helt underbart. Hade egentligen inte tänkt skriva något om det här, eftersom det känns så opersonligt och kallt. Men nu när jag ändå sitter här så känns det ju omöjligt att inte nämna. Världens största tack till alla som kom och gjorde dagen så fin! Jag är så glad att vi är hemma igen. Så glad, så glad. Hemma från Skåne alltså. Jag kan lugnt säga att varenda person som infann sig igår har varit så intensivt efterlängtad. Hur mycket har jag nog aldrig vågat känna efter. Det kändes inte som att man hann byta speciellt många ord med någon, men bara att se er där... Det var så stort. Tack igen! Alla vackra ansikten fyller mitt sinne och jag bara ler. Kanske är det därför jag inte kan sova också.
Jag längtar så till morgondagen. En dag helt utan krav. Jag ska bara mysa, kramas, leka, prata och busa. Med världens bästa Tyra. Gå en promenad, och njuta av att bara vara vi två. Kan inte klockan bli morgon snart? Eller så kan väl John Blund komma förbi med något magiskt pulver. Snart vargtimme, kanske har det hänt något spännande på Aftonbladet nu då?
Jag kände redan när jag lade ner henne i den där sängen att det skulle bli en sådan natt. Jag saknade henne redan innan jag hon lämnade min famn. Hur kan det bli så? Vi umgås ju bokstavligen jämt. Jag sov lite halvknackigt mellan 00-02, sedan gick det inte längre. Jag sugs som en magnet till spjälisen, och myror i brallan känns som förnamnet. Vet ni hur lång, nej, oändlig, en natt känns när man inte kan sova?
Dopet igår var helt underbart. Hade egentligen inte tänkt skriva något om det här, eftersom det känns så opersonligt och kallt. Men nu när jag ändå sitter här så känns det ju omöjligt att inte nämna. Världens största tack till alla som kom och gjorde dagen så fin! Jag är så glad att vi är hemma igen. Så glad, så glad. Hemma från Skåne alltså. Jag kan lugnt säga att varenda person som infann sig igår har varit så intensivt efterlängtad. Hur mycket har jag nog aldrig vågat känna efter. Det kändes inte som att man hann byta speciellt många ord med någon, men bara att se er där... Det var så stort. Tack igen! Alla vackra ansikten fyller mitt sinne och jag bara ler. Kanske är det därför jag inte kan sova också.
Jag längtar så till morgondagen. En dag helt utan krav. Jag ska bara mysa, kramas, leka, prata och busa. Med världens bästa Tyra. Gå en promenad, och njuta av att bara vara vi två. Kan inte klockan bli morgon snart? Eller så kan väl John Blund komma förbi med något magiskt pulver. Snart vargtimme, kanske har det hänt något spännande på Aftonbladet nu då?
Kommentarer
Trackback
