Skåne exil

Jag har precis varit på Hemköp och köpt mig en påse karameller som jag sitter å suger i mig medan jag slösurfar lite. Solen skiner in genom fönstren och det är riktigt skönt att bara sitta här och inte behöva göra nånting egentligen. Jag jobbar verkligen hårt på att lära mig denna ädla konst, det är ju så lätt att man börjar ställa massa krav på sig själv annars.

I lördags var vi i Helsingborg igen. 1000 saker att fixa som vanligt, och när butikerna började stänga vid 19-tiden var jag så galet trött. Egentligen skulle vi ha stannat kvar i Helsingborg hela kvällen också. Vi hade tänkt käka middag, gå på bio och sedan möta upp Josefs klasskompisar på ett uteställe för att ta nåra öl, men vi orkade bara inte. Vi längtade bara hem. Så efter lite velande bestämde vi oss för att glass med marshmallows och chokladsås framför premiären av nya Robinson lät mer lockande...

Igår fixade och trixade vi en del, och Josef fick äntligen lite tid att plugga. Jag tycker så synd om honom för han "får" typ aldrig plugga. Dom har tentavecka nästa vecka (!!) och hans klasskompisar pluggar typ dygnet runt. Josef hinner dock knappt plugga alls eftersom vi fortfarande har en del att fixa med här hemma och jag inte kan/orkar göra i princip nånting. Så det kändes skönt att han fick en stund att plugga igår. Vill ju att han ska klara sitt plugg ju, det är ju faktiskt därför vi är här!

För övrigt kan jag inte förstå att det bara är sex dagar kvar till beräknad förlossning. Vi har nu entrat veckan då det är dags. Så konstigt att tänka på. Men förutom att jag är otymplig som ett hus så känns allt precis som vanligt. Bebisen sprallar runt i magen och h*n är väldigt känslig för allt jag gör. Så fort jag äter eller dricker något så börjar den knuffas, lika så om jag nuddar magen med handen eller byter ställning eller rör mig. Vi städade bilen igår och monterade babyskyddet och ikväll tänkte vi sätta oss ner och skriva en lista på saker vi ska ha med oss till BB. Steg för steg så blir man mer och mer klar med förberedelserna, men ändå känns det så otroligt avlägset att tänka på att vi snart ska ha en bebis. Som ska bo här, på livstid. Vi är väldigt nyfikna på vad det är för någon liten person, men för min del får den gärna stanna i magen ett litet tag till. Jag tror inte jag är redo riktigt än... Jag funderar på att ta bort den där stressande nedräknaren i högerspalten. Det kan ju faktiskt lika gärna vara 20 dagar kvar idag som 6... Så de så! Men vem vet, imorron kanske jag vaknar och helt plötsligt känner mej jätteredo :-)