Skåne exil -

Ang. förlossningen

Oj, tack så mycket för alla kommentarer på förra inlägget! Både här och i sms. Jag trodde inte att det fanns så stort intresse av att läsa sånt.

Men jag kom på en sak nu när jag läste igenom vad jag skev igår. När jag skev att jag inte använde nån lustgas på förlossningen så kanske det lät om att jag var sådär cool och födde utan smärtlindring. Så var det verkligen inte! Jag testade lustgasen, men eftersom jag inte tyckte att den hade nån effekt alls så hoppade jag över det. Jag hade däremot ryggbedövning, och det var suuuuuperskönt! Min fina barnmorska i Uppsala pratade sig alltid väldigt varm om den bedövningen och bland det sista hon sa till mig innan vi flyttade var typ "Snälla Annica, när det blir dags för förlossning, ta ryggbedövningen, snälla..." Och jag kan verkligen hålla med henne nu, så mitt bästa tips till den som planerar att föda barn nångång är absolut att ta ryggbedövningen!

Jag tog ryggbedövningen efter badet då jag var öppen 7-8 cm och värkarna var väldigt intensiva och helt vidriga. När narkosläkaren lämnade rummet så kände jag plötsligt hur jag kunde slappna av mellan värkarna och vila, det var verkligen skönt! Mellan vissa krystvärkar slappnade jag av så mycket att det nästan kändes som att jag skulle somna. Barnmorskan var jätteimponerad av hur lugn jag var och hur bra jag kunde slappna av. Hon frågade hela tiden om jag hade tränat massa yoga och sånt, eller hur jag hade lärt mig avslappning. Allt var ryggbedövningens förtjänst! :-)

Jag är verkligen tacksam för att min förlossning gick så bra. Allt kändes verkligen naturligt. Vi kom in vid 12:00. Då hade jag 5-6 minuter mellan värkarna och undersökningen visade att jag var öppen 3-4 cm. Värkarna gjorde ont, men det var ändå hanterbart. Eftersom jag inte hade några direkta önskemål inför förlossningen så föreslog barnmorskan att jag skulle ta ett bad. Det var jättemysigt när man kom in i badrummet, det kändes typ som ett spa och dom hade satt på massa lugnande musik som fyllde hela rummet. Ska leta fram en bild... Jag badade i lite drygt 1 timme, sen kände jag att det var jobbigt att vara kvar där så vi gick tillbaks till rummet. Då visade undersökningen att jag hade öppnat mig till 6-7 cm. Jag som hade ställt in mig på en maratonförlossning på minst ett dygn var väldigt förvånad över att det gick så pass fort! Sen är mitt minne lite mer suddigt, men jag minns att Johanna (barnmorskan) tog fram en pilatesboll som hon tyckte att jag skulle sitta och gunga på. Det var rätt skönt, men det var typ då jag kom på att jag ville ha ryggbedövningen. När narkosläkaren och lite annat folk kom in i rummet var jag nästan okontaktbar av all smärta. Det var vidrigt. Men när han gick igen så kändes allt mycket bättre :-)

Krystvärkarna kom när jag satt på toaletten, men det förstod jag inte då. Jag tyckte att jag var jätteförstoppad och blev jätteförvånad när Johanna föreslog att det nog kunde vara bebisen som var på väg ut istället. Det var fortfarande ljust ute och jag tyckte inte att vi hade hållt på så länge. Men hon ville undersöka och då visade det sig att jag var fullt öppen och att det bara var att krysta! I journalen står det att jag krystade 1 timme, men det kändes inte alls som så länge. Kl 17:49 ramlade Tyra ut, och bara 10 minuter senare kom moderkakan. Så ganska exakt 6 timmar tog det från att vi kom in tills att allt var klart.

I min värld är inte det så farligt. Jag var verkligen inställd på minst ett dygn. Jag hade också kallt räknat med att minst någon form av komplikation skulle uppstå. Jag är själv förlöst med sugklocka, så det hade jag i bakhuvudet. Och min barnmorska här nere hade sagt att dom ibland föredrar tång istället, det tyckte jag lät väldigt läskigt. Eller så är det ju inte helt ovanligt att man tvingas avsulta förlossningen med kejsarsnitt, då blir det ju som dubbelt elände. Och om allt mot förmodan skulle ha flytit på bra hela vägen så kunde man väl räkna med att det skulle strula när moderkakan skulle ut, det tyckte jag också kändes väldigt läskigt. Men inget av detta hände ju! Utan allt bara rullade på. Jag fattar fortfarande inte hur min kropp kunde fixa allt det där. Det är väldigt imonerande och coolt!!

Förlossningsavdelningen här nere var också väldigt fin. Nybyggt, sades det. Stora fina rum med egen toalett och dusch. All medicinsk utrustning var gömd bakom skåp som öppnades med fjärrkontroller. Och personalen var jättebra! Vi var ju inne på förlossningen hela dagen innan Tyra kom också, då vattnet hade gått, och sedan fick vi ju stanna nästan en vecka på BB, så vi hann ju träffa på väldigt många ur personalen. Jättefina människor. En del av dem kan man sakna nu...

Idag var jag förresten med om världens mysigaste sak. Tyra ler lite då och då, och det är typ det sötaste som finns i hela världen! Men det har varit svårt att veta om hon ler med flit eller inte, eftersom hon har smajlat upp sig ibland ända från början. Men i förmiddags... Då var hon lite smågrinig i Josefs famn och så gick jag fram och klappade henne på huvudet och pratade lite med henne som jag brukar. Då blir hon plötsligt tyst, tittar djupt in i mina ögon och LER!!! Stort och länge och flera gånger!!! Shit vad det kändes mysigt i hjärtat! Min lilla dotter, den mysigaste personen i hela världen, tycker om mig!!! <3

Sedan gick dom iväg och så blev hon lite grinig igen och så gjorde vi om det flera gånger till! Så nu vet vi att leendena som Tyra ibland förgyller vår tillvaro med är äkta! Så mysigt!

Här är lite förlossningsbilder:

Badet...

Det känns verkligen konstigt att tänka att Tyra låg i den där magen...

Belöningen!

Äntligen hemgång!!

Sedan tänkte jag ladda över några bilder på hur Tyra ser ut just nu, men det funkade inte. Jag blir så trött! Så ni får hålla till godo med det färskaste som fanns i datorn (av det ni inte redan sett från festen m.m).