Skåne exil

Nu ska jag göra mig iordning för att åka och hämta min kära syster på stationen.  En hel vecka ska vi få tillsammans! Först ett par dagar här nere, och sedan åker vi upp till Linköping på söndag. Ska bli jättekul att få vara i en stad igen, där man kan shoppa, fika, glo på folk osv... Men roligast av allt ska det såklart bli att hänga med Johanna!! På måndag kommer även Mamma och Pappa och hälsar på en sväng - najs!!

Baksidan är väl att Josef åker upp till Norrland imorron för att flyga runt, så då får man sakna honom istället. Men då är det ju tur man har en Johanna att trösta sig med! :-D Ska bli spännande att se hur Tyra reagerar på att Josef försvinner några dagar. Vi har märkt nu de senaste veckorna att hon har börjat favorisera vissa människor framför andra, tänk om hon blir blyg för Josef när han kommer tillbaks då??

 

Tyra fyller ju två månader på lördag, så alldeles nyss var vi på BVC för tvåmånaderskollen med barnläkare. Allt såg jättebra ut och Tyra fick massa beröm för att hon är så social och nyfiken. Det var ju skönt att veta att allt är bra med henne! Hon väger nu 4790 gram och är 59 cm lång.

På vägen hem passade vi även på att gå förbi bibblan för att förtidsrösta i EU-valet. Skönt att ha det gjort! Ni glömmer väl inte att rösta??

Nu ska vi fixa lite käk och äta, sen ska vi gå bort till Ljunghusen för att hälsa på alla nya "09:or" (den nya klassen med tfhs-elever) som började igår!

Igår blev jag väckt av Josef och Tyra som hade dukat upp mysfrukost! På bordet stod en bukett nyplockade syrener och nybakt bröd från konditoriet. Doftade mumma! På min plats fanns även en söt liten bakelse i form av en prinsesskrona. Den skulle jag tydligen ha för att jag är Josefs lilla prinsessa. Det var mysigt att få veta att jag fortfarande kategoriseras som hans lilla prinsessa, trots att jag har blivit så himla vuxen nu helt plötsligt och vi mest går omkring och kallar varandra för mamma och pappa hela dagarna...

Josef berättade även att han och Tyra hade bokat in mig på en fotbehandling kl 13:30! Anledningen till allt detta var att Josef hade bestämt att det skulle vara morsdag igår, istället för på söndag som det egentligen är, eftesom han kommer att vara borta i flyga runt Norrland då. Mysigt!

Fotbehandlingen hade han bokat på Hillesgården någon mil härifrån. Vägen dit slingrade sig genom vackra bokskogar med hästhagar och små gårdar. Det hela kändes väldigt idylliskt och dagen på Hillesgården visade sig bli så mycket mer än bara ett spa-besök.

Under den dryga timme jag satt i behandlingsstolen lärde jag känna min terapeut ganska bra och hon berättade en helt fantastisk historia om Hillesgårdens tillkommande. Det var så inspirerande att höra historien om hur ett 40-tal vuxna fick en gemensam vision om att bygga en plats dit människor av alla olika slag skulle kunna komma för en stunds vila och avkoppling. Ett 40-tal helt vanliga vuxna storstadsbor som bestämt sig för att lämna det vanliga tråkiga livet bakom sig för att flytta ut i husbilar ute i skogen och ligga i lergropar och dränera husgrunder, fixa avloppssystem, snickra fasader, fälla skog och allt annat som krävs för att bygga upp en hel by! För det är verkligen det dom har gjort - skapat en helt fantastisk by mitt ute i skogen med alla tänkbara former av avkoppling!

Tillsammans har de på ett mycket finurligt sätt använt återvinning och fantasi för att ge liv åt drömmen, och nu bor de där tillsammans i ett gäng faluröda stugor och arbetar tillsammans för att underhålla parken och skänka gästerna all tänkbar avkoppling och njutning. Alla gör det de är bra på och har samma lön, oavsett om de arbetar med ekonomi och bolagsstyrning eller med städning, trädgårdsskötsel eller kökssysslor. Det hela låter som en hippieutopi, men det är faktiskt så de här människorna lever! Så coolt! Och byn de har skapat var helt fantastisk. Det märktes verkligen att allt var gjort med hjärtat. Stämningen var galet familjär, trots att Hillesgården numera är ett ganska stort besöksmål med många många gäster varje dag. Att man aldrig har hört talas om detta förut??

Vi hade i alla fall en helt underbar dag med fotbehandling, räcksmörgåsar på en öppen veranda med porlande vatten och fågelkvitter, naturupplevelser, zoo-besök, glass i en hammock på en klippavsats och en minigolfrunda. Tack mina älsklingar för en helt underbar dag!!



En liten liten del av den vackra parken.


Första gången Tyra kikar på apor. Massa olika sorter, stora och pyttesmå.


Hej, hej påfågeln! Jag brukar inte gilla djur i bur, men här märktes det att de sköttes med hjärtat.


I de faluröda små stugorna bor "byfolket" och där finns även några hotellrum. Och minigolf är alltid kul! :-)

Vi kom på att vi inte har en enda bild på Tyra när hon ler, så vi gjorde ett försök att flirta lite med henne i babysitter nyss. Här kommer en liten glad bildserie ;-)

 
 

I eftermiddags när Tyra tog en av sina sedvanliga powernaps i min famn efter maten så hände världens mysigaste sak. Hon skrattade! På riktigt, med riktiga skrattljud och världens största leende!! Kan ni tänka er? Åh, det var så mysigt. Världens i särklass sötaste skratt! Hon måste ha drömt nåt riktigt roligt! Tänk när hon lär sig skratta på riktigt i vaket tillstånd. Oj oj oj...

En annan ny grej är att ligga vaken i vagnen och snacka hela vägen när vi är ute på promenad. Det är sjukt mysigt. Och för omgivningen måste det vara väldigt underhållande när mamman går och pratar tillbaks. Högt. Som tur är så är det rätt glest mellan förbipasserande här. Men ibland glömmer jag att vi till exempel råkat gå in på Hemköp...

Har jag förresten nämnt att jag blivit väldigt virrig på senare tid? En hel del klassiker har jag lyckats med, som att åka iväg till Helsingborg med tofflor på fötterna... Och utan både mobil och pengar... Eller att kliva ur duschen och halvt klä på sig och upptäcka att balsamet sitter kvar i håret... Eller varför inte försöka kleta in balsamet i håret när håret redan dyrper av schampoo som glömt tvättas ur? Det här är saker som ALDRIG hänt mig innan, och jag trodde aldrig att det skulle kunna hända heller, och därför har jag blivit totalt golvad av chock när det inträffat. Det är ju tur att man slipper jobba i alla fall, det hade nog inte varit så lyckat i detta tillstånd.

Nu ska Tyra bada, sen ska vi glo på Bonde söker fru. Jag har tvingat Josef. Alla brukar ju tjata om det programmet så grymt mycket, och jag har aldrig sett det, så nu tänkte jag ge det en chans. Jag försöker bli intresserad av tv:n igen. Den har väl kanske inte varit det mest spännande på senare tid. Särskilt inte eftersom vi bara har lantis-tv här. Men Nyhetsmorgon i samband med morgonamningen är fint. Men just idag då Tyra fick för sig att vakna redan innan kl 6 så var det ingen Nyhetsmorgon. Taskigt. I vanliga fall brukar hon sova till kl 8, och då är det inte så mycket kvar av programmet. Inte när man har en unge som gillar att käka frukost i ett tiotal omgångar ända tills pappa kommer hem på lunch... Men det vägs ju såklart lätt upp av att hon sovit hela nätter i flera veckor redan(!!). Dessutom vaknar man oftast av att hon ligger och pratar glatt och högljutt istället för att skrika på morgonen. Så himla mysigt att vakna till den lena lilla rösten och de stora ögonen som nyfiket kikar genom spjälorna. Så lycklig, så tacksam, så förväntansfull. You got to love her!

Nu har vi haft både min mamma och Josefs föräldrar här på besök. Det var både roligt och ganska intensivt. Mamma kom på måndagen och stannade till onsdagen, sedan kom Josefs föräldrar och löste av på torsdagen. Det var ju första gången Tyra träffade sin farmor och farfar. 107 mil körde de för att komma hit ända från Åre - imponerande!

Vi hann med en hel del. Josef hade sin intensivaste flygvecka hittills så mamma och jag passade på att åka iväg på lite egna äventyr, bland annat till Ängelholm 30 minuter härifrån. Det var där jag föddes och levde mina första 4 år innan vi flyttade till Uppsala. Det var jättekul att åka omkring där, 3 generationer tjejer, och höra mamma berätta om livet vi levde som jag inte minns så mycket av. Vi hängde även på café, shoppade, promenerade, bakade och mamma fick följa med till BVC där vi fick veta att Tyra nu väger 4400 gr och är hela 58 cm lång!! Hon sticker ifrån på längdkurvan - jag har ju alltid hävdat att jag är lång! ;-)
Förresten så är det ganska så konstigt att tänka att Tyra nu är 7 veckor och fortfarande ungefär lika stor/liten som Magnus var när han föddes. Han vägde drygt 4500 gr när han föddes och var 56 cm lång. Alla mina syskon har legat där i krokarna, förutom Daniel som vägde 5 kg!! Vi som tycker att Tyra har blivit så stor nu...

Det var i alla fall väldigt mysigt att ha mamma här ett tag, hoppas att hon tar "mormorledigt" fler ggr! :-) När Josefs föräldrar kom blev det en hel del fokus på Josefs skola och flygplan och sånt. Dom har ju aldrig varit här innan, så det blev visning av hangaren, simulatorn, provsittning i flygplanen osv. Vi var även på ett flygmuseum vid hangaren som jag aldrig sett innan och så åkte vi till vackra Skäralid och Kopparhatten och hade lite picknick. Trevligt var det, men nu är det skönt att få vara ensamma och andas ut lite innan nästa äventyr då min kära syster kommer hit om lite drygt en vecka. Efter helgen sen ska Josef åka upp till Villhelmina och flyga runt Kebnekaise några dagar och då ska Tyra och jag hänga på Johanna tillbaks till Linköping. Tyras första långresa, det blir spännande! :-)

Igår var förrsten Tyra vaken hela dagen!! Hon tog endast ett par små powernaps i samband med amningen, men så fort man försökte lägga ner henne vaknade hon lika fort igen. Hon vägrade dessutom att gå och lägga sig på kvällen och höll pappa uppe till halv ett - ett innan hon tillslut deckade. Är inte det lite oroväckande för en 7 veckorsbebis??

I dag fyller Tyra 6 veckor. Hon fick en mobil av oss som man kan sätta på handtaget till babyskyddet eller vagnen. Den snurrar och spelar några olika melodier. Väldigt populärt. Hon låg och skrattade massor åt den och stäckte sig efter nallarna som snurrar runt.


Dagen till ära fick hon även på sig samma kläder som hade efter förlossningen. De första kläderna hon någonsin hade på sig! Jag tänkte i alla fall försöka se om man ser nån skillnad på då och nu... Vad säger ni?

Då, alldeles nykläckt:


  

I dag, sex veckor gammal:


 
 

Nu ska vi fixa iordning lite här, och sen försöka komma i säng. I morgonbitti kommer nämligen min mamma och hälsar på några dagar! :-D

Oj, tack så mycket för alla kommentarer på förra inlägget! Både här och i sms. Jag trodde inte att det fanns så stort intresse av att läsa sånt.

Men jag kom på en sak nu när jag läste igenom vad jag skev igår. När jag skev att jag inte använde nån lustgas på förlossningen så kanske det lät om att jag var sådär cool och födde utan smärtlindring. Så var det verkligen inte! Jag testade lustgasen, men eftersom jag inte tyckte att den hade nån effekt alls så hoppade jag över det. Jag hade däremot ryggbedövning, och det var suuuuuperskönt! Min fina barnmorska i Uppsala pratade sig alltid väldigt varm om den bedövningen och bland det sista hon sa till mig innan vi flyttade var typ "Snälla Annica, när det blir dags för förlossning, ta ryggbedövningen, snälla..." Och jag kan verkligen hålla med henne nu, så mitt bästa tips till den som planerar att föda barn nångång är absolut att ta ryggbedövningen!

Jag tog ryggbedövningen efter badet då jag var öppen 7-8 cm och värkarna var väldigt intensiva och helt vidriga. När narkosläkaren lämnade rummet så kände jag plötsligt hur jag kunde slappna av mellan värkarna och vila, det var verkligen skönt! Mellan vissa krystvärkar slappnade jag av så mycket att det nästan kändes som att jag skulle somna. Barnmorskan var jätteimponerad av hur lugn jag var och hur bra jag kunde slappna av. Hon frågade hela tiden om jag hade tränat massa yoga och sånt, eller hur jag hade lärt mig avslappning. Allt var ryggbedövningens förtjänst! :-)

Jag är verkligen tacksam för att min förlossning gick så bra. Allt kändes verkligen naturligt. Vi kom in vid 12:00. Då hade jag 5-6 minuter mellan värkarna och undersökningen visade att jag var öppen 3-4 cm. Värkarna gjorde ont, men det var ändå hanterbart. Eftersom jag inte hade några direkta önskemål inför förlossningen så föreslog barnmorskan att jag skulle ta ett bad. Det var jättemysigt när man kom in i badrummet, det kändes typ som ett spa och dom hade satt på massa lugnande musik som fyllde hela rummet. Ska leta fram en bild... Jag badade i lite drygt 1 timme, sen kände jag att det var jobbigt att vara kvar där så vi gick tillbaks till rummet. Då visade undersökningen att jag hade öppnat mig till 6-7 cm. Jag som hade ställt in mig på en maratonförlossning på minst ett dygn var väldigt förvånad över att det gick så pass fort! Sen är mitt minne lite mer suddigt, men jag minns att Johanna (barnmorskan) tog fram en pilatesboll som hon tyckte att jag skulle sitta och gunga på. Det var rätt skönt, men det var typ då jag kom på att jag ville ha ryggbedövningen. När narkosläkaren och lite annat folk kom in i rummet var jag nästan okontaktbar av all smärta. Det var vidrigt. Men när han gick igen så kändes allt mycket bättre :-)

Krystvärkarna kom när jag satt på toaletten, men det förstod jag inte då. Jag tyckte att jag var jätteförstoppad och blev jätteförvånad när Johanna föreslog att det nog kunde vara bebisen som var på väg ut istället. Det var fortfarande ljust ute och jag tyckte inte att vi hade hållt på så länge. Men hon ville undersöka och då visade det sig att jag var fullt öppen och att det bara var att krysta! I journalen står det att jag krystade 1 timme, men det kändes inte alls som så länge. Kl 17:49 ramlade Tyra ut, och bara 10 minuter senare kom moderkakan. Så ganska exakt 6 timmar tog det från att vi kom in tills att allt var klart.

I min värld är inte det så farligt. Jag var verkligen inställd på minst ett dygn. Jag hade också kallt räknat med att minst någon form av komplikation skulle uppstå. Jag är själv förlöst med sugklocka, så det hade jag i bakhuvudet. Och min barnmorska här nere hade sagt att dom ibland föredrar tång istället, det tyckte jag lät väldigt läskigt. Eller så är det ju inte helt ovanligt att man tvingas avsulta förlossningen med kejsarsnitt, då blir det ju som dubbelt elände. Och om allt mot förmodan skulle ha flytit på bra hela vägen så kunde man väl räkna med att det skulle strula när moderkakan skulle ut, det tyckte jag också kändes väldigt läskigt. Men inget av detta hände ju! Utan allt bara rullade på. Jag fattar fortfarande inte hur min kropp kunde fixa allt det där. Det är väldigt imonerande och coolt!!

Förlossningsavdelningen här nere var också väldigt fin. Nybyggt, sades det. Stora fina rum med egen toalett och dusch. All medicinsk utrustning var gömd bakom skåp som öppnades med fjärrkontroller. Och personalen var jättebra! Vi var ju inne på förlossningen hela dagen innan Tyra kom också, då vattnet hade gått, och sedan fick vi ju stanna nästan en vecka på BB, så vi hann ju träffa på väldigt många ur personalen. Jättefina människor. En del av dem kan man sakna nu...

Idag var jag förresten med om världens mysigaste sak. Tyra ler lite då och då, och det är typ det sötaste som finns i hela världen! Men det har varit svårt att veta om hon ler med flit eller inte, eftersom hon har smajlat upp sig ibland ända från början. Men i förmiddags... Då var hon lite smågrinig i Josefs famn och så gick jag fram och klappade henne på huvudet och pratade lite med henne som jag brukar. Då blir hon plötsligt tyst, tittar djupt in i mina ögon och LER!!! Stort och länge och flera gånger!!! Shit vad det kändes mysigt i hjärtat! Min lilla dotter, den mysigaste personen i hela världen, tycker om mig!!! <3

Sedan gick dom iväg och så blev hon lite grinig igen och så gjorde vi om det flera gånger till! Så nu vet vi att leendena som Tyra ibland förgyller vår tillvaro med är äkta! Så mysigt!

Här är lite förlossningsbilder:
 
Badet...


Det känns verkligen konstigt att tänka att Tyra låg i den där magen...


Belöningen!


Äntligen hemgång!!

Sedan tänkte jag ladda över några bilder på hur Tyra ser ut just nu, men det funkade inte. Jag blir så trött! Så ni får hålla till godo med det färskaste som fanns i datorn (av det ni inte redan sett från festen m.m).

 

Exakt två veckor sedan. Vi lekte Tyras favoritlek då hon sitter i knät och tittar runt.


Det omtalade burret på huvudet.


Världens sötaste babyface!


Tyra 2,5 vecka tränar nacken lite på mammas bröst. Hon är stark!


Liten tjej hänger med mamma ute i trädgården och solar. I bakgrunden
skymtar Hemköp. Nu ser ni hur centralt vi bor. Haha...


Nyvaken liten prinsessa! :-)

Det låter så klyschigt när man säger det, men tiden går verkligen så sjukt fort. Jag kan inte förstå att jag redan har varit mamma i fem veckor! Lite dygt fem veckor till och med. Även om många dagar spenderas nästan enbart i soffan så känns det som man knappt hunnit vakna och insett att det är en ny dag innan är dags att sova igen. Det är mycket man tänker att man ska göra varje dag, men som aldrig blir av. 

Men vad gör det egentligen? Jag har nog aldrig någonsin varit så lycklig och tillfreds med livet som just nu. Varje dag försöker jag fundera ut sätt att stanna tiden, eller åtminstone att få tiden att gå lite långsammare. För även om jag vet att jag har mycket tid kvar så känns det inte som att den kommer att räcka. Inte på långa vägar kommer den att räcka. Oavsett vilka finurliga och spännande vändningar livet må ta i framtiden så känns det inte som att det kommer att kunna mäta upp sig med detta. Det gäller att njuta, varje dag och varje sekund av varje dag.

Och att försöka beskriva känslorna som rusar i kroppen när jag tittar ner i mitt knä och ser den underbara skapelse som just nu suger sig fast vid min tutte känns helt lönlöst. Det handlar om lycka, översvallande lycka. Och kärlek. Känslan av att veta att hon är min. Att hon kommer att finnas i mitt liv för alltid. Ingen kommer att ta henne ifrån mig. Tänk vad många år, vad många lyckliga stunder och spännande äventyr vi kommer att dela tlllsammans. Min bästa vän. Trots att hon bara är fem veckor gammal och säkert inte förstår ett ord av allt jag berättar för henne varje dag, så känns det som att hon är så mycket närmre mig än andra människor. I hennes ögon vilar ett lugn, en vishet, som känns så trygg. Det finns stunder då de där ögonen lika gärna hade kunnat varit 105 år, som 5 veckor.

Jag älskar att drunkna i hennes ögon. Tyra och Josef är det bästa jag har i livet. Jag älskar dem till döds. Att få ha all den kärleken, att få älska så mycket, gör mig enormt lycklig!

Frågan hur det känns att ha blivit mamma kommer ofta. På ett sätt är det som jag tänkt mig, samtidigt som aldrig hade kunnat föreställa mig att det skulle bli såhär. Jag är fortfarande väldigt faschinerad av Tyra. Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att hon verkligen har bott i mig, och att det var hon som var den där bebisen jag gick jag väntade på. När jag tänker så känns det nästan som att det ska komma en annan bebis också snart, som är mer som jag hade tänkt mig att en bebis skulle vara. Jag vet inte hur eller varför, men av någon anledning hade jag förväntat mig att jag skulle få ta hand om ett ganska menlöst kolli i några månader. Ett kolli som så småningom skulle utvecklas till en "riktig bebis" och bli mer och mer människolik och efterhand till och med få lite vilja (mer än basbehoven), något intresse, lite personlighet och bli själfull. ALDRIG hade jag kunnat ana att "bebisen" skulle komma ut och ha allt detta från början! Tyra är så långt ifrån ett kolli man kan komma. Hon behöver visserligen hjälp med att få mat, sköta sin hygien och förflytta sig. Men det är nog allt, annars är hon precis lika mycket "människa" som vem som helst annars.

Visst hoppas jag att jag ska få kunna lära henne något framöver, men i nuläget tror jag nästan att hon lär mig mer än vad jag kan lära henne. Hon, som bara är fem veckor gammal, och jag som är 29 år.

Det är fantastiskt att se Tyra växa och utvecklas. En sida av mig kan knappt bärga mig tills hon växer upp. Jag är så nyfiken på att se vem hon kommer att bli. Hur kommer hon att klä sig när hon själv får tillfälle att välja? Vad hon kommer att prata om när ljuden ur hennes mun formas till ord? Vilka människotyper hon kommer att beundra och älska? Och ungefär tusen saker till... Den andra sidan av mig kämpar förgäves varje dag för att stanna tiden.

Eftersom jag hade så svårt att förstå att det verkligen bodde en riktig bebis i min mage under graviditeten så tänkte jag nog att det skulle ta ett bra tag att vänja sig vid mammarollen. Jag minns att jag under slutskedet av förlossningen, när barnmorskan och Josef entusiastiskt berättade att dom såg huvudet, tänkte för mig själv "Vadå? Ett riktigt huvud?"
– Bebisen har hår, massor av hår!, sa dom.
Jag tänkte för mig själv att det var väldigt märkligt. Inte just att bebisen hade hår, men att det verkligen var nåt som var på väg ut ur mig som definerades som något så mänskligt som en bebis med hår. In i det sista kunde jag inte för mitt liv begripa att det verkligen skulle komma ut en bebis. (Och nej, jag använde ingen lustgas, utan detta var min nyktra hjärnas tankar...)
Men så kom hon ut, och samma sekund som jag fick hennes kladdiga kropp i famnen för första gången och hon tittade på mig med sina stora mörka ögon så har inget känns mer naturligt i världen än att jag är hennes mamma! Det trodde jag aldrig.

Det kan fortfarande kännas konstigt att tänka på att andra ser mig som "en mamma". Att det är till mig man lämnar bebisen när den blir ledsen, för att jag förväntas kunna nåt super-mamma-knep för att den ska bli tyst igen, sådär som man tror om mammor...  Men att jag är Tyras mamma, det har inte känts konstigt en endaste sekund!

Bla bla bla... Mycket tankar. Men det är sånt jag går och roar mig med på dagarna. I verkliga livet har vi hunnit med ett par riktiga sommardagar till, med över 25 grader i skuggan! Vi har utforskat Lund - riktigt mysig shoppingstad. Bara gamla mysiga byggnader med små roliga specialbutiker! (Dock inte speciellt barnvagnsvänligt.) Och de senaste två dagarna har det regnat. Då insåg jag plötsligt att det har varit vackert väder ända sedan Tyra kom! Så mysigt med regn, då är det "tillåtet" att bara vara hemma och mysa. Ibland kan man nästan bli stressad av allt fint väder. Mitt i allt regn så shoppade jag en baden-baden-stol idag, så nu är jag i alla fall redo för nästa sol! Jag har även målat en skitstor tavla (nästan klar) och igår var vi BVC igen. Hon fortsätter växa bra och väger nu 4200-nånting. Och idag är det bara 5 dagar kvar till Tyras Mormor kommer tillbaks och hälsar på!! Vi lääääängtar!! Och 2 dagar efter att hon har åkt så kommer Tyras Farmor och Farfar och hälsar på ända från Åre!! Med andra ord så borde jag verkligen städa och fixa alla miljoner saker jag sitter och funderar över hela dagarna i soffan...

(Och nu vet jag även hur det känns att ta hem VM-medalj i långa meningslösa blogginlägg :-))