Skåne exil

Jag är helt chockad. Jag som räknat med att gå över tiden minst 10-14 dagar har spenderat hela dagen på förlossningen! Mitt vatten gick nämnligen imorse.

Det sa verkligen "poff" i magen (på riktigt)! Sedan började det forsa... Ingen tvekan alls om vad det var frågan om. Vid 11 var vi framme i Helsingborg och när vi gick ur bilen fortsatte vattnet att formligen forsa! Mina kläder och stövlar och allting blev dyngsura - så fräscht. En stor pöl på marken och förbipasserande bara tittade... Men men... Inne på förlossningen blev vi ctg:ade och undersökta. Allt såg fint ut, och enligt ctg:n hade jag en del sammandragningar, men inget som gjorde ont. Däremot så tyckte dom att bebisen fortfarande låg högt upp i magen och inte fixerad, och det är tydligen inte så bra när vattnet har gått eftersom navelsträngen då riskerar att födas först. Jag blev beordrad liggläge och vi blev inskrivna och fick ett eget rum (det sista). Där fick jag ligga i timmar med ctg:n och det sprang folk in och ut och sa att en läkare snart skulle komma och kolla på mig... Jag var såååå hungig och fick inte ens sätta mig upp och äta.

Tillslut kom iaf läkaren, och då helt plötsligt hade bebisen fixerat sig! Då fick jag äntligen klartecken att resa på mig och röra mig. Vi fick till och med gå ut på en promenad utomhus om vi ville - så vi gick direkt på en lååååång promenad (1,5 timme). Så skönt! Under promenaden började sammandragningarna göra lite mer ont, men fortfarande inte i närheten av hur ont jag hade föreställt mig att det skulle göra att föda barn... När vi kom tillbaks kopplades nytt ctg, allt såg fint ut och värkarna kom med cirka 5-6 minuters mellanrum. Vi blev då erbjudna att åka hem på permis över natten, och den chansen tog vi direkt.

Vi kom hem för en stund sedan, och det är så skönt! Jag är så trött just nu. Ska bara kolla på Robinsson, sen ska jag gå och lägga mig och sova eller nåt. Imorron skulle vi ringa och åka in igen direkt när vi vaknar, och vi fick inte sova längre än till 8:00... Alla säger att vi kommer att ha vår bebis imorron (beräknade dagen) och jag fattar absoult ingenting! Jag tänker fortfarande att jag nog kommer gå över till strax innan påsk...

Jag tror bebisen bidrog med bästa presenten idag, genom att låta pappa få ha sin födelsedag i fred i framtiden också! :-)
Jag drog också mitt strå till stacken och gick upp tidigt och pimpade till tårtan och väckte herrn med frukost och paket. Ett fult litet ljus som spelade "ja må han leva" fick bli väckningssingalen. Jag letade runt efter tårtljus här i Ljungbyhed igår och hittade till min förtvivlan inga, förrän jag stegade in på konditoriet och hittade den där spelande manicken. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att köpa ett spelande ljus annars, men såhär i efterand blev det lite kul...

Eftermiddagen spenderade vi i Klippan då det var dags för sista föräldrautbildningen. Som tur var så var det lite bättre den här gången än förra. Vi kollade på film, en mycket bättre film än den som visades i Uppsala faktiskt, och fikade. Glass igen till min stora förtjusning! :-D Jag har upptäckt att skåningarna är extremt kräsna när det gäller vädret. Idag har det för en gångs skull varit lite molnigt, och det muttrades det inte nådigt om. En annan sitter mest där och är jätteglad att slippa snö och minusgrader i alla fall...

Nu är det dags för middag, sen ska jag ta min godispåse och sjunka ner i tvsoffan.

Idag har jag haft värsta duktiga förmiddagen. Josef fyller år imorron så jag passade på att fixa lite bus medan han var å flög en sväng till Ronneby. Värsta turen att han var borta så länge som en hel förmiddag, oftast är han hemma nästan hela dagarna och då är det ju inte så lätt att fixa hemliga saker :-)

Jag hade glömt ställa larmet så jag hade tur som vaknade av ett sms vid 8, tur att jag hade glömt stänga av ljudet på mobilen oxå. Sen dess har jag iaf grejat. Roligt. Exakt vad jag har gjort borde jag dock inte avslöja, eftersom jag vet att mannen är här inne och snokar runt ibland.

Nu ska jag snajda om från myskläderna och bege mig till Hemköp för diverse inköp och posta en present till min yngsta lillebror som fyller 17 år på lördag. Solen skiner från en klarblå himmel som vanligt, så härligt! Om jag orkar ska jag nog gå en liten promenix också... Hörs!

Idag var vi iväg till Klippan för att träffa barnmorskan igen. Om bebisen skulle komma enligt beräkningarna (vilket jag tvivlar starkt på) så var det sista träffen idag. Men jag räknar med att hon och jag kommer att ses på min första övertids-tid nästa vecka också.

Jag saknar min gamla barnmorska i Uppsala som kändes mycket mer noggran och informerade om mycket mer saker. Här måste man alltid fråga om allt för att få veta hur saker och ting är, annars konstaterar hon bara att "ja, magen har vuxit lite till" (men hur mycket??) eller "ja, blodtrycket är bra" (vad är det??) osv... Och inte får man ju med sig någon journal att tjuvkika i efteråt heller om man inte frågar...

Positivt var i alla fall att mitt blodvärde hade stigit. Nu ligger jag på 106, det känns ju lite bättre än 95. Magen hade bara vuxit 1 cm de senaste två veckorna, men det verkar ju av hennes reaktion att dömma vara normalt. När hon skulle känna efter vart huvudet låg gjorde det skitont! Och när vi gick in på Kvantum efteråt så fick jag för första gången lite molande mensvärk och tydliga sammandragningar. Det kändes skitcoolt. Då blev det helt plötsligt lite verkligare att bebisen faktiskt kanske kommer snart! Då längtar man... :-)

Jag har precis varit på Hemköp och köpt mig en påse karameller som jag sitter å suger i mig medan jag slösurfar lite. Solen skiner in genom fönstren och det är riktigt skönt att bara sitta här och inte behöva göra nånting egentligen. Jag jobbar verkligen hårt på att lära mig denna ädla konst, det är ju så lätt att man börjar ställa massa krav på sig själv annars.

I lördags var vi i Helsingborg igen. 1000 saker att fixa som vanligt, och när butikerna började stänga vid 19-tiden var jag så galet trött. Egentligen skulle vi ha stannat kvar i Helsingborg hela kvällen också. Vi hade tänkt käka middag, gå på bio och sedan möta upp Josefs klasskompisar på ett uteställe för att ta nåra öl, men vi orkade bara inte. Vi längtade bara hem. Så efter lite velande bestämde vi oss för att glass med marshmallows och chokladsås framför premiären av nya Robinson lät mer lockande...

Igår fixade och trixade vi en del, och Josef fick äntligen lite tid att plugga. Jag tycker så synd om honom för han "får" typ aldrig plugga. Dom har tentavecka nästa vecka (!!) och hans klasskompisar pluggar typ dygnet runt. Josef hinner dock knappt plugga alls eftersom vi fortfarande har en del att fixa med här hemma och jag inte kan/orkar göra i princip nånting. Så det kändes skönt att han fick en stund att plugga igår. Vill ju att han ska klara sitt plugg ju, det är ju faktiskt därför vi är här!

För övrigt kan jag inte förstå att det bara är sex dagar kvar till beräknad förlossning. Vi har nu entrat veckan då det är dags. Så konstigt att tänka på. Men förutom att jag är otymplig som ett hus så känns allt precis som vanligt. Bebisen sprallar runt i magen och h*n är väldigt känslig för allt jag gör. Så fort jag äter eller dricker något så börjar den knuffas, lika så om jag nuddar magen med handen eller byter ställning eller rör mig. Vi städade bilen igår och monterade babyskyddet och ikväll tänkte vi sätta oss ner och skriva en lista på saker vi ska ha med oss till BB. Steg för steg så blir man mer och mer klar med förberedelserna, men ändå känns det så otroligt avlägset att tänka på att vi snart ska ha en bebis. Som ska bo här, på livstid. Vi är väldigt nyfikna på vad det är för någon liten person, men för min del får den gärna stanna i magen ett litet tag till. Jag tror inte jag är redo riktigt än... Jag funderar på att ta bort den där stressande nedräknaren i högerspalten. Det kan ju faktiskt lika gärna vara 20 dagar kvar idag som 6... Så de så! Men vem vet, imorron kanske jag vaknar och helt plötsligt känner mej jätteredo :-)

Nu är nedräkningen nere på ensiffrigt. Det är inte klokt! På söndag går jag in i vecka 40 - sista veckan lixom. Helt galet ju!

Josef gick precis. För ovalighetens skull så ska han vara i skolan hela eftermiddagen idag så då tänkte jag försöka hinna med något av alla mina "projekt" som jag gick och tänkte ut hemma i Uppsala. Som att virka till exempel, det är jag nog mest sugen på. Fast egentligen borde jag kanske läsa nån av böckerna som jag sparat, den om förlossningen vore till exempel kanske lämplig att börja med nu. Men jag har ingen lust...

Föräldrautbildningen igår va okej. Vi fick glass eftersom det var så varmt, väldigt uppskattat :-) Men det hon pratade om var sådär. Det känns som dom är så "barska" här nere jämfört med Uppsala. Det gör att det på nåt sätt kändes lite tryggare i Uppsala... Eller så börjar man känna att det är lite mer obehagligt nu eftersom det är så nära nu? Men när hon lixom pratar om att dom sätter en SKRUV i bebisens huvud för att kolla hjärtljuden (skalpelektrod) så lät det ganska hemskt. I Uppsala sa dom att det var en tunn liten nål... Säkert exakt samma mojäng, men ändå...
Och när hon står med en stor tyg-moderkaka och illustrerar på magen hur den sitter och sedan ska lossna och lämnar efter sig ett stort sår, då tänker man AJ... (Och lossnar den inte så går dom in med händerna och RYCKER bort den, under narkos, men ändå...!!) Och inte blir det bättre av att en av de andra mammorna berättar att en mamma nyss dog (förblödde) i Helsingborg när moderkakan skulle ut efter förlossningen... Fast vår barnmorska sa iofs då att det är så jätteovanligt, så att nu när det nyss har hänt så går ju alla vi definitivit säkert. Statistiskt sett borde det hända igen om ungefär 50 år... Men ändå...
Och det där med sugklocka trodde jag ju att jag hade stenkoll på efter mitt SÖS-reportage. Där drog läkaren upp en liten harmlös plastsak ur fickan, och det kändes inte ett dugg läskigt... Här pratade hon om att dom använder nån form av äldre pryl i metall som är kopplad till en stor sugsak... Hur läskigt lät inte det? Dessutom så får bebisen tydligen jätteont av sugklockan, och måste gå på smärtstillande de första dagarna. I värsta fall kan det leda till hjärnblödningar och sånt... Huva! Vad hemskt! Jag sa att jag sett dom där nya plastsugklockorna på SÖS, då sa hon att dom har dom också men att dom tydligen inte är lika bra, dom bara glider av... Därför används oftast den där äldre... Usch, hoppas man slipper det, speciellt för bebisens skull!

Men, men... Nog om det. Jag som varit så lugnt innan tyckte bara att det var lite jobbigt att det helt plötsligt började kännas obehagligt.

Efter föräldrautbildningen hade vi bestämt dejt med Johanna och Bellman på Ljungbyheds enda café, det skulle enligt ryktet ha kvällsöppet på torsdagarna, så vi skulle ta en fika i kvällssolen. När vi kom dit vid 18-tiden så var det dock stängt, och då hade Johanna och Bellman redan bestämt sig för att traska hem till oss och fika istället. Mitt i allt stök... Men det var trevligt ändå.

Nä, nu ska jag gå ut i solen en stund innan jag ska göra nåt vettigt. Sedan ska vi bort till Ljunghusen en sväng vid 17-18. Haha... Bara lite drygt 2 timmar kvar ser jag nu, då hinner jag säkert göra massa vettigt... Bra planerat! :-)

Trevlig helg på er iaf!

Kom precis in från en liten promenix och fångade några vårtecken på vägen. Solen skiner och det är riktigt varmt! Jag ääääälskar våren :-)



   


 
Nu ska vi slänga i oss lite lunch, sedan är det dags att åka iväg till Klippan för föräldrutbildning igen. Idag sa hon att vi skulle få lära oss lite mer om förlossningen, spännande. 10 dagar kvar idag!

Ps. Ser ni hur blond jag blev hos frissan? 550 spänn för både klipp och slingor, vilket kap! :-)

Ja, nu var vi precis iväg till Skäralid och hämtade en ny soffa (igen). Som ni kanske minns så hade jag ju rätt starka tvivel på den gamla vita skinnsoffan som vi "fyndade" på Blocket för någon månad sedan. Den var i skinn, den var för gul, den var för ful, osv... Och när jag kom ner hit upptäckte vi (jag) det värsta - den var dessutom obekväm! Vi har därför gått och funderat ungefär sedan dag ett på att göra oss av med den och fynda en ny soffa, och i eftermiddags dök det rätta tillfället upp!

Josef, Johan och Tristan är iväg och lämnar tillbax släpet (som vi för övrigt kunde låna av dom vi köpte soffan av, så bra!) och soffan har stått här i ungefär 7 minuter, men jag kan säga att det redan känns sååååååå mycket bättre! *lättad Annica*

Dessutom så hade familjen vi köpte soffan av en spjälsäng till övers, så vi shoppade på oss en sådan också. Ytterligare ett "problem" ur världen alltså. Nu har vår bebis nånstans att sova också, väldigt vänligt av oss! Måste bara shoppa en ny fin madrass och lite täcken, kuddar och sängkläder oxå...

Nu håller vi bara tummarna hårt, hårt för att nån vill köpa den gamla soffan som just nu står och blockerar hela öppningen mellan köket och vardagsrummet :-S  *pleeeease, someone, pleeeease*

Kom precis in från en lång promenad i solen. Det är riktigt varmt här nu! Undra om det är så i hela Sverige, eller om de här drygt 60 milen vi flyttat söder ut kan göra så stor skillnad? Solen känns nästan sommarvarm! Hade det inte blåst så mycket så hade man varit frestad att ta ut en filt och lägga sig i trädgården med en glass för att fånga lite färg...

Det var iaf kul att titta sig om en sväng på byn. Jag upptäckte att det finns inte mindre än två blomaffärer, två bensinstationer, ett par små kuriosabutiker, en liten biograf, en privattandläkare (folktandvården ligger i vårdcentralen lite längre bort), diverse små pizzahak, kiosker och frisörer, några banker, en järnhandel och till och med en liten butik där det hängde bebiskläder i skyltfönstret. Så lite mer än bara Hemköp, ett konditori och Jannis, som jag trott, kanske Ljungbyhed har att bjuda på ändå.

När jag gick omkring i parken försökte jag tänka att jag snart kommer gå omkring där med vagnen och bebisen. Overkligt! Bara 12 dagar kvar till beräknad förlossning idag. Det är ju mindre än 2 veckor... Så skumt! Jag ställer mig ofta framför spegeln och försöker förstå att det ligger en hel liten människa i min mage. En människa med små öron, en liten mun, små armar och troligtvis en ganska stark vilja... Det går inte att förstå, hur mycket man än försöker.

Nu ska vi äta lunch, sedan ska Josef iväg och flyga en sväng. Det är nog rätt fint där uppe i luften också en dag som denna, utan ett enda moln på himlen... :-)

Ja, den här helgen har väl fortsatt i ungefär samma tempo som resten av veckan. Det blir inte så stor skilland på vardag och helg när man ändå är ledig hela tiden :-) Och eftersom Josef inte går så mycket i skolan så märks det inte så stor skilland där heller...

Igår var vi i alla fall i Helsingborg för tredje gången den här veckan. Den här gången tog vi oss även in till själva centrum en sväng, annars har vi ju mest hängt ute i Väla och Hyllinge. Mycket spring vart det, och jag var väldans trött. Fick med oss en del grejer hem i alla fall, varav vissa håller på att skruvas ihop av min duktiga älskling i detta nu. Min vision att köpa allt på Blocket har väl funkat sisådär, men Ikea är ju rätt billigt det med :-)

Igår kväll var det i alla fall bokat grillning och melodifestival med dom som var kvar i Ljunghusen över helgen. (Jupp, våren kom tilbax lika kvickt som den försvann - underbart!) Vi råkade stanna lite väl länge i Helsingborg och missade halva melodifestivalen och fick nöja oss med korv och bröd istället för smarriga marinerade kycklingfiléer med sallad och klyftpotatis, men ändå - grillpremiär - najs!! Niklas flickvän från Sthlm var och hälsade på, och det hade flyttat in en ny kille som skulle gå flyglärarutbildningen i 3 mån. Vi spelade lite spel och sådär efter att vi sett den där operatjejen vinna schlagern.

Nu ska jag ta och hjälpa Josef som fixat och donat hela morronen medan jag mest sovit och tittat på :-S
Det börjat iaf ta sig så smått här hemma. Ska lägga upp nån bild snart, orkar inte just nu bara.

Imorron ska jag iväg till Klippan alldeles ensam och besöka Josefs väldigt billiga frisör. Skönt att bli klippt och slingad innan bebisen tittar ut, lite svårare att komma iväg på sånt sen kanske. Läskigt att åka iväg helt själv bara, och att lägga sitt öde i ett par helt nya frisörshänder...

Jag som precis vant mig vid de här lite sydligare breddgraderna, hängt undan vinterjackan och njutit för fulla muggar av den underbara solen som brukar värma med sina strålar från det att vi slår upp ögonen till skymning... Nu när jag vaknade är det alldeles vitt ute! :-(

Kom igen våren, kom tillbax!

Äntligen en lite lugnare dag!

Jag har gått och varit lite frustrerad ända sedan vi lämnade Uppsala eftersom inget känns som jag tänkt mig. Jag har ju gått omkring i flera månader och ställt mig in på hur uttråkad jag kommer att vara. Hur mycket jag skulle sakna allt så fort bilen rullade förbi E4-rondellen på väg ut ur Uppsala. För att inte tala om all TID jag bara skulle ha att fördriva, och längta... Men hittills har det har inte alls kännts så. Tiden har istället rusat på i ett fasligt tempo, snart är första veckan REDAN slut och jag har knappt fått en tanke för mig själv. Detta har börjat bli en grogrund för panik!

Men så i dag, äntligen en dag hemma! En dag att börja packa upp, testa nya tvättmaskinen och torktumlaren, gå en sväng till Hemköp här i byn för att spana på folk och inspektera utbudet. Hämta ett paket på posten och sitta en stund med en kopp te och samla lite tankar och njuta av vårsolen som skiner in genom fönstren... Äntligen!

Jag hoppas att det kommer fler dagar som denna snart. Direkt när jag satte mig i bilen i söndags och vi rullade ut på E4:an med vårt bohag instuvat så kom det nämnligen tankar och känslor som jag inte alls var beredd på. Då, när allt var klart och man kunde släppa allt planerande och alla måsten, så slog det mig helt plötsligt att jag snart ska bli mamma! Alla har tjatat om det så länge, och man har blivit så van vid att svara tillbaka på alla kommentarer utan att reflektera över vad något egentligen betyder... Men då, när vi satt där i bilen och äntligen var på väg så slog det mig att den där lilla sprattlande saken i magen ska komma ut också. Och det snart!

Då är det helt plötsligt mitt ansvar att ta hand om den, 24 timmar om dygnet - jämt - för alltid! Det betyder att min tid som bara Annica snart är slut. När bebisen är här dröjer det kanske 18 år innan jag får en stund för mig själv igen, utan att behöva vara ansvarig för någon eller se till att någon annan har det bra... SHIT! Så fort jag insåg detta kom paniken, och istället för att vara rädd för att bli uttråkad började jag tänka att jag vill ta vara på varje sekund av denna underbara ensamhet! Detta är känslor jag aldrig trodde att jag skulle få...

Och förstå då paniken som bara vuxit de senaste dagarna sedan vi kom fram, då ingenting har varit som jag tänkt mig. Det har varit full rulle från första minuten ända till läggdags. Och då har vi ändå gått upp senast vid 7 varje morron inte kommit i säng förrän efter midnatt... Detta i kombination med en massa nya människor som påpekat hur extremt nära det är tills bebisen ska komma har skapat en enorm stress som jag inte kunnat föreställa mig. De har förståss rätt, den här dagen är snart slut och imorron är det bara 16 dagar kvar till 29:onde! Men i min värld, min fina tankevärld, så återstår så oändligt mycket mer tid. MIN tid, då jag ska bli uttråkad, hinna förstå vad som håller på att hända och då jag ska börja klättra på väggarna av längtan efter den lille och det nya livet som mamma. Ånger över att jag jobbade så länge, att jag inte åkte ner hit tidigare... Det här är ju en tid som ALDRIG mer kommer åter, inte i hela mitt liv! Men det är ju lätt att sitta och gräma sig nu, att man inte kommer på sånt här förrän det är för sent lixom...

Men så kom i dag, en dag då jag äntligen fick chansen att komma igen lite. Min önskan är många, många fler dagar som denna. Jag önskar av hela mitt hjärta att det ska hinna bli som jag har tänkt mig, att jag ska få bli riktigt uttråkad och verkligen hinna LÄNGTA efter den lille. Tänk vad hemskt om det skulle sätta igång nu och allt man känner är panik och "inte nuuuuu... inte än!!" Och sen kanske man går och blir bitter hela livet, snuvad på den där ensamheten som aldrig kom. Vad hemskt det skulle vara! Jag vill hinna bli klar, redo...

Säkert kommer jag få äta upp varenda ord av detta om ett tag då allt kanske lugnat sig lite och jag verkligen blir UTTRÅKAD och LÄNGTAR. Men just nu är det vad jag önskar mig mest i hela världen. Och även om jag skulle gå över max så återstår det inte mer än 4 veckor och några dagar av denna tid i I HELA MITT LIV! Så sjukt...

Svammel, svammel... Skön dag i alla fall! Nu ska vi hänga upp några gardiner och kankse försöka hinna packa upp iaf nån låda, sedan ska vi kila bort till Ljunghusen (Josefs gamla korridor där hans klasskompisar bor) och kolla på film. Vi har redan hunnit säga nej så många gånger att man är rädd att hans kompisar börjar tro att jag är folkskygg, ytterligare en ångest... Men nu så! :-)

Ännu en händelserik dag. Vi åkte in till Klippan strax efter lunch för att träffa vår nya barnmorska och gå på föräldrautbildning. Barnmorskebesöket gick bra, hon var ganska olik Charlotte (min gamla i Uppsala), men snäll och vettig. Jag tror dom mäter magen lite olika för enligt denna barnmorska så hade jag samma SF-mått nu som för två veckor sedan vilket borde vara helt omöjligt, alla som sett mig på sista tiden vet ju i vilken takt min mage ökar i omfång...

Vi fick i alla fall svar på massa frågor, och skrattade gott åt att man i stora fina Uppsala får släpa runt på en pappersjournal medans man nere i den här lila hålan (barnmorskans egna ord) har datoriserade journaler! Jag blev något chockad när jag fick veta mitt blodvärde idag. Jag har ju varit slarvig och trotsat alla uppmaningar om järntabletter trots dåliga värden tidigare, men nu visade det sig att jag är nere på 95!! Det är verkligen sjukligt lågt. (Dom sjukskriver vid 100, och vid 90 tror jag man måste få extra blod och så...) Jag fattar inte att jag inte är tröttare än vad jag är, känner mej rätt pigg! Det blev iaf raka vägen till Apoteket och nu har jag börjat med dom hemska Niferex-tabletterna. Hoppas att min mage förstår att det här är absolut nödvändigt och väljer att sammarbeta lite...

När vi sagt hej då till barnmorskan strosade vi en sväng på "stan" innan det var dags för föräldrautbildningen. Vi var nog 7-8 par och alla verkade trevliga. Mina fördomar mot att det bara skulle vara ett gäng feta och finniga raggarbrudar i tonåren som blivit på smällen i den här hålan visade sig vara helt felaktiga, då vi var bland de yngsta i gruppen. Alla verkade faktiskt väldigt normala, skönt! (Jag vet att det är dumt med fördommar, men folk i hålor kan vara lite konstiga...) Föräldrautbildningen var rätt kul. Ganska annorlunda mot Uppsala, där var det mer informativt, här var det mer snack, fika och diskussioner.

Efteråt fixade vi återigen lite ärenden och handlade, så det blev sen middag ikväll igen vid 20:30. Imorron blir det nog en sväng till Helsingborg igen, men torsdag och fredag hoppas jag ska bli riktigt lugna slappardagar! Det finns ju typ en miljon saker att fixa här hemma, alla kartonger står typ i en hög mitt på golvet och jag vet inte ens hur jag hittar mina egna underkläder i all röra! Tänk om våran bebis skulle komma nu, det skulle verkligen vara katastrof! Hoppas den stannar till 29:onde som det är sagt, minst...

Allt gick jättebra igår. Vi fick in typ det vi ville i bilen och kom iväg i hyfsad tid från Uppsala. Vid 16:30 var vi framme i Linköping, och då hade min söta lilla syster fixat värsta middagen till oss med kycklingpaj, sallad och efterrätt. Allt var framdukat och det var bara att slå sig ner, så lyxigt! Mamma och yngsta brorsan Daniel var där också och vi hade jättetrevligt. Riktigt roligt att se hur Johanna bodde också, hon hade så fint! Efter knappt två timmar var det dock dags att fortsätta den långa resan i den fullpackade bilen. Men det gick bra, sista 10 milen var dryga för då kliade det som attan överallt och jag hade så ont i ryggen, höfterna, magen och överallt. Men sedan var vi framme - hemma!


Det var så mysigt att komma fram till nya lägenheten. Den var större än vad jag mindes. Josef fick lite bärhjälp av Johan och sedan käkade vi kvällsmat och kröp ner i sängen vid 1-tiden. Jag somnade visst på 2 sekunder...

I morse vaknade jag nog 100 gånger och tänkte att nu äntligen är framme, nu är vi i Ljungbyhed, men sedan var jag tvungen att öppna ögonen för att tjuvkika lite för att se om det var sant, och det var det! Så mysigt att ligga och snegla på de mörka bjälkarna i taket.

Målet med min dag idag var att bara ta det lugnt och slappa. Till en början gick det bra. Josef kom hem och väckte mig med nybakta frallor från bageriet när hans simulatorpass var slut vid 10. Han åkte sedan iväg för att flyga en sväng till Ystad, men kom hem rätt snabbt igen eftersom vädret tydligen inte riktigt passade för den typen av flygning. Vi fick då ett ryck och bestämde oss för att ta den guidade turen på förlossningen i Helsingborg i dag istället för nästa vecka. Vi hade tur och det fanns en plats ledig åt oss kl 14! Och när vi ändå åkte till Helsingborg skulle vi passa på att åka förbi Ikea, handla mat, kolla lite bebissaker och en dammsugare m.m.... Så där sket sig visionen om min slappa dag! Istället fick jag snabbt göra mig i ordning för att hinna iväg.

Men oj vad roligt det var att se förlossningen! Mamma och Pappa har hållt på och prata om hur fint Helsingborgs Lassarett är, och nu fattar jag vad dom menar. Själva förlossingssalen (i alla fall den vi fick se) var jättestor, typ nybyggd och riktigt fin! Stora panoramafönster gav en fantastisk utsikt över havet, och i vårsolen (ja, det är faktiskt riktigt vårigt här) såg man Danmark skymta i horrisonten! Det fanns även tv-rum, matsal, frukostrum, akutrum, två rum med hörnbadkar och massa tända ljus m.m. och allt var riktigt fräscht och fint! Nu längtar man nästan dit... Hon som visade oss runt var dessutom väldigt lite tråkig, trött och blek sjukvårdspersonal, hon kändes mer som en konferensvärdinna eller hotellportier. Vi gillade henne och allt vi såg jättemycket, skönt! Bra att veta var man ska ta vägen när det blir dags också...

Sedan fortsatte till Maxi, Väla, Ikea och massa massa andra butiker. Vi shoppade på oss massa bra saker, bland annat en byrå och lite badrumsförvaring. En dammsugare, lite lampor, blommor och massa småsaker och mat. När vi väl begav oss hemåt igen kände vi oss riktigt slut, men så nöjda! Nu är klockan 23:20 och vi har precis ätit middag. Stackars Josef ska ju upp till skolan imorron igen, så vi ska försöka komma i säng snart, bara skruva liiiiite Ikea-möbler och testköra nya dammsugaren först :-)

Sista veckan i Uppsala är inte oväntat intensiv. Hinna färdigt på jobbet, alla som ska träffas en sista gång, allt man måste fixa inför livet i en håla, och alla tusentals saker man borde göra hemma men inte hinner med... Huvudet är med andra ord rätt fullproppat. Då är det ju skönt att man i alla fall sover som en gudinna på nätterna så man vaknar pigg och utvilad varje dag (NOT).

Jag försöker intala mig själv varje dag att det är sista gången för en massa saker, men det verkar inte gå in. Jag kommer nog inte förstå förrän jag vaknar där nere i Ljungbyhed på måndag och allt bara är tyst, lugnt och ..totalt kravlöst! Det kommer nog att kännas väldigt konstigt...

Jag försöker att inte vara så sentimenal kring alla hejdå:n och avslut, men igår var det väl lite svårare. Träffade förmodligen min sötaste Emma för sista gången på väldigt länge då, DET känns konstigt. Men jag tror ju fortfarande att vi kommer att ses igen innan jag drar, även om jag innerst inne vet att det inte är så. Trevlig thai-buffé iaf, och sen mötte vi upp Lucy på Ofvandahls för lite Poetry Slam.

I kväll blir det sushi (igen) med Magnus, Carina och Josua. Josua som drar till London imorron för att starta sitt nya liv...

Här är min blogg! Tjohoo...
Jag är väl fortfarande inte helt fäst vid tanken, och vet inte hur aktiv jag kommer att vara. Men nu gör vi ett försök i alla fall! En alldeles dagsfärsk bild på min numera gigantiska mage bjuder jag i alla fall på. Ganska seriöst!

Har precis varit och vänt i södra Sthlm. Lämnat av Josef och några lådor till Biffen och Tristan. Det var sista gången, någonsin! Nästa vecka är vi nog nere i Ljungbyhed vid den här tiden, om allt går enligt planen. Då ska vi bo där, jag ska inte jobba och vår lilla bebis ska födas. Det känns riktigt konstigt att tänka på, ändå är det bara en vecka kvar nu innan det nya livet börjar! Så sjukt...

I morgon är det måndag igen och en ny arbetsvecka - min sista på lääääänge!! :-)