Skåne exil

Klockan är 21:57 och solen går ner över havet i Tylösand.

Igår var vi iväg på en liten minisemster igen. Först ut var Halmstad där vi trängdes med det fina folket på uteserveringarna för att sedan gå runt och inspirationsshoppa i alla små mysiga specialbutiker. Vi var sedan lite osäkra på om vi skulle bege oss ut för lite strandliv i Tylösand eller att testa på lyckan på det omtalade GeKås i Ullared. Ett stort åskmåln som på ungefär 1,5 minut dundrade in och mörklade hela Halmstad avgjorde saken, så vi skyndade oss till bilen och satte av mot Ullared.

Varken jag eller Josef hade varit på GeKås, så vi var minst sagt nyfikna. Det är ju så obegripligt att folk går upp vid 4-tiden på morgonen för att sätta sig på en buss i 6-7 timmar enbart för att få handla i en billighetsbutik liksom... Och efter att jag har varit där måste jag säga att det är precis lika obegripligt som innan. Visst, det var bättre grejer än jag trodde, men ändå...? Det var kul att se i alla fall. Vi höll oss mest i babyhörnan och berikade Tyras leksaksamling med några Brioklassiker.

När vi skulle bege oss hemåt igen var vädret återigen strålande och solen som snart skulle gå ner inspirerade till ett hastigt beslut när vi såg Tylösand skyltarna torna upp längs motorvägskanten.
– Vi stannar och tittar på solnedgången va?
– Okej!
Ett par minuter senare var vi framme vid strandkanten och där satte vi oss och kramades i snålblåsten för att få se en makalös föreställning på himlen. Mysigt! Vi gick en liten promenad och minglade i all stillhet bland yriga sommarklädda semesterfirare på klipporna utanför det legendariska hotellet och sedan styrde vi kosan hemåt igen. Vi var hemma vid midnat. Trötta, men väldigt väldigt nöjda.