Mys



Så här ser det ut i min soffa exakt just nu. Det är alldeles tyst och lugnt och Tyra somnade precis i min famn! Väldigt, väldigt mysigt. Jag tänkte att det var synd att inte Josef var hemma så att han kan ta en bild på oss. Josef kommer nog vilken minut som helst, men det är ju inte alls så säkert att Tyra sover om någon minut också. Då kom jag på att juuuust det, det finns ju en kamera i skärmen på den här datorn och nåt sånt där program så man kan ta en bild på sig själv. Mac-finesser. Sagt och gjort. Vädligt smidigt faktiskt, och komiskt att man aldrig tänkt på det förut. Jag ser dock lite fokuserad ut på datorn, och så ser man ju inte så mycket av myset knät. Det blixtrade, så jag vågar inte ta en bild till. Men, men. Jag fick en bild i alla fall!

Jag satte mig här för att pusta ut lite. Vi har precis kommit hem från Harbo. Ett litet samhälle några mil norrut. Vi hälsade på min vän Åsa och hennes lilla bebis Noah som bara är 6 veckor. Såååå liten!! (Fast Tyra och han väger lika mycket!) Men han var sådär alldeles nyfödd och knorrig ni vet. Det var jätteku! Vi pratade och pratade och pratade, så nu är jag alldeles trött i huvudet. Och tydligen Tyra också. :-)

Jag tänkte på det i morse då vi hade gjort oss i ordning satte oss i bilen och åkte iväg. Måndag morgon, och på väg för att passa veckans första tid. En bekant känsla. Jag har alltid gillat den känslan. Men då kom jag på att det är ett lite annat typ av liv man lever nu för tiden. När man jobbade hade man ju oftast också en vecka full av olika tider framför sig på måndag morgon. Men då handlade det om möten och deadlines, jobbiga grejer liksom. Nu är det ju BARA roliga saker. Aldrig några krav på att prestera! Verkligen lyxigt. Superlyxigt! Jag älskar att vara föräldraledig! Tänk om man kunde vara det jämt... Åsa och jag pratade om det idag. Kul med folk som känner samma. Vissa gillar ju inte alls att vara hemma. Jag har så svårt att förstå det. Men alla kan ju inte vara likadana, och tur är väl det. Då hade det ju blivit väldigt glest på arbetsplatserna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0